här kunde det, om jag var en mästerbloggare, stå att jag är ”ledsen för att jag inte hunnit blogga”. jag är mest glad, för när jag inte har tid över att skriva i ettor och nollor betyder det att jag har fullt upp med mitt IRL-liv. för att inte ta upp för mycket av min dyrbara sovtid sammanfattar jag dagen snabbt:

1.  föreläsning, grupparbete, matshopping och fixifix.
2. åkte hem, käkade på 15 minuter, kastade mig in mot stan.
3. gick på jobbintervju för intersport och fick jobbet (YES!!!)
4. letade förgäves kurslitteratur som inte finns någonstans.
5. hem, gjorde research för morgondagens intervju på nya praktiken.
6. 45 minuters kollektivtrafik till sara, käkade paj, spelade wordfeud, myste.
7. 60 minuters kollektivtrafik hem och jag förbannar det som kallas ”växelfel”.

wow, vilket intetsägande inlägg. måste nästan slänga in en lyckohoppsbild för att höja stämningen efter denna missärtext.

jag fortsatte min magiska tur med att missa min föreläsning. kan någon förklara för mig hur SL tänkte när de ställde in alla mina tåg utan att ens nämna det, och göra så att en vanligtvis 20 minuter lång resväg nu tog 75 minuter? jag fick nämligen så snällt hoppa av vid östermalmstog och GÅ till filmhuset, vilket enligt min mobil skulle ta 22 minuter. då var jag redan 10 minuter sen.

★ ★ ★

oturen fortsatte när jag traskade in på dansen och började få känning i mina stortår igen. när jag gick på gympan fick jag otaliga massagestunder med tigerbalsam på dessa onödiga lemmar, och det gick så långt att vi till o med röntgade dem utan att hitta något fel. allt försvann men kom nu, några år senare, tillbaka och hädanefter får jag gå på utsidan av fossingarna. det gör jävligt ont, kan jag påpeka. antagligen kommer jag inte heller få tillbaka mina 5400 pix tillbaka eftersom inget syns på röntgen. FML.

★ ★ ★

tänkte på tal om detta påminna om att ni ska följa mig på twitter, så ni får lite live news från mitt spektakulära (?!) liv.

★ ★ ★

igår kväll hade jag en massiv städdag. någon som vill gifta sig med mig på en gång?

denna helg har varit helt jäkla kaotisk, och jag har varit lika förvirrad som demenssjuka signe på 98 bast. det hela började när jag skulle packa inför skånetrippen, då jag stod och tänkte ”äh, jag kommer inte hinna fota så kameran kan jag lika bra lämna här”. vad jag för stunden glömde var att jag skulle ägna lördagen åt bröllopsfotografering. för er som inte vet kan jag tala om att det är svårt att fota utan kamera.

lösning: linn låg inne med en kamerauppsättning och min styvpappa med en annan, och dessa fick jag (TACK BUDDHA) låna över dagen.

★ ★ ★

på lördagen var jag ute och svängde de lurviga och tyckte jag var på topp. vid femsnåret traskade jag hemåt för att mötas av ett sovrum som kändes ovanligt stort. anledningen var att min säng tre veckor tidigare åkt med mitt flyttlass upp till stockholm.

lösning: jag fick så snällt inta fosterställning på en av sofforna.

★ ★ ★

idag har jag varit riktigt produktiv, kört land och rike runt för att fixa fungerande mobil, internet och en kamera med pappa. det kändes som att allt var under kontroll fram till sekunden då mamma släppt av mig på flygplatsen och jag öppnar plånboken för att plocka fram ID. tomt. lika tomt som min hjärna, uppenbarligen. där stod jag, 30 minuter innan avgång och tänkte att jag lika bra kunde lägga mig ner och omkomma på studs.

lösning: jag traskade fram till första bästa anställd på flygplatsen och förklarade situationen, varpå hon granskade mig och sa ”du heter möjligtvis inte boltenstern i efternamn?”… ehrm, jo. hon tyckte jag var lik min mamma, så jag fick en ny biljett utskriven och kunde glatt hoppa på planet med tanken om att korten låg kvar i min andra väska.

★ ★ ★

 det tog inte mer än fem minuter innan glädjen förvandlades till skräck – igen. jag fick nämligen ett meddelande på facebook från en nattklubbskille om att han hittat mitt körkort på tempel, och att jag kunde komma och hämta det. tanke 1: YES, ingen jävel har snott det! tanke 2: HELVETE, var är då mitt bankkort?! tanke 3: hur ska jag klara mig i stockholm utan ID, bankkort och med enbart 160 pix i plånboken?

lösning: har ännu inte kommit på någon. hjälp?

i skrivande stund har jag förfest innan förfesten i min ensamhet. vad gör man då? datar, lyssnar på musik, tar ett glas vin och tittar på roliga bilder. såhär ser jag ut när jag gör det, fast snabbspolat. HALLOJ CHIPMUNK!

(totalt meningslöst, jag vet)

jag har precis kapat klorna (ÄNTLIGEN) och är redo för nya äventyr. detta betyder att jag inte längre har geléklumpar längst ut på fingertopparna, så nu skriver jag både snabbt och ljudlöst igen. jag kan även peta näsan och ta bort matrester mellan tänderna utan att använda diverse redskap. förvisso lär det rätt vidrigt när jag skrev det i den ordningen, precis som om jag nu går på fågeljakt och sedan plockar matrester direkt efter. så är inte fallet.

igår hade jag och fem av mina grannaste vänner myskväll hos mig. planen var att titta på so you think you can dance och mysa, men vi såg nog inte en enda dans. har man varit ifrån varandra tre veckor har man en hel del att prata om, och jag måste flika in att det är jäkligt skönt att vara hemma igen. vilka kanontöser jag har här alltså…

nu är det lördag, och innan festligheterna drar igång ska jag kila ner till malmö och agera bröllopsfotograf. HEJ SÅ LÄNGE!