att kanal 5 nu visar det som ger mig mest julkänsla: ellen degeneres 12 days of giveaways ❤ marabouchoklad med luftbubblor ❤ twitter ❤ vardagslyxen att käka ute mitt i veckan ❤ julmarknadsmys med mamma ❤ pratade med min framtida man på busshållplatsen i sisådär 15 sekunder ❤ att bli bjuden på middag ❤ julskinka med skånsk senap ❤ chokladkalender som är det ultimata provet på självdisciplin ❤ sodastream ❤ responsen på de senaste långinläggen om PMS samt närhet (bra jobbat, kids) ❤ när man får veta att en 60årig man läser min blogg och gillar den ❤ känslan när man kommer på den ultimata julklappen till mamma

ikväll har jag funderat över något. det är lätt att vara efterklok, brukar man säga, och denna afton är jag just detta. jag saknar nämligen några saker från min barndom som jag hemskt gärna vill ha tillbaka.

när jag var liten knatte brukade jag efter kvällsmaten springa ut med min bror till en lekplats som låg tvärs över gatan. vid ”skeppet” mötte vi andra ungar i vår ålder, och där lekte man dunkgömme i en dunge till solen gick ner. man kom dit när man ville, och alltid fanns det någon där. man behövde inte ringa 20 samtal för att samla ihop laröds-ungarna, och än mindre göra ett facebookevent som talade om att:

KLOCKAN SJU IKVÄLL SKA ALLA INFINNA SIG VID SKEPPET. ATTENDA GÄRNA.

man bara gick dit. inga missförstånd. inga ”du attendade men kom inte, fan vad dåligt”. man bara gick dit och sprang av sig de sista energidropparna innan man skulle gå hem och lägga sig. idag gör man vanligtvis två saker när man träffar sina vänner: äter och tittar på film.

jag vet inte om det är jag som är barnslig, men hade det inte varit förträffligt att bowla lite oftare? spela badminton? köra brännboll i valfri park? idag måste man nämligen locka med öl för att folk ska tycka att det låter vettigt. ölbrännboll. ölkubb. ölhäng.

★ ★ ★

en annan grej jag tänkte på ikväll: idag fyller dörrens ringklocka noll funktion. som barn var man flitig med att vid tråkiga tillfällen cykla över till kompisen, ringa på och höra om hon eller han ville leka. när man var klar med sina läxor fanns det liksom inte på kartan att spendera 6 timmar framför datorn.

och hur charmigt är det inte att bara åka hem till någon, plinga på och bara ”HEJ HEJ, är X hemma?”. antingen var X där, eller så fick man cykla till nästa kompis och fråga om Y var hemma. man behövde inte ringa och fråga först. let me tell you: jag hade blivit så himla glad om min dörrklocka i denna minut ringde (jag vet att det är mitt i natten) och någon bara ville hänga.

definition av att hänga – en rätt kass utveckling
1998: leka, busa, skratta, kittlas.
2011: ha en kul konversation över facebookchatten alt. skypa.

★ ★ ★

★ ★ ★

det här med internet är bra på många sätt. man kan hitta roliga människor, youtubeklipp och bilder, men mer än så är det inte.  människor ringer inte längre. är det någon som undrar om man ska ses väntar de hellre 6 timmar tills personen i fråga kommer in på facebookchatten så man kan fråga, än att slå ett simpelt telefonsamtal. undrar någon hur man mår är det bekvämare att skriva en liten wallpost än att faktiskt ta ett djupt (men ack så välbehövligt) samtal över luren.

idag finns det matkassar, klädshopping, dildohandel och sociala nätverk på internet. behöver man ens lämna sin lägenheten för att uppfylla maslows behovstrappas första steg? i princip inte. människans grundläggande behov finns genom datorn, men det enda som egentligen fattas är det viktigaste: närhet. fysisk kontakt. mer än ett kvart-i-tre-ragg, liksom.

kvalitetstiden med familjen, minns ni den? när man på fredagkvällar cyklade bort i samlad trupp till pizzerian och köpte hawaii, och plockade styckgodis för exakt 25 kronor för att sedan äta allt tillsammans framför fångarna på fortet. det är något jag saknar. man kramade sina vänner mer än när man sa hej och hejdå, brottades och nuddade varandra. idag är man glad om man får en high-five typ. jag tror faktiskt detta är roten till varför många inte mår helt hundra idag. (stort ämne, kan nog utveckla detta i ett annat inlägg)

★ ★ ★

extrauppgift för den flitige, betygsskala IG-MVG:
prova att plugga ur dina hörlurar från öronen och prata med en främling på bussen eller tunnelbanan. prova att ringa en vän istället för att facebookchatta. prova att stå på huvudet i sängen och känn dig som ett barn igen.

FRÅGOR PÅ DETTA?

som sagt, gottfolk. nu är text nummer två i talangfabriken här, och ni hittar den genom att klicka på bilden! denna gång var det JVM-mika och 3kronor-brodin som fick visa sina topmodelkunskaper inför johannas kamera. nice work!

ingen kan ha undgått männens män per morberg och hans flottiga hår samt klappa-döda-djuren-moves. han är en klippa, let me tell you. han är så fasligt lik min pappa i köket, och mina dagar blir så mycket bättre när ett trippelavsnitt av hans matprogram visas på tv. ett litet smakprov:

tänkte säga att jag vill ha per morgberg som pappa, men insåg att jag i princip har det. /OBS, SKÄMTSAMT. MENAR INTE ATT MIN MOR FÖR TJUGO ÅR SEDAN VÄNSTERPRASSLADE/ pappa är ju lik, alltså. /OBS, MENAR INTE ATT MIN FAR GÅTT BORT/ det är bara så bra att man kan göra sig förstådd över internet nu för tiden.

innan ni slänger ur er kommentarer som exempelvis rubriken vill jag bara försvara mig. det finns tre simpla anledningar till varför jag var eviga morgon fotar vad som snart ska förtäras, och här har vi dessa i en piffig punktlista.

⚡ – jag tänker varje morgon: ”oh, idag ska jag fota en bild varje timme så människor får se hur spännande liv jag har”. första bilden blir på frukosten, och sedan händer absolut INGET spännande på hela dagen. det är lite småkämpigt att fortsätta ett sådant projekt när man enbart spenderar tid i lägenheten eller kontoret, så jag låter helt enkelt bli efter första bilden.

⚡ – mat är vägen till en kvinnas hjärta, och frukost är den ultimata måltiden. oavsett om det är nybakta scones, en omelett eller kvarg med hallon passar det utmärkt i kistan efter en hel natts sömn. och dessutom gör sig bär bra på bild.

⚡ – jag är egentligen en tjock och matglad person fången i en normal människas kropp.

så där, ja. det var egentligen allt jag hade att rapportera från denna morgon. <varningförsarkasm> ibland gör jag ju bara inlägg för att generera fler läsare så att jag en vacker dag kan bli lika känd som löwengrip. </varningförsarkasm>