midsommarhelgen är inte menad för bloggning, men idag är det måndag och jag är tillbaka på cyberbanan! jag har hunnit med middagar, bröllop och en smashing utekväll som jag får berätta mer om ikväll, för just nu är jag sugen på realtidsbloggning.
här ligger jag, iförd bikini, på en solstol intill poolen. bredvid mig har jag kompanjonen kirk, mangosmoothie och melon, och filip och fredriks sommarprat ljuder ur högtalarna. studsmattan står nu stadigt på gräsmattan och livet är allmänt grejt.
det enda som gått åt pipsvängen denna dag är att jag trillat ner i en brunn. det låter ungefär lika tradikomiskt som det var, så jag kan ge er en lite mer målande beskrivning för att bjuda på skratt: wenche och jag bar ut alla ingredienser till studsmattan, och sista lådan fick vi bära tillsammans eftersom den innehöll förbaskat många kilo fjädrar (av metall, inte sånna som sitter på ankor). min kumpan greppade lådan i ena änden, och för att komma åt andra sidan var jag tvungen att stå på en brunn. inge fler tankar gick genom mitt huvud än typ ”okej, nu kör vi”.
när jag ställde ena foten på locket visade det sig att det satt otroligt löst, och det roterade ur gängorna. vänsterbenet hamnade på vänster sida om locket, och högerbenet på högersidan. hade jag varit kille kunde det betyda adjö familjelyckan, men jag klarade mig och skar istället insidan av låret. lilla jag flög alltså raka vägen ner i underjorden och åmade mig sedan på marken i pain. höger lilltå är amputeringsredo, några stenar satte sig under huden och innerlåret har en två decimeters reva som svider fint när man badar. smalbenen fick sig också några blodstänk, och i samma stund vill jag tacka min vän wenche. inte för att hon visade sin sympati och plåstrade om mig… nej, utan för att hon asgarvade sig igenom hela fallet och timmen efter. i love you!


