denna helg har varit helt jäkla kaotisk, och jag har varit lika förvirrad som demenssjuka signe på 98 bast. det hela började när jag skulle packa inför skånetrippen, då jag stod och tänkte ”äh, jag kommer inte hinna fota så kameran kan jag lika bra lämna här”. vad jag för stunden glömde var att jag skulle ägna lördagen åt bröllopsfotografering. för er som inte vet kan jag tala om att det är svårt att fota utan kamera.

lösning: linn låg inne med en kamerauppsättning och min styvpappa med en annan, och dessa fick jag (TACK BUDDHA) låna över dagen.

★ ★ ★

på lördagen var jag ute och svängde de lurviga och tyckte jag var på topp. vid femsnåret traskade jag hemåt för att mötas av ett sovrum som kändes ovanligt stort. anledningen var att min säng tre veckor tidigare åkt med mitt flyttlass upp till stockholm.

lösning: jag fick så snällt inta fosterställning på en av sofforna.

★ ★ ★

idag har jag varit riktigt produktiv, kört land och rike runt för att fixa fungerande mobil, internet och en kamera med pappa. det kändes som att allt var under kontroll fram till sekunden då mamma släppt av mig på flygplatsen och jag öppnar plånboken för att plocka fram ID. tomt. lika tomt som min hjärna, uppenbarligen. där stod jag, 30 minuter innan avgång och tänkte att jag lika bra kunde lägga mig ner och omkomma på studs.

lösning: jag traskade fram till första bästa anställd på flygplatsen och förklarade situationen, varpå hon granskade mig och sa ”du heter möjligtvis inte boltenstern i efternamn?”… ehrm, jo. hon tyckte jag var lik min mamma, så jag fick en ny biljett utskriven och kunde glatt hoppa på planet med tanken om att korten låg kvar i min andra väska.

★ ★ ★

 det tog inte mer än fem minuter innan glädjen förvandlades till skräck – igen. jag fick nämligen ett meddelande på facebook från en nattklubbskille om att han hittat mitt körkort på tempel, och att jag kunde komma och hämta det. tanke 1: YES, ingen jävel har snott det! tanke 2: HELVETE, var är då mitt bankkort?! tanke 3: hur ska jag klara mig i stockholm utan ID, bankkort och med enbart 160 pix i plånboken?

lösning: har ännu inte kommit på någon. hjälp?

jag har precis kapat klorna (ÄNTLIGEN) och är redo för nya äventyr. detta betyder att jag inte längre har geléklumpar längst ut på fingertopparna, så nu skriver jag både snabbt och ljudlöst igen. jag kan även peta näsan och ta bort matrester mellan tänderna utan att använda diverse redskap. förvisso lär det rätt vidrigt när jag skrev det i den ordningen, precis som om jag nu går på fågeljakt och sedan plockar matrester direkt efter. så är inte fallet.

igår hade jag och fem av mina grannaste vänner myskväll hos mig. planen var att titta på so you think you can dance och mysa, men vi såg nog inte en enda dans. har man varit ifrån varandra tre veckor har man en hel del att prata om, och jag måste flika in att det är jäkligt skönt att vara hemma igen. vilka kanontöser jag har här alltså…

nu är det lördag, och innan festligheterna drar igång ska jag kila ner till malmö och agera bröllopsfotograf. HEJ SÅ LÄNGE!

nu är det officiellt höst, och den andra och sista sommarfilmen har färdigställts. enjoy!

”so happy i could die”, hade gaga sagt om hon fick sammanfatta min torsdag. vid lunchsnåret begav jag mig till globen för en liten praktikintervju, och efter 30 minuter på det läckraste kontoret jag någonsin skådat stod jag med två A4 i handen. på dessa före detta trästammar kan man läsa en arbetsbeskrivning som heter duga. inget är spikat än, men jag blev inbokad på en provdag!

SO HAPPY I COULD DIE, var orden.

nästan ingen vet vad jag ansökt om, så för att inte låsa in er totalt i en beckmörk källare tänkte jag sammanfatta vad planen är att jag ska göra om jag spikar provdagen; intervjua och skriva artiklar för djurgården hockeys hemsida! planen var egentligen att jag dessutom skulle intervjua för DIFs egna webbtv, men med orden ”jag vet inte om alla förstår dig” fick vi stryka denna punkt från dagsordningen. det är inte lätt att vara både tjej och skåning, mina vänner!

nästkommande veckor är det jag som håller i taktpinnen i lägenheten. det jag gjorde på min första lediga kväll var att kalla in dragana, en superhärlig helsingborgsbrud jag aldrig träffat, som hamnat på samma utbildning som jag. nu är jag nästan rädd att jag fallit offer för blind-date-syndromet när jag väljer mina nattgäster utifrån hur dåligt jag känner dem. först flyttar jag in hos en tjej jag träffat i sammanlagt 45 minuter, och nu sover en (egentligen) total främling här i lägenheten. living on the edge, and liking it!

efter att dragana kastat in väskan åkte vi in till stan för att fika med min härliga, och ack så vackra, barndomsvän geraldine. kulturhusets rooftop blev destinationen, och godsaken som slank ner var en magnifik äppelkaka.

(jag har varken våg eller helkroppsspegel här i lägenheten, så fruktar en aning för hur jag verkligen ser ut. känner mig typ som jabba the hut efter TVÅ godispåsar plus äpplekaka på mindre än 7 timmar)

min nya följeslagare och jag fick sedan äran att kika på träningsmatch mellan djurgården och luleå, och eftersom det var hennes första hockeymatch någonsin sparar vi biljetten för inramning. matchen var väl inte den mest kraftfulla jag skådat, men klacken tog i från tårna non-stop. vilken jäkla power! heliga birgitta hade kastat hucklet om hon hörde alla svordomar som for från supportrarnas munnar, det kan jag garantera.

alla skötte sig bra fram till slutminuten då ett fyra meter långt staket kastades in mot isen. då dog mitt hockeyhjärta en smula, för jag blir så förbannat besviken på att folk inte kan sköta sig. är det inte smällare mot bollkallars öron är det staket och förstörelse. jag förstår att man gärna skriker och gormar för att stötta sitt lag, men när man ens får upp tanken att skada  eller sabotera ska man nog tänka över varför man ens är på plats. är det för att kolla på sporten och laget man älskar eller för att få utlopp för aggressioner och få en prick i registret? you tell me.

åter igen – grym klack till 99,9%
synd att de gormar med fel dialekt bara
(och på ett lag som inte är grön-vitt)

denna dag har varit i det lurigaste slaget. min plan var att vara jätteproduktiv, åka in till stan, köpa kurslitteratur, byta danskurser och köpa ett och annat tygstycke att linda in min kropp i när hösten slår till (om exakt 28 minuter). givetvis klarade jag inte av en enda av dessa punkter, och de första 8 timmarna i vaket tillstånd gjorde jag inte mer än att mysa rundor i lägenheten. jag har nämligen suttit och pysslat med en ny sommarfilm som ni snart kommer få se!

dansa hann jag också med, och idag var jag inte lika grym. kände mig mest som tjockisen som dansar till single ladies… den enda skillnaden är väl att han faktiskt kan sin koreografi. kulmagen har vi kanske inte heller gemensamt, om jag väl tänker efter.

efter dansen fick jag monsterrycket albert och bestämde mig för att göra lite matlådor innehållande wook, lax, bönor och broccoli. när detta var färdigt drog jag på mig stora städuniformen och rengjorde hela köket, diskade allt och torkade rubb och stubb.

relaxtime skedde i badkaret (vänligen se bifogad fil) och mackan fick sitta på toastolen som sällskap. prison break blev såklart kvällens underhållning, och idag har jag totalt plöjt 4 avsnitt. (OBS!! detta är inget man bör skryta med!) vid 10 blev det dags för skypedate med tre skånska tjejer, varav två var fulla och den tredje sluddrade. allt är i sin ordning där hemma, med andra ord.

imorgon ska jag på intervju för en praktikplats. håll tummar, tår och andra meningslösa lemmar för mig!