idag jobbade jag min sista dag på en vecka, och planen var egentligen att köpa en spontanbiljett till dubai och hälsa på wenche. jag var superpeppad på idén hela dagen, men en timme innan stängning kände jag något som förstörde mästarens plan: hansont. ledont. mensvärk. skallebank. tunga ögonlock. magknip. illamående. feber.
sådärja, då var en influensa att invänta. jag vet att karma är en bitch eftersom jag är det, men var det verkligen nödvändigt att gå och bli sjuk när jag äntligen får lite ledighet och skulle besöka min bästa vän och solen? denna värld är fan inte rättvis. tanken var att lämna trötta och regniga sverige för ett trettiofemgradigt paradis med fakekonstruerade palmer i vattnet, typ göra som dumbledore säger:
happiness can be found, even in the darkest of times, if one only remembers to turn on the light.
slå på rymdens megaljus, solen. fly en smula, kan man kalla det. det är okej. så får man göra ibland, men tji fick jag! istället får jag kurra ner mig i soffan under ett duntäcke, titta på tecknade filmer och äta glass. te, c-vitamin, isbad för att bli av med febern och en kropp omringad av snorpapper. får man inte värme av dubai’s sol får man värma sig av… feber. som vanligt säger jag att allt händer av en anledning, och uppenbarligen var det inte min tur att åka nu. kanske ska jag plågas här hemma en smula, eller bara samla slantarna till en usa-resa eller lägenhet. istället kör vi det här citatet av käraste albus dumbledore:
numbing the pain for a while will make it worse when you finally feel it.
så nu feelar jag det, tar pungsparken på en gång. som min tröst har jag varit på biblioteket och lånat hem sista harryboken på engelska, igen. inte nu, kanske sen, kommer jag också tycka att allt dåligt för med sig något gott.
