med storslagen fascination klickade jag mig häromdagen in på twitter, hemsidan jag föraktat det senaste året. fram till nu har jag inte på något vis förstått varför människor twittrar, varför man skriver # och @ mitt i inläggen och varför varje tweet ser ut som jerusalems förstörelse. för mig har twitter varit som statusuppdatering på facebook, fast alla kan läsa vad du vill få sagt genom 140 bokstäver.
nu har jag i alla fall konstaterat att twitter är bra – för kändisar. att ellen degeneres eller kim kardashian twittrar lika ofta som en annan petar näsan (jäkligt ofta) kan jag se som meningsfullt eftersom det kan vara spännande att se vad kändisar hittar på om dagarna. när händelser som weiner-incidenten äger rum blir man ännu gladare att twitter finns.
när gertrud, 54årig fyrbarnsmamma från nässjö, twittrar om bristen på mellanmjök hos den lokala grossisten inför sina två vänner (eller followers för att tala twittriska) blir det mest patetiskt. eller inte patetiskt, men det förlorar sin funktion. skriver man samma statusuppdateringar som på facebook, inför samma publik som man har på just facebook, är det liksom meningslöst att ta upp internets utrymme med samma statusrad.
trots detta har jag, statusuppdaterarnas mästare, skaffat just twitter. nu ska jag bli som gertrud och förvänta mig att ett gäng okända krakar ska följa mig i varje steg, varje dag. ni kommer redan väldigt nära inpå genom den här bloggen, men nu tar vi det ett steg längre och ni får hänga med ner i min ficka. genom mobilen alltså. just nu längtar jag redan tills jag ficktwittrar som bildt!
”@aAAAaAaAAAaAaAaAAAaaaaaAAAaAAAA”
att formulera sig skojigt på bara 140 bokstäver kan dessutom bli en utmaning, så vi ses på twitter. här har ni en direktlänk så ni kan följa mig:
http://twitter.com/#!/boltenstern
nu ska jag bara komma på min första statusrad också. jag känner mig nervös, men excited!
