dagens i-landsproblem: min nya favoritlåt finns inte på spotify. ni måste spela denna på repeat, yes yes!

idag är det internationella kvinnodagen, och jag tänkte göra som sandra och hylla den bästa kvinnan i världen: mamma. hela morgonen har gått åt till att scanna bilder från fotoalbum, och detta är till dig, mami. jag älskar dig, och trots att vi inte själva ser likheten alla andra pratar om hoppas jag innerligt att den finns där. jag vill bli precis som du (kanske lite mindre pedant, om man får välja). puss!

vanligtvis är det folk som aluma-killen eller rögle-speakern bertsom får mig star struck. jag blir liksom fascinerad över människor som är småkända men inte riktigt förstår sin egen storhet (till skillnad från människor som är lokalkändisar och mäter sig med kofi annan).

i förrgår blev jag dock star struck på riktigt när filip och fredrik, mina favoriter sedan sommarpratet i P1, klampade in på min favoritbar. hakan nuddade golvet lite smått när jag såg den förträffliga på-spåret-duon hänga i baren. men sedan var det liksom bra. det var svinkul att se dem, råka dra armen mot fredriks rygg eftersom det var knökfullt av folk, men där fick det liksom vara nog. vad jag inte kan förstå mig på: vad man säger till kända människor när man träffar dem.

jag hade kunnat gå fram och citera haranger om barry från IHOP eller kyssa deras skor för att de skrivit ”två nötcreme och en moviebox” som räddade mig på alla bussturer till sommarjobbet i göteborg, men det hade bara känts så jäkla desperat. de måste ha fått höra ”faaan va ni är rooooliga” ungefär 32039 gånger av diverse småbrudar så fort de lämnar sina lyor, så jag bestämde mig för att inte vara en av dem. har man inget bra att komma med kan man lika bra stänga igen brödinkastet. för att inte framstå som en mediekåt rövslickare kom jag på lösningen: håll käften och le.

det roligaste med deras besök var dock inte tjejerna som klängde runt deras halsar. visst, det fanns några pälsbeklädda damer som antastade dem med blicken, men de som envisades med att fota, bjuda på drinkar och vara allmänt ivägen var killarna. när jag skulle gå hem vid tvåtiden gick jag förbi en karavan av killar som tryckte upp sina svettiga faces bredvid de vältrimmade tv-nunorna för att föreviga ögonblicket för sig själva (och resten av facebook…). tjejerna hade kastat in handduken, och kvar stod de äkta hyenorna. jag gick hem, käkade salta pinnar och statusuppdaterade följande:

nu ska jag iväg och jobba en sväng! ciao ciao ciao!