0
Bebislivet Livet

Hur vi delar nätterna med bebis

19 november 2021

JAHAPP, då var det den självutnämnda bebisexperten här igen då. “Jag ska inte BARA blogga om bebislivet” skrev jag i början men look at me now – det finns verkligen inget annat i mitt huvud att komponera text om. Så återigen ska vi in i föräldraskapets härliga och fullkomligt förvirrande värld.

Idag ska vi beta av mitt nya favoritsamtalsämne: hur man hanterar nätterna med bonusperson. Det finns lika många varianter som familjer, och jag ÄLSKAR att lyssna på hur folk gör. Så om ni har barn: hur gör/gjorde ni med ungarna?! Om ni inte har barn: vad tänker ni hade varit optimalt om ni visualiserar?

Vi har kört två upplägg, och de är egentligen baserade på samma idé, fast med och utan ersättning. Den som har bebisansvaret (The Night’s Watch á la Game of Thrones) har varit på bäddsoffan ute i vardagsrummet, och den som laddar batterierna gör det högkvalitativt inne i sovrummet med öronproppar i. Alex har kört 22.00 – 02.00 (ungefär) och därefter har jag tagit 02.00 – 08.00. För oss funkar detta strålande, men då har vi också en tämligen “enkel” bebis om nätterna.

Först: två veckor utan ersättning

De första två veckorna efter BB försökte vi helamma, alltså inte ha någon flaskmatning, men det slutade med att jag satt och skrek/grät i sängen av panikångest. Till en början är brösten så sönderslitna, såriga och ömmar något fruktansvärt, och eftersom småbarn vill äta ofta fick de aldrig någon chans att läka. Mitt sovpass (22.00-02.00) blev alltså upphackat i småbitar eftersom Alex skulle väcka mig när Ilse behövde äta.

Problemet var: hon ville äta hela tiden. Och ville hon inte äta, så tjöt hon, vilket Alex tolkade som att hon ville äta. När klockan slog 22.00 och jag precis borstat tänderna gick jag sömndrucket mot sovrummet och pep ett ynkligt “jag går och lägger mig nu” – då svarade Alexander nästan varje gång: “hon smackar med munnen så jag tror vi måste försöka amma lite till”.

Bild fotad 4 oktober 04:34 – s¨å vansinnigt kär i den där lilla!

“DET ÄR FAN INTE MÖJLIGT”, gormade jag då, efter att precis ha varit fri i exakt 20 minuter. Skulle hon äta IGEN? Jahapp, det var bara att torka bort Purelansalvan från bröstvårtan, sätta sig i soffan igen och hålögt amma vidare. Därefter gick jag mot sovrummet med ovan nämnd ångest krypandes i kroppen. När jag la huvudet på kudden hade jag bara en tanke:

“Om 60 minuter kommer Alex in med en gallskrikande unge, så jag måste hinna få lite sömn nu.”

Ibland kom han efter 75 minuter, men oftast hann jag inte ens somna innan jag hörde honom tassa utanför dörren. Han smög så försiktigt, givetvis helt uppgiven även han, för några sekunder senare skulle han behöva säga de bevingande orden som återigen skulle få mig att storgråta i desperation. “Jag tror hon vill ha mer mat”.

Det är så vidrig känsla att vara bestulen på sin sömn och samtidigt veta att man inte heller kommer få sova framöver. Det finns inget ljus i tunneln, om man säger så. Alexander var också uppgiven, för han fick den otacksamma rollen att hjälplöst behöva föreslå att vårt barn var hungrigt till en mamma som bara grät. Antingen gjorde han sitt barn ledset genom att inte ge henne mat, eller sin flickvän ledsen genom att föreslå att hon skulle kämpa sig igenom ytterligare ett amningspass.

När BVC gjorde hembesök lade jag (stormgråtandes) fram förslaget att Alex skulle ge henne en flaska när han hade Night’s watch för att jag skulle få sova lite mer sammanhängande. Vi har turen att ha en fantastisk BVC-kontakt, och hon sa direkt: “det tycker jag absolut att ni ska prova, helst igår”. Redan samma natt testade vi vad som skulle bli Den Stora Lösningen™.

Nu: fem veckor med ersättning

Vår uppdelning är rent tidsmässigt likadan nu, men den stora skillnaden är att jag nu sover sammanhängande mellan 22.00 och 02.00-ish. Jag vaknar inte en gång, eftersom Alex löser all matning med ersättning mellan dessa klockslag. Vill hon bälga en hel flaska och totaldäcka? Fine. Vill hon smånmutta flera gånger? Då fixar han det. Han kommer inte in och väcker mig om det inte är kalabalik, och när vi då byter vid 02.00 har jag fått en chans att bunkra lite energi. Detta har gjort hela skillnaden för mig.

Jag har alltid varit en stark förespråkare av att delamma, och det var vår initiala plan innan Ilse kom. Men när hon väl var här hände något. Det är svårt att veta om det är någon neandertalarinstinkt som lever kvar, eller om jag blivit så påverkade av mödravårdens tjat om att få igång amningen och aldrig neka barnet bröstet… men jag kände mig nästintill hjärntvättad? Mitt i bebisdimman tog jag det nästan som en personlig förolämpning när Alex föreslog att vi skulle ge henne en flaska, trots att det var min idé från start. “NEJ, JAG MÅSTE AMMA HENNE”, gormade jag. Rädd att missa den viktiga anknytningen jag läst om, eller att mjölkproduktionen inte skulle sätta igång på ett optimalt sätt.

Med facit i hand kan jag säga såhär: att börja med ersättning om kvällarna blev vår räddning. Den sammanhängande sömnen gjorde att jag slutade panikgråta vid minsta motgång, och jag fick en chans att faktiskt uppskatta första tiden eftersom jag inte mådde katastrofalt längre. Detta, i kombination med att brösten och snittet läkte och att man kunde sova även på sitt nattpass, har gjort jäkligt gott för oss alla.

Hur sover vi om nätterna?

Eftersom jag födde med kejsarsnitt kunde jag röra mig så bra de första dagarna och nätterna. Vi väntade därför med att bädda ut bäddsoffan, och jag sov med henne på den rymliga divanen. De första nätterna försökte vi med babynest, men det var helt omöjligt. När vi frågade en läkare om det ens var lagligt att samsova svarade hon “jag får inte tipsa om att samsova, men det viktigaste är att man sover över huvud taget”.

Att sova ihop är ju en vattendelare eftersom det verkar öka risken för plötslig spädbarnsdöd. Enligt Libero rekommenderar Socialstyrelsen att spädbarn sover i egen säng tills de är tre månader, men det finns ändå mer säkra sätt att göra det, vilket vi anammat. Jag vill inte tipsa om något som potentiellt kan vara farligt, så det här är ingen rekommendation från min sida, bara en transparent beskrivning av hur vi gjort och gör. *ansvarsfriskrivning sker nu*

En väldigt mysig vy på morgonen!

Under en av mina första sömnlösa nätter fick jag tipset om att se videon om säker samsovning från babybaby.se, och den gav mig kött på benen. Inledningsvis ville hon bara sova uppe på våra kroppar, men med tiden lurade jag ner henne bredvid mig. Vi byggde till exempel ett eget nest av rullad filt så att Ilse inte skulle tumla i sömnen och få något för näsa och mun. På så sätt kunde jag ändå säkert ligga intill.

Till en början sov jag nästan ingenting eftersom jag (som de flesta nyblivna päron) behövde säkerställa att hon andades exakt varje sekund. Jag hade Suits rullande på tvn i bakgrunden och klämde några säsonger första veckan, men därefter kunde jag slappna av mer och sova när hon sov.

Nu blev detta världens längsta blogginlägg, och ändå har jag inte nämnt ett ord om världens bästa uppfinning: liggamning. Det får bli ett framtida inlägg, tillsammans med de tidsscheman jag skrev om nätterna för att hålla koll på hur matningen gick!

Återigen: det är så spännande att höra hur andra delar på nätterna, så skriv gärna i kommentarsfältet hur ni gör eller önskar göra!

58+
Bebislivet Listor

Apoteketbeställning till första tiden med bebis

15 november 2021
Inlägget innehåller reklamlänkar

Att komma hem med en ny människa är omtumlande på exakt alla sätt, och det sista man vill tänka på är hur i hela friden man ska ta sig till apoteket för att köpa alla de saker man visat sig behöva. Därför kommer här en lista på alla apoteksprylar jag önskar jag hade redan från start! Många saker hade mina kloka kompsiar gett mig i present redan innan, och det är jag i efterhand extremt glad över!

För att underlätta har jag försökt länka alla prylar till samma ställe, i detta fall MEDS, men vissa saker fanns inte på deras hemsida.

Vi har både ammat och kört med ersättning, vilket har gjort att prylar krävts för både tuttregionen och flasksituationen. De första dagarna, när ungen skulle starta upp mjölkmaskineriet, gjorde jag knappt något annat än att amma. Detta ledde till att bröstvårtorna blev såriga, ömma och… inte alls vad jag förväntat mig. Purelan-kräm blev min bästa vän – denna smorde jag på i tid och otid för att reparera den värsta skadan. Tror eventuellt jag hade slutat försöka få amningen att fungera om jag inte hade den krämen att tillgå! Dessutom lade jag svalkande kompresser mot den svidande huden, vilket var extremt behagligt.

När produktionen väl kommit igång uppkom ett annat problem: det flödade utav bara helvete. Om bebisen sov för länge? Läckage. Om jag låg på ena bröstet på natten? Flöde. Om bebisen ammade ena tutten? Droppar från den andra. Inledningsvis löste jag detta med engångsinlägg, vilket var smidigt och bra, men en vän tipsade även om uppsamlingskupor – och dessa var toppen! Istället för att sitta hemma med sur mjölk i ett inlägg samlade kuporna upp mjölken – perfekt för den som vill frysa in och flaskmata med bröstmjölk, eller bara hälla ut, whatever floats your boat. Engångsinläggen kör jag de dagar jag är på språng, och kuporna på hemmaplan.

På kvällarna flaskmatar min sambo bebisen för att jag ska få några timmars sammanhängande sömn. Jag är så GLAD att vår BVC-tjej uppmuntrade oss att lita på vår idé istället för att truga med helamning, för detta var vår stora räddning för att mentalt palla. Vi har uteslutande kört den lilla varianten av MAMs anti-kolikflaska, och Ilse har aldrig vägrat den. Sådant kan ju givetvis vara individuellt, så ni är beredda på det. 90 ml värmer vi i den supersmidiga flaskvärmaren från Avent – ett klick, vänta någon minut och sedan KLART! Vansinnigt enkelt istället för att koka upp eget vattenbad och temperera ersättning som en kemist i köket klockan 02.15…

Annat som går in i bebisens trut är nappar. Vi har hittat två modeller som Ilse tar, allt som oftast. Den enda är MAM 0-2 månader, och den andra är ett tips vi fick av vänner: Philips Avent ultra air 0-6 månader! Tar hon inte den ena, så tar hon oftast den andra, så jag har fyllt Philips-casen (med plats för två) med en av varje modell för att alltid vara redo med båda typerna!

Det är inte bara tuttarna som läcker i början, även… könet. Förlåt, det låter vulgärt, men moder natur shows no mercy. Oavsett förlossningssätt så spottar kroppen ur sig avslag, och då är det förlossningsbindor som gäller. Tjocka, stora, otympliga men ACK så bra om man inte vill blöda ner allt man sätter sig på de första veckorna. Kejsarsnittsspecial blev för mig kirurgtejp, 5 cm bred för att ha god marginal, och kombon Alvedon och Naproxen för smärtlindring de första dagarna på hemmaplan.

Blöjor, våtservetter och babytops kanske de flesta redan har, men jag vill slå ett slag för den elektriska snorsugen. Vi fick den av våra vänner på en babyshower och vi använder den VARJE KVÄLL när lillan blir täppt i snoken. Dels har den melodier som hon blir superlugn av, men också sugmunstycke som drar ut snorkråkor och slimebobbor. Öronproppar har varit oväntat värdefullt när jag behöver få sova och Alex agerar nattvakt, och dessutom kan det vara bra med någon salva till bebisen också, typ Decubal eller Inotyol!

Det var allt från min apotekssammanställning! Givetvis är det högst individuellt vad man behöver och inte, men för vår del har dessa prylar varit guld. Ytterligare saker, typ kräkhanddukar, har också behövts, men de får komma i ett framtida inlägg. Hoppas det här kan hjälpa er som i framtiden får hem små knyten!

25+