Livet

NU SLÄPPS MIN BOK!

26 mars 2020

WOW, jag är fortfarande helt lyrisk efter gårdagen!! Igår publicerade jag en video på min Instagram där jag berättade om boken: titeln, vad den handlar om och att den nu finns att förhandsbeställa. Ert mottagande var MASSIVT! Flera av er skickade skärmdumpar på att ni klickat hem ett signerat exemplar, och snabbt hände det här:

Boken hamnade högst upp på Adlibris topplista! KAN NI FATTA?! Det här är OTROLIGT! Och nu på morgonen, klockan 10.00, ligger den FORTFARANDE KVAR!!

(Ni kanske märker på mitt frekventa caps lock-användande att jag är ganska exalterad?)

Bokens titel är alltså Lycka till med resten av livet, och kommer släppas i butik den 4:e maj! För er som inte vet är detta en bok som grundar sig i min berättelse: från att jag fick ett drömjobb, att jag halvt jobbade ihjäl mig, gick genom utmattningens snåriga helvete och lyckades gå i varenda fälla  jag hittade på vägen tillbaka. En resa som inte verkar helt ovanlig nu för tiden?

Vi är många som kämpar mot högt uppsatta mål, och min stilla undran är när fan det är nog? Sådant försöker jag besvara i boken! För mig skulle en ögonöppnare komma när jag slutade beskylla mig själv och såg den större bilden. För kanske handlar det inte om att “jag är dålig på att säga nej” – utan snarare systemfelet som gör att vissa inte har mandat att ställa krav.

Som sagt: TACK till alla er som peppat genom processen, hjälpt mig vända och vrida på olika scenarion och till er som redan klickat hem ett exemplar av boken! Jag har varit ensam med manuset så länge att det kändes overkligt att dela boken med er. Men som de säger i slutet på filmen Into the wild: happiness only real when shared.

Utbrändhet

Hur min kalender såg ut 4 veckor innan utmattningen

23 mars 2020

När vi flyttade från den gamla lägenheten tvingades jag gå igenom allt undanstoppat dravel på vinden, och i en brun flyttlåda hittade jag mina gamla kalendrar. Jag har alltså sparat varenda almanacka sedan tvåan på gymnasiet (vilket betyder år 2007/2008 för den som är nyfiken). Nostalgiskt! Mysigt! Kul!

År 2014 var däremot ingen fröjd att bläddra igenom. Det var året då jag blev sjukskriven för utmattningsdepression, och genom kalendern är det så tydligt hur allt gick käpprätt åt helvete flera månader tidigare. Mästerskap avlöste varandra och jag ser hur jag krampaktigt skrev ner träffar med vänner som sedan ströks över till förmån för jobb. Nya träningsupplägg skrevs in men bröts efter bara några dagar. Arbetsdagarna blev längre och längre, och när jag började förstå hur illa allt var antecknade jag också ner hur många timmar jag jobbade varje vecka.

Mitt i flyttkaoset tog jag några bilder på hur veckorna såg ut precis innan läkaren sjukskrev mig. Jag har censurerat namn och sådär, men tycker ni ska försöka lägga märke till hur mycket som INTE är jobb som fanns med i mina dagar. För tunga arbetspass i all ära, men ett av de största tecken på att det går år helvete är att man inte hinner något för nöjets skull.

Min kalender innan det gick åt pipan:

När jag först såg detta uppslag tänkte jag att det inte såg så jävligt ut, men vid närmare eftertanke minns jag denna vecka så väl. Här hade min hjärna klappat ihop fullständigt. Uppslaget är ganska representativt för vad ni kommer se på nästkommande veckor: otaliga timmar i redigeringen, resor till olika svenska städer, rep(ortage)inspelningar och långa, långa arbetsdagar. Om jag inte räknar helt fel klockar vi in denna arbetsvecka på 65 timmar. Lunch var i bästa fall en Subway-macka framför datorn i många fall, så där räknar jag inte av tid FYI.

Klant som jag är missades en vecka, så här kommer vecka 37 istället. Inga konstigheter här, mer än att jag jobbade till 03.00 på onsdagen, men ändå var på kontoret 09.00 morgonen därpå. Blir GALEN på det här. Plikttrogen och itutad att “andra kan ta din plats om du inte infinner dig”. På min enda lediga dag flög jag till Skåne för att slippa ta fakirflyget på måndagsmorgonen – då skulle jag nämligen jobba i Malmö.

Två reportageinspelningar, två livesändningar, två dagar i redigeringen. Den här veckan kändes på något vis lyxig i jämförelse med tidigare? Blir eventuellt lite lurad av de tomma utrymmen som inte har pilar – men då researchade jag inför livesändningarna.

Och här är veckan då kroppen sade upp sig. På torsdagen spelade jag in två reportage i Ängelholm hos Rögle, och efter att ha testat att vara hockeymålvakt höll jag på att svimma. “Jag har säkert druckit för dåligt”, ursäkta jag mig, men när jag drog på mig influensaliknande symptom över bara en timme började varningsklockorna ringa. Jag ställde in flighten hem dagen därpå, precis som födelsedagsfesten för en kompis.

Det var den där söndagen jag ringde till en av producenterna och grät för att jag inte hade någon kraft kvar, varpå han sa att jag fick “sjukanmäla mig om jag inte orkade jobba”, och fredagen därpå blev jag sjukskriven. Mer om det där kan ni läsa i boken om några veckor, så jag ska inte spoila, meeeeen… Det är så sjukt att kunna titta tillbaka på sitt liv såhär. Minnas allt för att man skrivit några sketna ord med blyerts?!

Och en liten påminnelse till: när det kommer till utmattning handlar det inte bara om hur många timmar man jobbar. Det finns givetvis annat som också räkans in, som bemötande, återhämtning, förutsättningar, sömnkvalité och 230958209 andra anledningar.

Relaterade inlägg:

Min dagbok som utbränd
Vi får aldrig ett fucking break
4 frågor om min utbrändhet