En ny video är publicerad, och idag går jag igenom 10 saker jag lärt mig från min utbrändhet. Jag hoppas innerligt att mina tankar och reflektioner kan hjälpa någon där ute!
Det finns så otroligt många fler lärdomar jag dragit av utmattningen, men detta är tio matnyttiga punkter. Jag har redan börjat klura på en uppföljare! Hur tänker ni om punkterna i klippet? Måste ni, som jag, numer ta hänsyn till energikrävande aktiviteter? Tänker både jobb- och fritidsmässigt!
✖ KLICKA HÄR för att läsa inlägget om jobbsökande efter utbrändhet – om man ska ”mörka” sin utmattning eller inte.
✖ KLICKA HÄR för att läsa om hur jag tränade innan, under och efter utmattningen.
10 Comments
OT men du som står mycket på händer, jag får ont i huvudet och blir alldeles vimmelkantig bara av att gå upp mot en vägg och sen ner igen, är det något att oroa sig för eller är det en vanesak som försvinner när man tränar ett tag?
Sara
Oj, det har jag faktiskt aldrig varit med om?! Mitt tips är nog att gå till en naprapat som kan kolla på det, för det låter inte så bra! :O
Hej Isabel!
Ett stort tack ska du ha som är öppen och ärlig i dina videos om utbrändheten och hur det är att leva med och kämpa med i detta nu.
Jag har sett igenom videoklippen gång på gång på gång för att förstå att jag är inte riktigt frisk än.
Min dom kom 2015 då jag blev diagnostiserad med utmattningsdepression och kan inte ännu kalla mig helt frisk.
Ett jobb som slet ut mig, pga underbemanning, mobbing utav kollegor, knäckt självförtroende och besök till psykiatrin titt som tätt på samtal.
Jag slutade från detta arbete.
Det var att rädda sig själv eller gå under.
Det jag undrar är hur du snabbt du upptäcker eller märker av dina varnings signaler? Att nu borde du stanna upp och ta det lugnt..
I nuläget för min del jobbar jag heltid på ett mänskligt jobb men ändå inkluderar en del stress och snabba beslut ska tas.
Tyvärr så har jag märkt att mitt humör är som från noll ställd ibland och övergår till ett humör som liknar pms och får migrän efter mina arbetspass som är åtta timmar fem dagar i veckan.
Borde jag kanske ta detta på allvar?
Tack för du ropar åt oss andra som inte orkar och uppmärksammar den tysta pesten.
Kramar Ida
Hej Ida!
Jag hade absolut tagit det på allvar. Att gå från nollställd till PMS blandat med migrän låter ju inte helt prima. Det är svårt för mig att jämföra eftersom jag inte har ett jobb som är 8h 5 dagar i veckan, men det är ju inte alltid just timmarna som spelar roll, som sagt. Om du känner att du får bakslag, känner att symptom kommer tillbaka – ja, då har du ju egentligen redan svarat på din egen fråga.
Mina varningssignaler kommer inte lika ofta längre, eftersom jag tar det lugnare och inte utsätter mig för de saker jag vet triggar igång allt. Jag kan känna mig otroligt lättirriterad och att jag måste gå undan dock, det är min vanligaste signal. Att energin, orken och humöret liksom tagit slut.
Hoppas det blir bättre för dig! Kram!
DU. Bara så. Är så glad att jag funnit din Youtube-kanal och även din blogg. Du delar med dig av så mycket klokt, det känns som att jag växer minst tio centimeter varje gång du gör något sådär i hästväg. Älskar att du vågar driva med både dig själv och dina känslor. Du berör med ditt sätt att presentera på. I början hatade jag min utbrändhet – att vilja så mycket men inte orka. Det var det värsta. Men när jag sadlade om till förskollärare insåg jag att jag inte behöver vara perfekt för att vara lycklig. Största lärdomen hittills i mitt liv skulle jag tro! Tyvärr hjälper ju inte det energi-banken när det gäller att träffa vänner eller hänga på roliga grejer. SÅ ofta får jag höra hur tråkig jag är som aldrig följer med på grejer, men det är ju så att jag följt med någon annan på något och därför måste vila. För jag måste vila för att orka vara med människor. Det är ett under om jag ens kommer iväg på något socialt i veckan, men lyckas jag med det så är det absolut inte mer än två gånger, det räcker liksom för nu. Tack för att du delar med dig och får mig att se på utbrändheten med nya ögon!
EMMA – tack <3 vad glad jag blir att läsa det där, det ger lite luft under vingarna! Dessutom blir jag glad att höra att du sadlat om - vet inte från vad, men det låter ju som att det gjort susen för dig? DET är inspirerande, tycker jag!
När det kommer till folk som säger att man är tråkig som inte följer med tycker jag två saker gäller:
1. Inse att de enbart säger så för att de VILL ha med dig, which is a good thing. Att de sen saknar bättre sätt att förklara det på och istället väljer tough-love-spåret och pikar, istället för att säga ”åh vad synd för ALLT blir så mycket roligare om du är där” – well… Det är ju sopigt.
2. Berätta för dem varför du inte följer med, hur du funkar i dessa lägen och hur du hade uppskattat om de sa/inte sa. Att det blir en jävla ångestklump i bröstet när du inte kan följa med men de pushar. Förklara vad du behöver, så blir det lättare för dem att förhålla sig också!
Jag tycker också sociala situationer är mest krävande, trots att de är 100% kul… Märkligt det där!
Du är grym som tar upp detta ämne!!
Det är så otroligt viktigt att prata om detta och inte minst lika viktigt att prata om hur det (antagligen) kommer påverka en för resten av ens liv.
Många, märker jag, har svårt att förstå hur jag kan känna av detta nu efter snart 3år..
Men det är ju verkligen så, kroppen sänder signaler när det blir för mycket och framförallt så har jag, eftersom jag ”vägrar” bli sjuk igen, prioriterat om ALLT. Totalt lagt om hela mitt liv, sagt upp vissa vänskaper och ja, helt enkelt lever ett helt annat typ av liv.
Många tittar förvånat på mig när jag berättar det, men det är ju det som är nyckeln till att inte bli sjuk igen.
Jag kan göra precis allt jag vill, men inte allt samtidigt.
Men tack, vad fint skrivet! Jag har också lagt om det mesta i mitt liv, och om jag inte hade gjort det hade jag inte varit i närheten av så välmående som jag faktiskt är idag. På något vänster blir det också ens uppgift att utbilda nära och kära, informera om att det fortfarande inte är helt 100. Jag upplever att majoriteten, om inte typ ALLA jag har kvar i mitt liv, förstår och försöker anpassa sig efter det.
Wow! Tack för att du så klarsynt summerar dina lärdomar. Kan inte annat än stämma in i var och en av dem. Just den där med att lämna jobbet innan man bli utmattad är den som idag känns mest bitter för mig. Efteråt när utmattningen är ett faktum är det så mycket svårare att ta sig vidare. Tack igen!
Håller helt med, men samtidigt är det lätt att vara efterklok. Hoppas våra misstag kan hjälpa andra att agera tidigare! KRAM!