Kartongerna är hopvikta, tidningspappret knycklat och böckerna signerade – det enda jag väntar på nu är att 150 kilo muggleverans ska uppenbara sig utanför min dörr, sedan förvandlas hemmakontoret till Santa’s little workshop. Jag har nästintill kolhydratsuppladdat som bäste längdskidåkare för att packprocessen ska gå smooth, men VAR ÄR MUGGARNA? På vift i postens ägo, givetvis. Förhoppningsvis anländer de imorgon eller på fredag, så att jag kan använda helgen som lyssna-på-ljudbok-och-linda-in-porslin-i-bubbelplast-sysselsättning.
PS. Ni som vill ha chans att få hem muggar och signerade böcker innan jul måste lägga er beställning senast fredag!
Shoppen hittar ni här.
HAPP, vad har hänt i övrigt på senaste? Inte många knop, får man väl erkänna. Precis därför har jag startat upp en miljard små roliga dagsprojekt. Julpynta á la inredningsbloggare med torkad apelsin och eukalyptus? CHECK! Virka en nyckelpung utan instruktioner till min bästa kompis? CHECK! Baka 143 saffransbullar? CHECK!
Och så det där med webbshoppen då, men det har ni ju redan läst om, tokstollar!
Dessutom har jag funderat på varför jag inte tyckt att denna pandemi varit så påfrestande för mig ~personligen~ och kommit fram till:
- Ingen i min närhet har blivit svårt sjuk – alla mår bra considering the circumstances, vilket är skönt.
- Jag har fått behålla mitt jobb, vilket inte var en total självklarhet i höstas, så kan nu andas ut.
- Pandemifan ain’t got shit on att vara utmattningsdeprimerad – då var jag isolerad helt ensam utan ork, nu är ALLA isolerade och man har ändå hjärnaktivitet nog för att hitta på saker med lite kreativitet.
Mmmmm, vilken priviligerad lista… Men den där sista punkten får jag nog utveckla i ett eget inlägg. Återkommer!
Senaste veckan har jag vaknat 07.00 exakt varje morgon, +/- 2 minuter. Inte av ett alarm, isåfall hade det inte varit så imponerande, men mer av min INRE väckarklocka. Jag slår upp ögonen, klickar på telefonen och ser alltid 06:59, 07:01… För någon som har exakt 6 meter till hemmakontoret är det onödigt tidigt när man tänkt klocka in 09.00.
Såg någonstans en meme (eller om det var en tweet?) att 60-talister alltid säger allt de tänker, och skrattade HÖGT av igenkänning. Inser nu att den här bloggen funkar likadant?
”Idag ringde det i min telefon. Det var precis innan lunch, eller om det var precis efter? Det får mig att tänka på skollunchen – wow, vad kungens kycklinggryta var god. Eller ja, tills man fick en sån där slajmig kycklingbit som mest var skinn – det var ju ingen höjdare. Men iallafall, i skolmatsalen tittade vi alltid i glasen för att se vem som hade lägst siffra. Ja, i botten stod alltså siffror i alla glas, typ 2, 6, 27 och den som hade lägst siffra tvingades torka av bordet med en sunkig wettextrasa efteråt. Trasan låg i en stor syltbalja – som de givetvis sköljt ur dårå, och…”
PRECIS SÅHÄR pratar alla 60-talister och nu då även denna blogg. Inget är för oviktigt!! ALLT SKA UT!
Nej, nu får jag runda av. Nu har vi alla slösat nog med minuter på mitt dravel.
*nyper tag i hattkanten, tiltar den neråt i en nickning och backa ut ur lokalen*
No Comments