Hjärtligt välkomna tillbaka till 10-talet! Senaste veckans rotande i hårddisken har bjudit på en hel del godbitar, för 2011 var året då jag kom in på journalisthögskolan och… NEJ, jag ska ju inte spoila. Nu tar vi det från början!
Som ni kanske minns från inlägget om 2010 hade jag precis flyttat hem till föräldrarna i Helsingborg igen, och efter alla ensamma månader i Göteborg var det en fröjd att kunna umgås med alla kompisar. Mitt tema detta år var ”FIRA”, och jag bestämde mig för att ställa till med kalas en gång i månaden. Jag skummade igenom kalendern och upptäckte att Dick hade namnsdag den 7:e februari, vilket blev starten på en ny högtid: snopptårtsdagen!
Ett par kompisar kom hem till mig, alla fick vars en tårtbas och därefter fick man smycka sitt alster bäst man ville. En jäkla panghögtid, om ni frågar mig. Och senast i år, 2020, fick jag en bild skickad till mig från en tjej som håller denna tradition vid liv!
(Un-fun fact: när jag började jobba med TV gjorde kvällstidningarna en stor grej av detta, vilket fick mig att bli så äcklad av hur de sökte igenom precis allt jag någonsin fotat eller skrivit, att jag raderade hela bloggen. Det skulle visa sig att back-up-filerna bara gällde text, så alla bilder bloggen innehöll mellan åren 2008-2014 gick upp i rök…)
Till vardags jobbade jag i sportbutik och hade ett par riktiga pangkollegor. Kameran följde på denna tid med överallt, på grillkväll och krogen. På den tiden döpte jag alla blogginlägg till låtnamn (let love grow / this time no och annat Mumfordigt som passade in på livet då) – ska nog börja göra detta igen!
Cider dracks och hår plattades. På sommaren fyllde jag 20 och ställde till med kalas once again, och av någon märklig anledning fick jag för mig att baka som en dåre inför festen? Hittade ett blogginlägg där jag listat alla totalt 225 muffins jag bakade:
59 minichokladmuffins
55 minicitronmuffins (röda)
29 minichoklad/citron/vanlijmuffins
27 minipepparmintmuffins (gröna)
20 minichokladmuffins med kokos
18 stora chokladmuffins
8 stora chokladmuffins med kokos
5 stora citronmuffins
4 stora choklad/citron/vanlijmuffins
Den årliga sommarfesten/födelsedagsfesten gick av stapeln. Detta året var det inte lika starkt snus-fokus, men av bilderna att döma hade man gärna fått ha något extra tygstycke på kroppen. Well well, you live, you learn.
2011 hade jag tydligen jäkligt bra hårgame! En solblekt Ronja Rövardotter. Gullig photoshoot man anordnade med sig själv i föräldrarnas trädgård, btw.
Under sommaren fotade jag mina två första bröllop – jäklar, vad roligt det var! Det här hade jag kunnat tänka mig göra igen.
Den 15:e augusti flyttade jag upp till Stockholm! Alla som flyttat hit vet att det är en djungel att få ett boende, men tack vare en tjej som läste min blogg gick allt supersmidigt – jag fick bo i hennes vardagsrum tills vidare! Såhär såg det ut:
Men så kom också hemlängtan tillbaka som ett genomgående tema i mitt liv. Efter pangsommaren 2011 var det en rak motsats att hamna i en främmande stad. Cirka 3 timmar om dagen spelade jag digitlat Alfapet med min kompis Johan och snackade på Skype. Jag tog otaliga promenader kring Kristineberg och fotade mig själv med självutlösaren i väntan på att skolan skulle börja någon förbaskad gång.
Meeen efter exakt elva dagar fick jag ett litet ryck och sökte en praktikplats på Djurgården Hockey. Hittade precis mailet jag drog iväg 01:27 den 25 augusti och där skrev jag bland annat:
Just punkterna att skriva, fota och redigera samt pilla en aning med grafisk formgivning hade passat mig som hand i hockeyhandske med tanke på min att min gymnasieutbildning (och stora hobby) är just kommunikation i alla dess former. Bildligt, skriftligt eller i tal – allt passar mig perfekt. Den enda ”defekt” jag har är min skånska klang, men den kan även anses charmig, har jag hört.
Hahahahaha, det är så ungt, naivt och UNDERBART! Något med meddelandet väckte däremot nyfikenhet, och strax därefter blev jobbet mitt. Innan första praktikdagen fick jag två biljetter till en försäsongsmatch mot Luleå, och eftersom jag inte kände så många i Stockholm bjöd jag med en kille jag träffat på en efterfest EN GÅNG. Han tackade ja. Detta skulle visa sig vara ett genidrag (vilket ni kommer få veta mer om i senare inlägg).
Och de goda nyheterna skulle avlösa varandra: jag fick tag i en egen lägenhet! Den lilla ettan på gatuplan låg på Gärdet, bara tio minuters promenad från skolan. Efter att ha mätt ut inredningsmöjligheter med min egen kroppslängd hjälpte mamma mig att IKEA-shoppa, och sedan kom Sara över och hjälpte mig packa upp allt.
Sara hade jag börjat chatta med via Bilddagboken ett par år tidigare, och vi blev kompisar efter att ha träffats på Peace and Love-festivalen där jag sov i hennes förtält. Som ny i Stockholm tog Sara med mig på allt: fikar, fester Popaganda och utomhusbio i Rålis.
Vi kan ju konstatera att det hänt ett och annat på inredningsfronten sedan dess, men det där lastpallsbordet var ändå ikoniskt.
På hösten började jag plugga journalistik, men till skillnad från andra skolor hade vi ingen nollning eller gemensamma aktiviteter – alls. Fyra timmar i veckan hade vi föreläsningar i en nedsläckt biograf, vilket inte riktigt öppnade för nya vänskaper. Däremot lottades jag ihop med dessa tre pinglor på första grupparbetet, vilket räddade vardagen.
Sedan blev det vinter, och på annandagen spontanbokade min kompis Johan och jag två biljetter till New York för att fira nyår! Vi köpte NHL-tröjor och ljög om våra namn på Starbucks, åkte turistbuss i 10 minusgrader och åt nudlar på hotellrummet på tolvslaget. Och där någonstans tog 2011 slut!
TIDIGARE INLÄGG:
2010 – ensamt och aningen förvirrat
2 Comments
Så roligt, fler såna här inlägg!!!
Alltså Isabel!! Såna här inlägg (och din blogg i allmänhet) är i särklass det bästa som finns på internet! Så kul att du delar med dig. Är själv i den åldern du var och relaterar (tyvärr!?) på ett själsligt plan. Ha de!