Hoj hoj, låt oss ta vid där årsgenomgången för 2011 slutade: på andra sidan Atlanten! Min kollega Johan och jag befann oss på en spontanlångweekend i New York och Starbucks hade enorma problem att stava hans namn. Lo and behold: U’HUN!
Sverige knep ett JVM-guld tack vare Mika Zibanejads ikoniska puckstöld-och-frilägesmål i förlängningen mot Ryssland, och när svenska juniorkronorna kom hem till Stockholm fotade jag deras firande. Det var här det började puttra med jobb för mig, men mer om det senare.
(PS. roligt ändå att Mika för några veckor sedan förlovade sig med min kollega Irma! Säcken hopknuten!)
Snopptårtsdagen (som ni väl minns från 2011?) firades med en lite för verklighetstrogen replica för att den skulle vara njutbar att äta. Eftersom jag var fast besluten om att bara handla udda tallrikar på second hand (men aldrig fick tummen ur) innebar det att vi inte hade assietter till alla – så vi åt direkt från plåten. Dessutom var Jamie och besökte från USA, så vi tutade i henne att detta var en helt normal högtid som ALLA firade i Sverige, hehe.
Till min mammas stora förtret tatuerade jag in min brors namn på armen dagen innan hennes 50-årsfest. Ni som alltid trott att det är en tatuering för min pojkvän Alex kan nu alltså pusta ut: den har suttit där längre än vi känt varandra. Jag råkar bara vara ett geni som hittade en partner med samma namn som min bror!
Åh, nu när jag kikade igenom hårddisken hittade jag en skärmdump på ett sms jag fick av min dåvarande klasskompis Josefine. Helsike, vad fint skrivet! Ska genast sluta använda emojis igen eftersom det tydligen var min främsta egenskap som människa *ler*
Jag fortsatte sitta på mitt soffbord och såhär i efterhand vet jag hur mycket jag fortfarande kämpade med maten då. Vägde saker, räknade kalorier. Åt ett ägg och ½ dl yoghurt till frukost och var konstant hungrid – straffsprang på ett vidrigt löpband och ägnade många timma framför spegeln i veckan. Har skrivit ett blogginlägg vid namn ”en sjuk syn på mat” för er som eventuellt är fast i samma träsk som jag var då.
I förra inlägget kanske ni minns att jag skrev att jag bjöd med en kille på en hockeymatch, och att det visade sig vara ett genidrag? Det skulle nämligen visa sig att han var bästa vän med en fantastisk tjej – Victoria. Jag har aldrig fallit så pladask för en personlighet tidigare, men hon var (och är) en sådan person man bara MÅSTE vara runt. Magnetisk, sprakande. UNDERBAR!
Victoria bjöd med mig på pannkaksbruncher med sitt tjejgäng som välkomnade mig med öppna armar. Så tacksam för dessa människor <3
JVM-fotograferingen ledde till att sajten hockeysverige.se hörde av sig – Uffe och Peter behövde hjälp med att täcka hockey-VM i Globen och min kamera fick fota stjärnor som Alexander Ovechkin och Daniel Alfredsson.
Deras syskonsajt fotbolldirekt.se behövde därefter någon som kunde hjälpa till på en landslagssamling på Gotland, så jag åkte dit med mina kompisar Johanna och Mårthen. Vi spelade in webb-tv utan att veta hur man gjorde, och grät på rummet när våra 16GB- filer inte ville ladda upp på YouTube, haha.
På sommaren åkte jag på roadtrip genom USA med Jamie! Vi startade i Davenport, Iowa där hennes föräldrar bodde, och bilade sedan västerut genom Nebraska, Colorado, Utah och sedan Nevada. Via Los Angeles tog vi oss sedan ner till San Diego där vi stannade i två veckor innan vi bilade hem igen. Jag tog otaliga promenader och fotade surfare, baywatchtorn och hundar.
Mina vänner Linn och Petter hade två kompisar i San Diego-området, och på något vänster tog jag mod till mig att åka och besöka dem helt själv. De skulle lära mig surfa, och sedan åkte vi till deras jobb på Bing Surfboards och kikade på hur man gör brädor! Otroligt modigt av mitt 20-åriga jag. Det här hade jag aldrig vågat idag?
Väl hemma igen hade jag en sån jäkla toppensommar med alla kompisar – och detta sammanfattade jag sedan i en sommarfilm! Överraskningsfester, sommarfester och… fester! Så kan man sammanfatta sommaren 2012!
På hösten fortsatte jag plugga journalistik, fota för hockeysverige.se och startade en hockeyblogg där. Hösten 2012 skulle jag dessutom börja göra YouTube-klipp, och även om det är tämligen skämskuddeframkallande MÅSTE ni få se det första jag skapade! 17 oktober 2012 är datumet – let me present: hockeyspelares 20 vanligaste intervjusvar!
Någonstans här tog saker och ting fart, och jag fotade knappt en bild resterande månader. Därför sätter vi punkt för 2012 här!
TIDIGARE INLÄGG:
2010 – ensamt och aningen förvirrat
2011 – kroghäng och stockholmsflytt
2 Comments
Så tacksam man är som kompis över dina sommarfilmerna alltså!
Där och då, tack vare det hockeyklippet upptäckte jag dig. Älskade det! Blev så glad att hitta en skarp, rolig och insatt ung kvinna mitt i hockeyns testosmet.
Har följt dig sen dess – och blev överdrivet glad när ni skaffade Ingrid pga whippets är universums kärleksströssel och det som gör livet värt att leva under gråa dagar.
Hälsningar från whippeten Orvar von Tratts halvtidsförälder