4 frågor om min utbrändhet

✖️ Hur mår du idag och vilka symptom har du kvar?

Generellt skulle jag säga att jag mår bra, men samtidigt vet jag att det är tack vare hur jag stuvat om mitt liv. Många som ställer denna fråga utgår ifrån att man fortsätter med ett semi-hektiskt liv, men tack vare att jag lagt om det mesta funkar det över förväntan. Hade jag jobbat 100%, jobbat på en dålig arbetsplats eller hinkat i mig gin & tonic om helgerna hade jag antagligen inte mått som jag gör idag.

Symptom jag har kvar beror helt på vad jag utsätter mig för. Om jag umgås i stora sällskap, med nya människor eller umgängen där jag ”ger” väldigt mycket av mig själv blir jag ofta trött väldigt fort. Ljudkänsligheten blir större, stubinen kortare och jag behöver dra mig undan och vara själv. Om jag reser, går runt på stan och ser/hör/upplever bullriga miljöer sinar energin fort. Som jag ofta skriver behöver jag ge mig själv de bästa förutsättningarna, och det handlar snarare om att lägga om sitt liv så det funkar än att komma tillbaka till det som gjorde mig sjuk.

✖️ Hur lägger du upp dagarna för att orka och vilka signaler får du av att du bör ta det lugnt?

Eftersom jag har en väldigt bra arbetsgivare och ett lugnt jobbschema kopplat till olika sporträttigheter har jag inget vanligt schema att utgå ifrån. Jag kan inte ge tips till någon som jobbar 9 till 5 måndag till fredag eftersom jag själv inte gör det, och det är ett privilegie jag är evigt tacksam för.

Generellt sover jag 9-10 timmar varje natt, är ofta ensam och  äter ofta – och mycket. Som ex-utbränd är det de sociala sammanhangen som sliter mest, och mina vänner är helt införstådda med att jag viker av tidigt, ställer in med kort varsel eller behöver vila hjärnan i perioder. Jag antar att min transparens och deras fantastiska medmänsklighet får det att funka.

Signaler jag får är ofta att jag behöver dra mig undan, att humöret sviktar och jag blir lättirriterad på småsaker. Då behöver jag ofta ta en powernap, läsa en bok eller inte behöva prata med någon. Nu, snart fyra år efter min sjukskrivning trädde i kraft, tycker jag snarare det handlar om att få energin att räcka till snarare än att ”aldrig känna stress”. Stress hanterar jag bra nu, men batteriet laddar ur snabbar än förr.

✖️ Orkar du med mycket sociala sammanhang?

Det enkla svaret är nej. Många känner att det är ett ”krav” från sig själv att inte tacka nej till middagar, inte ”svika andra” och att ställa in är ofta kopplat till skuld och skam. Jag gjorde en video om det för ett tag sedan, och essensen är att det är viktigt att vara öppen med varför det inte funkar i längre sjok. Omgivningens förståelse och reaktion på ditt nej är ju vad som ger dig en bra eller dålig magkänsla, och då måste man ge de rätt förutsättningar för att förstå vad som spökar.

✖️ Jobbar du 100 %?

Både ja och nej. Ja för att jag inte är det minsta sjukskriven och att jag har ett konsultavtal med Kanal 5 som motsvarar en heltidstjänst. Men nej eftersom jag inte enligt stämpelklocka jobbar 40 timmar i veckan där, inte behöver infinna mig på ett kontor eller ens jobba alls stundtals, men också förväntas jobba mästerskap som slukar dubbel heltid de få gånger de äger rum. Det är ett givande och tagande. Samtidigt har jag ju andra ”jobb” i form av den här bloggen (som tyvärr inte skriver sig själv), samarbeten jag gör eller boken jag stundtals försöker skriva på. Det är alltså inte lätt att avgöra vad som är 100% eftersom jag jobbar alltid och aldrig, som jag enkelt brukar förklara det.