Ännu en dag i handbollsverkstan

Nu har jag fullkomligt tappat räkningen på hur många dagar jag varit borta, men gissningsvis 285. Det känns ofta så när man är på mästerskap, dels för att man hinner med mycket på kort tid men också… Nä, det var nog bara det.

Men glädjande nyheter för alla som gillar mig: jag lever, frodas och mår bra! Det här mästerskapet är nog ett av de roligaste jag gjort. Grundbulten i det är dels att mina kollegor är världsbäst, men också att landslagets spelare och ledare är förbaskat trevliga.

Jag har fått håroljetips, diskuterat olika avlastningsövningar för ländis och fått veta hemligheten bakom den perfekta hästsvansen (utan att babyhåren fjongar iväg för jämnan). Pratat om Adidas (förbaskat snygga) streetkläder, diskuterat bästa mobilspelen och fått en spelare att galoppera in i en intervju. Alla de där små ögonblicken som händer behind the scenes är ju, för att vara helt ärlig, alltid de bästa.

Hade dessutom ett fint ögonblick med min danska motsvarighet när vi insåg att vi färgsynkat outfits. Det är inte bara att vi båda hade vinröda toppar: det är SAMMA NYANS. Alltså vi höll tygen emot varandra och bara häpnades att det ens var möjligt. Gull!