Att göra upp med prestationsmonstret

Prestation är en svår puck att arbeta med. Det tar tid. Istället för att rabbla i långa stycken skriver jag detta inlägg i punktlista, så blir det kanske lite mer lättläst.

• Öva på att göra ingenting. 
  För personer som ständigt har något inplanerat är det svårt att göra ingenting. Så hur gör man? Och vad betyder det att göra ingenting? Jag har skrivit om det tidigare i ett inlägg jag döpte till att slösa liv, eftersom det är känslan som uppstår när man göra obetydelsefulla saker som inte gör en bättre på något. Läs det!
• Tampas med känslan av att alla andra gör så mycket bättre.
  Att sluta prestera när alla andra kör vidare är också svårt eftersom vi ständigt jämför oss. ”Om jag också la manken till hade jag kanske OCKSÅ kunnat…” ja, vad dina kompisar eller Instagramkändisar nu än gör. Det tar emot att göra ingenting när alla andra presterar – där får man någonstans bestämma sig (och påminna sig själv stup i kvarten) vad som egentligen är viktigt för en själv.
• Ifrågasätt varför du måste prestera. 
  Ofta gör vi det på rutin, och vad få personer verkar fråga sig själva är just varför vi ständigt kämpar, strävar och sliter som vi gör. Vad är det slutgiltiga målet med dina prestationer? Att få en fetare titel, några miljoner på banken eller att bara gå och lägga dig med en känsla av att du faktiskt gjort någonting som räknas? När du frågar dig själv varför måste du motivera ditt varför – bara det kan vara en ögonöppnare.
• Inse hur skönt det är att skita i allt.
  Jag önskar att jag började strunta i olika ”måsten” tidigare – för helsike, vad skönt det är när man inser att man inte behöver göra ens en femtedel av allt det man trodde. Nu för tiden blir jag nästan hög på känslan av att tacka nej eller göra det som faller mig i smaken just för sekunden – det här är ju LIVET. Många jobbar och sliter för att ha fritid, men när fritiden väl kommer vet vi inte hur man gör för att bara… njuta? Livet blir jäkligt skönt när man kommit över prestationskraven från sig själv.
• Förstår att det kommer ta tid att göra upp med prestationsmonstret
  Under hela våra liv får vi beröm för vad vi åstadkommit, mer lön för våra goda prestationer och omgivningens ovationer när vi uppnår nya höjder. Vi sätter mål, gör handlingsplaner och ser till att ständigt förbättras. Om du gått 30 år i livet och matats med den här inställningen, så kommer det ta emot när du slutar prestera. Vem är du egentligen om du inte är den där flitiga tjejen, den driftiga killen, den ständigt efterrättsbakande släktingen? Om det tagit så här många år att skapa ett monster, så försvinner det inte på en vecka. Det är något man får påminna sig själv om i tid och otid.