JAHA, här hade jag kunnat använda min *plattform* till att debattera med surmulna krönikörer som skjutit skott mot mig i pressen men vem orkar? Inte jag. Än mindre på en helg. Då har jag bättre saker för mig, så som att spela golf med min familj! Jag har pallrat mig ner till födelseorten Helsingborg och ska carpa skiten ur den här helgen.
Imorse packade mamma och min kära styvfar kaffetermosen och vid 9-tiden slog vi ut i höstdimman. Så fasligt mysigt! Det enda bättre än sommargolf är just höstgolf när man får pälsa på sig lite kläder, bli rosig om kinderna och andas frisk luft.
Mitt humör pendlade något fruktansvärt idag, men efter slaget här nedan tyckte jag mig ändå se en uppsving (no pun intended). Utslaget hamnade, föga förvånande, i en bunker – och där slog mitt zero fucks given-tänk till. Skulle jag ta en förlåtande klubba och dutta upp bollen för att sedan slå in? I helsike heller. Full kareta med den köttigaste klubba jag hade att tillgå, trots att mina medspelare avrådde. Det gick svinbra tack vare extra krut från aggression!
TACK min ljuvliga hybrid! Därefter var det picknick! Det är ju något med att äta medhavd fika i naturen. Förlåt, jag hör själv hur nyfrälst jag låter men NATUREN!! Den har något.
Mitt favorithål, trots att det sällan går bra: Ryas 16:e. Vanligtvis blickar man ut över Öresund och Danmark här, och slår rakt ut över klippkanten. Är det någonstans jag drömmer om att göra en hole in one så är det här. (Okej, kan pretty much ta vilket golfhål som helst om jag någonsin gör en HIO…)
För min del slutade rundan på 32 poäng, vilket innebar att det gick precis som vanligt: ibland bra, ibland katastrof. Vid ett tillfälle var tårarna nära när jag på tredje hålet la fem (!!!) slag för att komma upp ur en (1!!!) bunker. Och ändå ska man på det imorgon igen. Oh well.
No Comments