För några dagar sedan skrev jag ett inlägg om hur jag hanterar nervositet på bästa sätt, och där nämnde jag att förberedelser är vitala för att jag ska känna mig trygg. Jag nämnde också att planering och förberedelser inte får gå över styr, för då får det motsatt effekt. Jag tänkte ta det ämnet vidare idag!
Förberedelser är viktiga, det kan vi alla enas om. När du ska presentera en årsbudget, hålla bröllopstal eller göra ett utrop efter förlorat barn på Ica Maxi är det en god idé att först tänka igenom vad som ska sägas. Vad jag däremot upptäckt den empiriska vägen är att det oftast blir svårare, torftigare och mer prestationsångestframkallande om man till punkt och pricka förberett varenda skämt, ord och stavelse.
När jag började med TV planerade jag allt. Exakt vilka ordföljder jag skulle öppna programmet med, hur jag skulle säga för att ta samtalet från ett ämne till ett annat och vilka frågor som skulle ställas. På papper var planen jättefin, men som vi alla vet blir verkligheten aldrig som man tänkt sig, speciellt inte när det kommer till en hockeymatch som kan svänga som en salsakjol. Tryggheten jag hade plitat ner i print fick gång på gång strykas, men då var det svårt att styra om kosan och ta saker på uppstuds. Det fanns ju ett rätt och det hade jag pluggat in!
Dessutom blev jag så missnöjd om jag tappade bort mig någonstans i den välplanerade labyrinten, vilket gjorde att jag aldrig var nöjd med min insats.
Om jag säger att man inte ska överplanera saker menar jag alltså att lämna luckor för Livet™ att komma emellan. När jag planerar för mycket tänker jag redan på nästa fråga samtidigt som Sarah Sjöström svarar något annat än jag tänkt, och då missar jag att föra samtalet vidare. Jag är inte i det berömda nuet och kan inte ta saker på uppstuds om jag redan rabblar nästa fråga om och om igen i mitt eget huvud som ett mantra. Lösningen för mig är att istället tänka ut två-tre ämnen som jag vill ta upp, och de ligger mest i bakhuvudet som fallskärmar ifall det inte skulle komma någon ny spännande vinkel. Planera för trygghet, inte för nitiskhet!
Detta gäller även planering i det stora hela. Om vi ska ha ett bröllop och planerar precis ALLT målar vi upp en supertydlig detaljbild över hur kvällen ska bli. I den planen finns inte en för full farbror med, inte heller bästa vännens magsjuka eller en så basal sak som vädret. När vi planerar saker in i minsta detalj lämnar vi inget åt slumpen, och risken är då överhängande att det inte blir som vi förväntat oss. Besvikelsen är då oundviklig.
1 Comment
Behövde verkligen läsa detta. It’s all about balance!