Att sätta sig själv i första rummet

Empati. Världens bästa egenskap, men också den egenskap som lätt kan sätta käppar i hjulet när den aldrig tar slut. För om det är något som lätt tas för givet, så är det snälla människor som alltid sätter andra i första rummet. Så hur gör man för att bryta mönstret?

Det är lättare sagt än gjort, och när man tror att man bemästrat egenskapen halkar man ofta tillbaka i gamla hjulspår, men jag vågar ändå påstå att de senaste åren gått åt rätt håll för mig. Jag har gjort saker för mig själv och inte badat i ångest av att tacka nej till saker. Jag har vant mig vid att inte ställa upp för alla i tid och otid – och blivit mer bekväm i det.

När jag problemsökt varför det tidigare tog emot så jävligt grubblade jag mycket om andras reaktioner. Ett exempel: Tycker min kompis att jag är egoistisk om jag stannar hemma för att jag inte orkar det vi hade planerat? Svaret kan vara både ja och nej, men istället för att fokusera på kompisens reaktion vänder vi på steken och frågar oss detta: Om min vän inte låter mig vila och ta hand om mig själv – är det då en kompis jag vill ha?

Som sagt är det inte helt enkelt att sätta sig själv i första rummet om man levt ett helt liv där man inte gjort det. Men testa. En gång, två gånger, tio gånger och därefter… fortsätt! För är det något jag är trött på så är det att se ambitiösa och överempatiska kvinnor bli utnyttjade för just denna snällhet. Du kommer leva ett helt liv med dig själv – det är ingen vits att vänta med att ha det gött i din egen närvaro då.

Här kommer en trestegsraket som hjälpt mig sätta mig själv i första rummet:

• Ifrågasätt varför du inte sätter dig själv i första rummet. Om det är på en allvarlig nivå finns det samtalsterapeuter och psykologer som kan hjälpa dig nästla i det här, men att själv ifrågasätta varför man gör som man gör är en bra start. Handlar det om att ditt egenvärde kommer från vad andra tycker om dig? Varför är du rädd att andra ska bli besvikna? Vad är det värsta som kan hända när någon är besviken på dig? Varför är andras tid mer värd än din egen? Som ni hör finns det en uppsjö med frågor att ställa sig själv. När man resonerar börjar man begripa sin egen hjärna.
• Lek med katastroftanken. Jag har skrivit mer om detta i min bok, men kortfattat: saker blir sällan så jävliga som vi tänker på förhand, men det inser man inte förrän man testar. Ingen bryr sig lika mycket om dina beslut som du själv gör. För att vara ärlig: de flesta har så fullt upp med sig själva att de inte ens lägger märke till många av de saker du oroar dig mest för!
• Ta ett beslut för dig själv, trots att det känns skitläskigt. För min del betydde detta att säga upp mig från min förra arbetsplats, men för dig kanske det handlar om att göra slut med någon, bryta med en vän som det inte känns så härligt med längre eller börja på danskurs. Att göra något för sig själv (trots att andra kanske misstycker) är det enda som kommer få dig att göra det igen.