Utbrändhet

Att slösa liv

11 oktober 2018

En av de frågor jag får oftast är vad jag egentligen gör när jag gör ingenting. Jag är ju en stark förespråkare av att ta det lite piano, men så har det inte alltid varit. Innan utbrändheten tänkte jag ofta att jag inte kunde sitta och sträckkolla tv-serier eftersom det inte var produktivt. Jag resonerade: varför lägga tid på något som inte gör mig bättre? 

Jag skalade successivt bort allt “onödigt” från mitt liv för att bli en bättre version av mig själv. Istället för att koppla av och spela Candy Crush på ett flyg kunde jag ju researcha hockeyspelare och bli bättre på mitt jobb. Varför käka middag vid köksbordet när jag lika gärna kunde göra det framför jobbdatorn? När jag tränade var det inte för att må bra – det var för att förbättra mig själv på ett sätt eller annat. Om jag la tid på något som inte förde mig framåt kändes det som att jag slösade liv, och jag ville inte halka bakom alla andra.

En utbrändhet senare tänker jag (tack och lov) mer nyktert än så. Jag får invärtes klåda av att läsa peppiga citat som handlar om att ta tillvara på tiden, alltid prestera, aldrig vila och att man är sin egen lyckas smed. Att du måste förvalta en enorm chans. Hela livet förvandlas till en jävla tävling där man aldrig tycks förtjäna att sitta på avbytarbänken och ta igen sig. Dricka lite vatten. Skaka ur benen. Allt ska bara effektiviseras, struktureras och förbättras. Mer, snabbare, bättre!

Att göra ingenting handlar inte om att sitta och stirra in i en vägg – det handlar om att bryta hela det här tankemönstret att man måste göra något. För min del kan ingenting vara att spela The Sims en hel dag, att läsa en bok utan att ta anteckningar eller att kolla 205802 klipp på YouTube. Till en början tar det emot på cellnivå eftersom vi är intalade att vi alltid måste prestera, och att spela Sims i 11 timmar gör en inte hetare på arbetsmarknaden, precis. Tragikomiskt nog är det jag tidigare ansåg vara att “slösa liv” precis samma saker som jag idag benämner som återhämtning.

Idag har jag haft en sådan dag där jag inte gör något alls, och då har jag bland annat ritat blommor på en bild. Det gör mig inte bättre på något, och för några år sedan hade jag vältrat i en ångest för att det hade blivit något av mig också om jag bara förvaltade min tid lite bättre. Idag är jag så förbannat glad att jag kan ha dagar som dessa utan att känna att jag slösar bort mitt liv.

isabel-boltenstern-blogg-rit

LÄS MER: 
✖️ Att göra upp med prestationsmonstret
✖️Att överplanera sitt liv

Du kanske också gillar:

4 kommentarer

  • Reply Linda Östensson 11 oktober 2018 at 17:25

    Så himla bra skrivet, och vilken fantastisk människa du är som visar att man duger utan att alltid prestera!

  • Reply Helena 11 oktober 2018 at 23:43

    Just sådär känner jag just nu. Att jag hela tiden känner att jag måste göra någonting vettigt för annars får jag ångest över att inte göra någonting alls. Att jag måste vara så effektiv som möjligt men ska jag vara helt ärligt så gör det tänket mig faktiskt mindre effektiv. Jag vet att jag “borde” sluta tänka/känna så men hur gör man det? Hur ska jag lära min hjärna att förstå att jag också behöver “göra ingenting” ibland och att det faktiskt är mer än okej.

    • Reply Isabel Boltenstern 15 oktober 2018 at 09:54

      Jag tycker du ska gå och prata med någon kunnig om det här – enligt min lilla hobbyanalys bottnar det ju i att man inte tycker att man är bra nog som man är, att man alltid kan bli bättre osv. Att få ångest av att inte göra något kommer ju slita ut en ganska fort. Ditt förnuft förstår ju det här, men din känsla matchar inte. Det kan en psykolog antagligen hjälpa bättre än jag med! Välinvesterade pengar!

    Lämna en kommentar

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.