Nu är det dags att rycka plåstret – första blogginlägget ska komponeras! För två veckor sedan kläckte jag ur mig att det skulle vara kul att blogga igen, och här är vi nu. En bebis rikare, ägare av nya gråa hårstrån och eventuell russinstjärt efter att ha bott på soffan i fyra veckor.
Jag tänkte att jag inte bara skulle blogga om livet som nybliven förälder, men just nu upptar det ungefär 95% av min vakna tid. Och nu vaknade bebisen av sin egen prutt… häng kvar.
Så. 90 minuter senare fortsätter nu knappandet av detta comeback-inlägg.
För en som knappt fattade att hon var gravid är det nu ofattbart att en bebis ligger och sover på min mage, och att hon… är min dotter? Jag är ju själv bara ett barn? Ett trettioårigt barn förvisso, men att axla rollen som Den Vuxna™ tror jag kommer ta ett tag.
När jag tänker en mamma tänker jag min mamma, en sån som tar bra beslut, är kärleksfull och har koll. Jag är ju bara en rörig, spattig och semiegoistisk jäkel – hur ska jag kunna ta hand om ett barn?!
Något säger mig att min mamma inte streckkollade tv-serier och åt pingvinstänger till lunch i en månad när hon fick mig.
Men det löser ju sig. Det gör det alltid, har Timbuktu lärt mig, men samtidigt tar det nog ett bra tag att landa i den här rollen. För allt är lite upp-o-ner, men jag tycker ändå det går över förväntan. Mer om det en annan dag! Nu måste jag laga middag. Jag ville mest ha det här första inlägget ur världen, startskottet har skjutits och nu KÖR VI!
5 Comments
Jaaa, jag har saknat din blogg! Har kikat in här ibland och hoppats att det kommit något nytt, och nu äntligen😍
För övrigt är min äldsta dotter fyra och ett halvt år och jag känner mig fortfarande nästan lite… fejk (?) när jag ringer och presenterar mig ”Det är Julia, Ms mamma”, det är fortfarande ofattbart liksom😂
Gleder meg til å følge med videre :)
Jag förstår fortfarande inte att jag ska vara mamma och vara den vuxna och ansvarstagande. Men på något sätt så har min son överlevt sina första två år och han verkar ändå må ok 😂
Nu ska man snart på sitt livs första föräldramöte och huvva… hur ska det gå? Hur ska jag leka vuxen bland de andra vuxna och inte lägga skämt som ingen förstår eller uppskattar? Spännande :)
Men SÅ roligt att du är tillbaka i bloggvärlden!😍
Äntligen <3
Så lycklig för att du börjar blogga igen! ❤️🤩