crossfit games 2016

anledningen att vi bokade en treveckorsresa till los angeles mitt under brinnande högsommar var crossfit. min kära sambo och hans vänner var ett av de två svenska lag som kvalat från regionals (”EM”) till games (”VM”).

första dagen var ljuvlig. för oss på läktaren alltså… vi kom till stubhub center sent på eftermiddagen, precis när värmen gått från vedervärdig till behaglig, och tog en smoothie på läktaren innan tävlingen skulle börja. passade på att fånga en pikachu sisådär tio minuter innan lagen gjorde murph. (inträdespersonalen var vresig denna dag och lät mig inte ha med systemkameran in, så här är det bildlöst.)

och här kommer alltså min rookie-beskrivning på vad lag-murph är. ursäkta alla crossfittare, spare me the mean comments, jag medger redan nu att jag kommer låta som när ens mor- och farföräldrar pratar om datorer…

FÖRST skulle laget ta sig 1600 meter framåt i världen, dock med den märkliga twisten att en person då och då lekte skottskadad och var tvungen att bli buren på bår av fyra av sina lagmedlemmar. den sista kompanjonen alibisprang bredvid utan uppgift, och dessa roller roterades alltså hela tiden. superskumt.
SEN delade alla sex på att göra 100 stycken ”shoulder to overhead”, vilket betyder att man kör en stång mellan axlar och himlen.
DÄREFTER delade de på 200 pull-ups. man hänger i ett räcke med raka armar, och drar upp sig 200 gånger.
OCH SEN körde de 300 squats. knäböj då.
SIST men inte minst var det dags att göra det där bår-racet en gång till, ytterligare 1600 meter.

pappa, du som undrade hur en crossfittävling går till… var så god för amatörmässig förklaring.

dag två kunde ingen securitypersonal hindra mig från att fota, och då var det dags att simma 500 meter i öppet hav. twist ett: man simmade parvis. twist två: alla var tvungna att springa i mål OCH HÅLLA HÄNDERNA. som ett gäng dagisbarn? förstod inte alls detta förrän De Rutinerade förklarade att en person i laget har ett chip på sig för att man ska kunna mäta exakta tider, och hen var tvungen att gå i mål med de andra.

såhär mycket abs kommer ni nog aldrig mer se på denna blogg, så njut:

tillbaka på stubhub center dag tre träffade naprapat-fredrik (t.h.) sin ”vän” steven gerrard. laget hade inte lika mycket walk-in-the-park-känsla eftersom de hade tre event att släpa sig igenom.

FÖRST gjorde de marklyft, synkroniserade burpees (ligga på magen, ta sig upp, hoppa över en stång – om och om igen i all evighet) och gå-på-händer. någonstans här tickade mitt lilla gymnasthjärta på högvarv.

SEN greppade lagmedlemmarna tag i hatobjektet nedan: masken. den hivade de från marken till över huvudet en helsikes massa gånger, innan de klättrade i rep, för att sedan gå igång med masken igen. läktaranalys: det såg jobbigt ut.

DÄREFTER fick gänget vila två minuter innan det var dags att ta masken på axlarna och sprinta.

dag fyra (wow, nu börjar det bli svårt att hålla intresset uppe, va?) var också en tredelad historia. det första var ett så rörigt event där man skulle flytta runt alla redskap (?) efter att man använt de, och som åskådare var det svårt att hänga med i vad fanken som hände. därför får ni nöja er med en bild där alex och amanda hivar upp sig i ringarna.

därefter puttade de en megasläde och sprang i trappor. när det eventet var över och mjölksyran sprutade ur öronen väntade två minuters vila innan individuell sprint. det var ganska skönt att sitta med en 750ml stor corona på läktaren istället, kan jag lova.

finaldagen bjöd på det ena magsåret efter det andra. först var det utfallssteg med viktmasken, toes-to-bar (hänger alltså raklång i en stång och kickar upp tårna i den) och leka dragkamp med supersläden. men inte nog med det, gänget skulle också göra handstand pushups (tänk att du står på huvudet och sedan armhäver upp dig till ett hanstående) och ytterligare några utfallssteg med masken.

därefter gick de tio bästa lagen av 40 möjliga vidare till final – och både crossfit solid och crossfit nordic från sverige tog sig dit! HURRA!

och här kommer en drös bilder från finaleventet. alla tävlade individuellt i någon form av stegrande skala där de skulle klättra pegboard (sjuhelsikes hög plexivägg där man tar sig upp med hjälp av två små pinnar man sticker in i hål) och thrusters (vilket känns omöjligt att förklara, så googla om ni är supernyfikna).

crossfit solid slutade på en åttondeplats, och crossfit nordic här nedanför slutade sexa. det var så vansinnigt imponerande att sitta och kolla på dessa superatleter under fem dagar, och jisses vad jag insåg att jag 1) är svag  och 2) vill börja träna på riktigt nu till hösten.

sista bilden från det här USA-äventyret blir på simon, helena, emelie, amanda, alex och rikard. stort grattis till finfina prestationen och TACK för att jag fick äran att följa med på detta äventyr. all kärlek (och nu blev jag typ tårögd)!