Det har blivit dags för ännu ett tea talk där jag pratar fritt över en kopp te – eller kaffe i detta fall. På senaste har jag tänkt mycket på att jag är en lyckligt lottad person som inte (längre) får dåligt samvete av att säga nej till varken jobbuppdrag eller häng med vänner.
Tidigare tyckte jag det var jobbigt eftersom förståelsen för utmattning och utbrändhet var obefintlig. Mina då jämnåriga vänner suckade uppgivet när jag inte orkade följa med ut, och med facit i hand förstår jag att det var av välvilja – de ville umgås med mig. Däremot minns jag att jag fick ett enormt dåligt samvete och kände mig som en svikare!
Detsamma med tidigare arbetsgivare som snarare hotade om uppsägning än att inse värdet av en utvilad arbetare.
Nu för tiden är det annorlunda. Folk inser att ens energi är begränsad oavsett om man varit sjuk i utmattningsdepression eller inte. Själv tycker jag det är fantastiskt skönt när man är så bra vänner att man kan vara ärlig med sitt mående, och då har man dessutom omtanke för varandra att snarare hjälpa än skuldbelägga.
12 Comments
alltså fy va jag älskar dessa små snack?
det är nästan så jag vill ha dig i ett podd-format var och varannan dag, tänk så bra de vore för hjärnan och själen!
(hade dock saknat ditt härliga kroppsspråk om de bara var ljudformat.)
Världen behöver mer av dessa tankesätt (och fler vänner som dina!).
tack, tack för att du tänker med oss, åt oss och till oss.
Åh, jag har länge funderat på en podd men behöver en radarpartner att göra det med som gärna också har lite erfarenhet kring utmattning! TACK för din fina kommentar! <3
Du och PT-Fia är mina favoriter och jag har länge tänkt att jag skulle vilja lyssna på er två tillsammans i en podd. Vet ju inte alls hur kemin hade varit men ni båda är så genuina och med erfarenhet av utmattning. Tack för en härlig och personlig blogg :)
Åh, du ska veta att jag samlade mod och mailade Fia (som jag halvkänner!) för ett halvår sedan ungefär, men precis då hade hon signat kontrakt för podd med en annan tjej… Men du ska veta att jag tänkte i samma banor! Tack för att du läser!
hörde/såg rykten om att hennes egen podd ”ofiltrerat” var på g igen.
dig som gäst där för att prova och sen dig som ny partner då ni magiskt klickar.
sicken dröm!?
en kan ju få drömmer lite, för vettig är du verkligen.
så skönt med någon som vågar bryta de ytliga men ändå levererar lite humor.
Haha, smyg in hos Fia och lägg in förslaget lite subtilt! ?Och TACK för din fina kommentar!
Tack för att du får fram orden, som man känner.
Jag önskar jag hade lika förstående människor runt omkring mig, men som du säger. Man får dåligt samvete för att man inte orkar., för att folk INTE vill förstå.
Återigen, tack för allt du pratar om.
Det fina är att man alltid har valet att söka sig till nya människor, de som faktiskt försöker förstå och gör ens liv lite lättare. Det är en lång process som inte behöver ske över en månad, men väl värt att lägga tid och energi på! KRAM!
Dina ord, är så bra! Tack! Att förstå, känner jag (som blev utbränd av stress pga att jag alltid satt hög press på mig själv omedvetet) inte alltid är så lätt, även om jag har människor runt mig som också förstår så kan jag själv känna ibland att det är jag själv som inte förstår ibland och vill acceptera att man inte orkar och har därför svårt att säga nej.. kände/känner du också igen de? Kram. Från en som är påväg tillbaka, från att som de sa ”nuddat väggen” i vintras.
Klart jag känner igen mig i det! Det är så lätt att ånga på och sedan få ett bakslag – men när man gjort det tillräckligt många gånger lär man sig var gränsen går och då är det lättare att veta när det är dags att vika av. Det är ju en trial-and-error-grej, och energin är ju inte konstant på samma nivå! Gjorde ett videoklipp som heter ”konsten att prioritera” som ligger på YouTube – lite det vi är inne och nosar på nu!
Ska kika på de klippet, tack för tipset och tack för dina inlägg! Alltid lika kul att följa dig!? kram!
Jag förstår helt känslan av att man inte har ”något att skylla på” om man inte varit med om utmattning, men samtidigt är detta nog ett gott steg i rätt riktning för att INTE hamna där. Någonstans bottnar det ju i självrespekt, att inte ge bort hela sig själv utan snarare hushålla med energin och skapa ett långsiktigt välmående. Men om vi inte blir arga när andra ställer in (personligen blir jag ofta lättad!) – varför skulle de bli arga? KRAM!