Livet snurrar på högvarv när vi nu avverkat två veckor av tre möjliga här på IVLP-programmet ”Female empowerment through sports journalism”! Senast jag skrev var jag i Portland och därefter åkte vi till Dallas för att vidga vyerna en aning. Eftersom dagarna är så fullspäckade är det svårt att särskilja de från varandra, men här kommer ett tappert försök att återberätta en heldag!
Den första dagen besökte vi UNT – University of North Texas. Först hade vi panelsamtal med två professorer som skrev avhandlingar om hur media porträtterar kvinnor vs. män under OS, men också hur bevakningen skiljer sig under paralympics.
Deras senare studie visade att kommentatorer, programledare och reportrar fokuserar på paraatleternas funktionsnedsättning på ett ”sensationsartat sätt”, alltså att de försöker porträttera idrottarna som ”hjältar som överkommit något” istället för att återberätta vad som sker i backen, på plan eller rinken. Därefter följde ett spännande samtal om språkbruk, nyfikenhet och inkludering. En välbehövlig ögonöppnare!
Efter ett panelsamtal med journaliststudenter fick vi en guidad tour över UNT’s idrottsanläggningar och de var MASSIVA. Inomhusträningshallen för amerikansk fotboll var nybyggd och notan landade på 15 miljoner dollar, motsvarande 150 miljoner SEK. När vi frågade hur byggen som dessa finansieras i USA var svaret att det ofta sker i donationsform – här hade ett äldre par sponsrat med 70 miljoner SEK ur egen ficka. HELT ofattbart?!
Amerikansk collegeidrott verkar vara en aldrig sinande källa av guld. Deras anläggningar är bättre än ALLA svenska toppanläggningar (vågar jag sticka ut hakan och säga) – och då snackar vi elitnivå i Sverige. Jag räknade detta universitetsgym till bland annat 18 lyftarplattformar, lika många tennisbanor, egna fotbollsplaner och en friidrottsanläggning. Uteplan, inneplan OCH arena för amerikansk fotboll och då har jag inte ens nämnt volleyboll och andra sporter de också tillhandahåller. På bilden ovan: pool med promenadband för rehab och kylpool, och utanför bild: 10 rehabstationer med ultraljud och separat rum för sjukgymnastik.
Efter genomgången hade vi panelsamtal med tre tjejer som är med i skolans volleybollag. De berättade att i princip alla tjejer använder idrotten som ett sätt att få stipendium för att finansiera sin utbildning, men att bara ”en på miljonen” kunde förvalta det till en proffskarriär efteråt. De menade att hoppet är för stort mellan collegesport och landslag/proffsligor.
(Och på herrsidan, undrar ni? Well, idag i Atlanta fick vi höra att 10 år av college-football på Georgia State University har genererat 5 (!) spelare till NFL, och då är varje trupp på 85 personer. ”Slim chances”, kan man säga.)
På kvällen (ja, fortfarande samma dag!) var det dags för home hospitality! Rayane, Georgie och jag blev bjudna på middag hemma hos Francisco och Joshua, som dessutom bjudit in sina två vänner. Det var en jäkla TOPPENKVÄLL! Helt obeskrivlig erfarenhet att åka hem till Texas-bor och diskutera allt från politik till Disney+ som precis lanserades, haha. Betyg på denna dag: 10 av 10!
Nu måste jag sova. Imorgon (söndag) är vår första lediga dag på två veckor, så jag ska försöka ta sovmorgon, träna och sedan strosa Atlantas gator. För ja, nu är vi i Atlanta. Mer om ’et senare!
2 Comments
Hej,
En nyfiken fråga från en fellow ex-utbränd:
Hur funkar en sån här intensiv resa , med så mycket intryck, nya människor, hektiskt schema och ”tunga” ämnen, med ditt mående? Blir du inte tömd på energi?
Frågar mest nyfiket då jag själv behöver landa lite efter intensiva dagar.
Vad roligt att följa dig på den här resan, man hade velat åka med! Sjukt vilka resurser det finns till anläggningar, och hur många universitet finns det inte då som säkert har liknande anläggningar?