Förra veckan bilade vi upp till Umeå för att hälsa på Alex föräldrar, och de bor så idylliskt att man blir gråtfärdig. Har ni någonsin sett ett finare ställe? I THINK NOT. Dessvärre sitter jag inne och skriver bok sisådär 10 timmar per dag, men då och då letar jag mig ut i solen för att putta lite släde.
Det är inte bara jag som trivs här, hundarna lever sitt bästa liv. De ligger och solar på gräsmattan, biter på pinnar och badar. Förstår inte hur vi någonsin ska få med Ingrid hem till en 45-kvadratare i stan efter det här…
Denna dag presterade jag bättre som fotograf än träningspartner. Jag kände mig sådär kvalmig och svimfärdig som inte är så behagligt, så jag vek mig efter fyra rundor av slädputtande, 3:or strikta handstand pushups, supermånga utfallssteg och tunga cleanpulls.
Nä, nu måste jag fortsätta knappa på boken. Just nu sitter jag fast i ett jobbigt dilemma där alla kapitel känns identiska. Jag börjar på samma sätt, slutar på samma sätt och har precis samma dramaturgi överallt, vilket gör att jag blir matt på mig själv. Igår bestämde jag mig för att skriva ett kapitel som en enda lång lista, så får vi väl se vad det mynnar ut i senare. Behövde bara göra något som inte startade med subjekt predikat.
2 Comments
Alltså JAG vill flytta hem till Alex föräldrar. DRÖMMEN, så som de bor (av de bilder jag sett). Och som du skriver – vilken dröm för hundarna!
De bor HEEELT fantastiskt! Miljön är ljuvlig, trädgården stor, egen brygga… Aaaah, så fint det är! Det enda minuset är väl att det blir snorkallt under vintern, men med dina hundar är det nog inget problem. Spättan Ingrid däremot, hon uppskattar inte -25!