Nu är det en vecka sedan OS i PyeongChang avslutades! Eftersom allt gick så fort att jag inte hann blogga finns det mycket roligt att berätta, så låt oss titta tillbaka på tre händelserika veckor i listformat!
OS MEST KREATIVA:
Inför varje sändning gjorde Hans, Maria eller de båda en banbesiktning där de visade kluriga partier i backen. Inför herrarnas slalom fick Hans för sig att illustrera hur hårt det var i backen – med hjälp av Peter Forsbergs skridskor!
Jag vet inte vad jag är mest förvånad över: att Foppa lånade ut sina skridskor till Dåren Olsson, att tävlingsledningen godkände ett skridskoåkande i backen innan en olympisk tävling ELLER att det faktiskt gick utan att skenan skar igenom snön.
OS MÄRKLIGASTE:
Efter att kommentator-Niklas och jag varit på gymmet gick vi upp till hotellets seven-eleven-butik i jakt på Bounty. Besvikelsen över att chokladen inte fanns vägdes upp av att vi hittade det mest Ullareds-kompatibla någonsin. Någon som är sugen på ett glas portionsförpackat vin, med foliefilm över, som på en flygplansyoghurt?
En annan märklig sak var att den koreanska matvarubutiken erbjöd glass med majssmak. Rebecca provade, och tydligen var denna fallossymbol fylld med små majskorn I GLASSEN. I övrigt smakade den som en glassbåt.
OS TOPPHÄNDELSE BAKOM KULISSERNA:
Vissa nationer bygger under OS upp representationshus dit sponsorer och aktiva kan åka. Presskonferenser hålls där, firande av diverse medaljer osv. När vi bilade förbi Österrikes nationshus såg vi beachvolleybollplan utanför, en stor bar vid entrén och innanför de stora panoramafönstren skymtades vad som kändes som en härlig after ski-stämning. Vi ville in.
Efter alpingängets sista sändning fixade Hans ”Multikompetensen” Olsson in oss för en avslutningsmiddag i just Austria House. Jag vet inte hur han lyckades, men när vi kom in ledde en herre fram oss till ”de aktivas bord” varpå vi försökte flagga för att vi borde hitta ett hörnbord i periferin. Men icke sa nicke, längst fram vid honnörsbordet fick vi slå oss ner för en trerättersmiddag…
Men det slutade inte där. Samma dag hade Österrike vunnit silver i lagtävlingen, och efter medaljceremonin hade de dessutom tagit med sig bronsmedaljörerna Norge till Austria House för firande. Konferenciern drog upp Hans som sidekick på scen, vi fann oss själv viftandes med enorma Österrikiska flaggor och sedan hände det tämligen otippade…
Österrikarna fick vars en flaska bubbel för att matcha medaljerna, och efter segerintervjuerna korkade de loss och sprutade ner sina tränare med champagne. Problemet var bara att våra eminenta platser låg rakt i skottgluggen, och vi hamnade mitt i ett Olympiskt champagnekrig! Ens vita skjorta fick en helt ny nyans och transparens.
OS MINST INSTAGRAMVÄNLIGA:
En mindre näringsrik frukost medans jag skrev programledarkort inför en sändning… Research ser sällan roligare ut än såhär.
OS MEST SPELADE LÅT:
Efter att ha gått förbi Schweiz-huset och hört after ski-dängan Die immer lacht basuneras ut ur högtalarsystemet satte den sig på samtliga hjärnor. Vi sjöng den på daglig basis fram till sista dagen när Surfarn klippte ihop en best-of-alpingänget med denna fantastiska låt som bakgrundsmusik. Cirkeln var sluten!
OS TRÖTTASTE:
Det var tidiga morgnar, sena kvällar, nattsändningar och jetlag. Hans personifierade precis det!
OS MVP:
Inom hockeyn pratar man ofta om the most valuable player, alltså den lagspelare som fått skit att funka och varit ovärderlig. Denna utmärkelse går denna gång, precis som alla andra gånger vi jobbat ihop, till Niklas ”Surfarn” Malmqvist. En fixare av rang, ständig glädjespridare och den mest effektiva medarbetaren jag någonsin träffat. Inte nog med att han löste tekniska missöden med en klackspark, var alpingängets designated driver och redigeringsgud – han var också den som höll stämningen på topp. Alltid. Alla dagar och timmar. Guldstjärna till Niklas!
No Comments