Gårdagen gick inte riktigt som planerat… På förmiddagen såg vi att Ingrid haltade lite på höger framben, och strax efter lunch blev det bara värre och värre. Efter att jag ringt runt till varenda veterinär i Umeå stod det klart att fler smådjur tydligen mådde skit, så vi fick vallfärda till Vännäs för att få plats.
Känselsprötet Ingrid hade vrålskrikit två gånger i bilen av att vi bara bytte grepp om henne, men när vi kom fram till veterinären kunde de dra och klämma utan att hon gav ifrån sig ett pip. Hon ryckte till vid kläm uppe vid armbågen, så domen blev att söva och röntga.
Jävlar, vad läskigt det var! Hon fick en spruta i nackskinnet och därefter gick hon och la sig på filten vid mina fötter. Fem minuter senare vad veterinären mig bära in henne till röntgen och då var hon helt lealös. 10 kilo spänstig Ingrid är ganska lätt att lyfta, men en sladdrig Ingo var som en påse gelé.
Jag fick agera assistent vid röntgen och hann tänka både en och fem gånger att man kanske skulle sadla om till veterinär. (SIDE NOTE: googlade och det visar sig att man måste plugga 5,5 år och ha naturvetenskaplig gymnasieutbildning, så jag får nog tänka om.)
Ingen fraktur syntes på bilderna, men benet var svullet som sören, vilket gjorde att de inte kunde säga med 100% säkerhet vad som skett. Troligtvis är det ett ligament som tagit skada när hon busat, kutat, hoppat upp och ner för höga kontinentalsängar.
Nu väntar en veckas vila, vilket är lättare sagt än gjort för en ettåring som omges av 6 andra hundar, men vi gör vårt bästa för att tvångskrama henne i soffan nu. Vi får se vad återbesöket säger!
No Comments