Alex är och tränar. Planen var att jag skulle hänga med, men när jag stod där med eltandborsten surrande i mungipan insåg jag att jag mår så förbaskat bra. Så bra som man bara gör några dagar per år, när allt är harmoniskt och planeterna verkar stå i någon särskild linje. Så jag gormade att jag stannar hemma, för jag vill liksom njuta tillfullo av den här känslan. Ha en dag när jag går hemma i morgonrock och bara KÄNNER hur bra allt är.
Så vad är det som gör livet så fantastiskt helt plötsligt?
Inte nog med att jag sitter på en balkong i Spanien,
det är något i kroppen också.¹
Känslan är att axlarna halkat ner en decimeter. Tempot på tankarna är långsammare, rörelserna är inte sådär jäktade som de brukar vara. Ett generellt lugn på någe’ vis?
Vi sover till 10, dricker förmiddagskaffe i två timmar och sedan gör vi exakt ingenting. Det finns inga planer för dagen, inga måsten, inga att-göra-listor. Vi löser sudoku i skuggan, testar Alex nya undervattenshus till kameran, lyssnar på poddar och tränar när andan faller på. Om det fanns Nobelpris i att carpa diem så hade vi varit självutnämnda vinnare.
Det bästa i kråksången är att vi båda resonerar på samma sätt: när man har ett vardagsliv som är hektiskt, socialt och flängigt är det skönt att ha raka motsatsen under semestern. Här besöks inga förbaskade sevärdheter, inte.
Jag tänker ofta att jag är så vansinnigt lyckligt lottad som är tillsammans med Alexander. Dels tror jag inte att jag hade varit där jag är i min återhämtning från utbrändheten om det inte var för honom, men också för att han är så okomplicerad. Men mer om det en annan gång, nu ska jag sörpla i mig en cola zero och nynna till gamla Tegan & Sara-låtar.
¹. Nej, mamma. Jag är inte gravid.
4 Comments
ÄLSKAR din humor!!
<3
Uppskattar verkligen att du skriver om utbrändhet då det fortfarande är lite tabu. Är skönt att man inte är ensam kring utmattning vilket man kan känna ibland. Dina inlägg betyder mycket. Jag är intresserad av hur det går för dig att träna? Själv blir jag helt slut och yr flera dagar efter att ha löpt? Har du kännt så nu eller innan? Hur har du tacklats med det isåfall?Hur känns det efter ett träningspass för dig?
Hej! Jag skrev ett ganska långt inlägg om det i höstas, länken kommer här: http://isabelboltenstern.com/2016/10/25/stora-inlagget-om-traning-efter-utbrandhet/
De senaste månaderna har jag känt mig ”som förr” dvs inga negativa bakslag alls. Jag tror det handlar ganska mycket om att jag inte kör 45 minuter STENHÅRT längre, men också att återhämtningen gått så pass långt (2,5 år). I inlägget står det mycket mer utförligt, men det viktiga är att inte köra på om reaktionen blir som du beskriver. Den går inte att ”träna bort”, det är snarare en reaktion på att du överansträngt, skulle jag tro.
Hoppas texten hjälper lite iallafalL! KRAM!