Varje gång jag sätter mig och ska knåpa på idé till en ny YouTube-video tänker jag att det är dags att sluta. Att allt färre personer tittar, färre engagerar sig och delar. All kraft jag lägger ner sipprar obemärkt förbi i mediebruset.
Men så kommer en video som den i måndags, en video som genererar minst 50 personliga berättelser i min inbox. Ni berättar om hur ni själva, eller någon i er närhet, insjuknat och kämpar för att återgå till ett normalt liv efter utmattning. Och plötsligt vill jag inte GÖRA annat än detta?!
Med det sagt: tack för all fin respons på 10 saker jag lärt av min utbrändhet! Att ni plitar ner era tankar och funderingar till mig, bollar idéer fram och tillbaka, hjälper inte bara er – det hjälper mig också. Dels med återhämtningen och att förstå hela sjukdomen, men också med inspiration till fler klipp. SÅ TACK!
× × ×
Såhär såg gårdagen ut! Är tyvärr lite för bra på att trots golfens alla vett-och-etikett-regler.
× × ×
Nu sitter jag och har precis stresspackat inför vår Skånetur. Vi ska strax hämta upp hyrbilen, plocka upp Api och därefter bila ner till Helsingborg. Api och jag har ju signat upp oss på en crossfittävling för nybörjare – Battle of the Beach 2017. Alltså jag får lite nervositetskräk-känning varje gång jag tänker att VI SKA TÄVLA.
Senast jag tävlade i något var typ… 2005? Då var det riksmästerskapen i gymnastik, men nu är det alltså en helt annan femma. Då visste jag ju vad jag höll på med – MEN NU?! Alltså jag har mild panik i magen. Vad ska vi förvänta oss? Kommer vi komma sist eller vinna hela skiten? KAN jag ens alla övningar de kommer slänga i mitt ansikte? Åh gud, nu jäktar jag upp mig.
*andas med magen*
Oavsett resultat kommer det bli så fantastiskt roligt. Varför gör man inte sånt här oftare, i vuxen ålder? Tävlar och har sig? Speciell med en härlig krake vid sin sida. Det kommer bli strålande.
6 Comments
Jag hittade till din blogg idag, och har suttit och streckläst den till sista sidan. Du är en sån inspiration!
Jag själv har haft en mildare form av utmattningsdepression. Jag känner igen med i allt du skriver om, och även om jag aldrig blev sjukskriven så fick jag göra en del större omställningar i mitt liv för att jag skulle få en normal balans i mitt liv igen. Det har jag idag, men jag är oerhört känslig för press. Varesig om det är ett tidspressat schema eller människor som ”ligger på”. Det är sånt som får mig att må dåligt igen.
Jag tycker din blogg är oerhört hjälpsam, så snälla – keep it up!
Tack, Linn! <3
Så bra att du ändå vände innan det smällde helt, det har nog skonat dig big time även om du känner av symptom. Jag tycker också press är jobbigt - när folk ringer ihärdigt, ligger på och vill att man ska göra saker (gärna fort) som man inte har kontroll över osv osv osv. Kram!
apropå att tävla som vuxen, jag tror cheerleading hade passat dig perfekt :D
Hopklipp från när svenska landslaget tävlade VM i år:)
https://www.youtube.com/watch?v=SZ2JrpEBao8
(själva programmet fanns bara uppe utan ljud…rättigheter och sådant, så det kändes trist att länka)
GUD, vilken härlig video?!?!
…och när jag tagit mig till slutet av ditt inlägg så har jag helt glömt bort början… Du får ju för sjutton inte sluta med youtube! Älskar dina klipp! Jag som inte ens klarade av att lyssna på skånska innan (förlåt…) skulle lätt välja din kanal om jag bara fick kolla på en enda kanal i fortsättningen :D Får kanske skärpa mig lite med engagemanget..här sitter jag och jublar när du lägger upp något och liksom tror att du på något magiskt sätt vet om hur mycket jag gillar dom :)
Haha, ingen fara! Men HALLÅ, så fint att du 1) tänkt om när det gäller skånskan men också 2) skriver så fint om min kanal. Det värmer lillhjärtat! <3