…så är iallafall känslan. De senaste månaderna har träningen halkat längre och längre ner på prio-listan, och jag kan nog räkna kvartalets alla träningspass på en näve. Men nu, kära vänner! Nu har det tränats! Jag köpte ett årskort på SATS, snörde på mig de nya träningsskorna och mötte upp med Api för ett pass vid Hötorget.
Passet vi körde var en EMOM, alltså every minute on the minute.
När en ny minut börjar ska du genomföra övningarna, och vila resten av minuten så fort du är klar.
Vi körde tre varv, alltså 18 minuter, av följande:
MINUT ETT: 8 burpee box-jump-over
MINUT TVÅ: 10 marklyft på 45 kilo
MINUT TRE: 15 armhävningar
MINUT FYRA: 10 sandboll över axel
MINUT FEM: 15 kettlebell-svingar med 14 kilo
MINUT SEX: vila
Varje gång jag kommer tillbaka till träning efter några veckors uppehåll slås jag av samma tankar:
1. Herrejäklar, vad kul det är att träna med en annan människa – inte minst Api.
2. Den ständiga rädslan att vara tillbaka på ruta ett motbevisas varje gång – det går alltid över förväntan. Det är alltså en total inbillning att alla ens muskler förtvinat under ens frånvaro.
3. Träning är nog min bästa, härligaste och roligaste hobby.
4. Svett luktar ändå lite härligt. När det är ens egen. Eller någon man gillars.
5. Det här vill jag göra oftare…
No Comments