0
Bokskrivande

Fröken tvärt-om är vaken

15 juli 2019

Jag har alltid gillat måndagar, och idag är inget undantag. Egentligen tror jag att den (något patetiska) anledningen är att alla andra tycks hata måndagar, och då ska jag per automatik göra tvärt om. Jag har varit så hela mitt liv. Blir provocerad av att folk tycker saker utav slentrian, bara för att alla andra tycker det. Som att mainstreamtycka att Coldplay är dåliga. Då tycker jag inte det. Detsamma gäller elaka personpåhopp. “JAHA, du hatar Petra Medes programlederi i Mellodifestivalen – TILLÅT MIG ÄLSKA HENNE!”

En okonventionell åsikt jag dock verkar ha som går i linje med 90% av omvärlden är dock att gilla färska bär:

Om exakt en vecka åker jag till Chicago, och innan dess har jag en deadline på ett kapitel, så idag ska jag skriva på boken. För första gången på sisådär tre år har jag känt att jag inte har så mycket mer att komma med? Jag har skrivit så ohyggligt mycket, tänkt ännu mer och resonerat med min egen skalle under så många månader att jag känner mig… klar? Så jag sitter där och stirrar på mitt bokskrivardokument. Stirrar och känner kugghjulen i huvudet röra sig långsamt. Skriver inget på två dagar men sedan – PANG – kommer jag på en grej. Hur kan jag inte ha tänkt på det här innan? Det här är ju EN GRUNDKUGGE i utmattning, stress och att känna att inget går ihop. *skriver skriver skriver*

Men nu i slutskedet kommer också en massa tvivel. Behövs ens den här boken? Kommer jag med något nytt? Fokuserar jag för mycket på min egen historia? Är jag för mycket besserwisser och tycker att det som funkat för mig borde funka för alla andra? Ja, alla de där tankarna bubblar upp med jämna mellanrum.

Nu ska jag göra en grej jag dumt nog inte tänkt på tidigare: fråga ER vad ni vill läsa. Ni kan använda kommetarsfältet här nedan, men jag gör också en frågedekal via Instastories där ni gärna får hjälpa till!

0

You Might Also Like

13 Comments

  • Reply Leona 15 juli 2019 at 14:50

    Jag vill läsa om hur man hanterar omgivningens ibland dumma kommentarer:

    ‘hoppas det går över snart!’ som om man liksom helt blir återställd.. :(

    ‘jag har hört att om man (valfritt hittepå) så blir man inte utmattad.:

    ‘vad har du gjort som inte andra har gjort, å alla vi är ju inte utbrända’.

    ‘va härligt att få vara hemma och vara ledig från jobbet’ Jo, jag är ju väldigt ledig med min trötthet och ångest.

    Osv. Osv.

    • Reply Isabel Boltenstern 15 juli 2019 at 18:00

      Åh, detta påminner om ett av mina första YouTube-klipp om just utmattning: 50 saker man inte ska säga till en utmattad! https://www.youtube.com/watch?v=SxB3sg9ZO9I

      • Reply Leona 15 juli 2019 at 20:35

        Den videon var bland det första jag såg av dig. ❤️

  • Reply Wilma 15 juli 2019 at 15:00

    Det enda jag kan säga är att dina ord behövs. Med tanke på vad du har gjort för mig, men säkert även FLERA andra sedan du började med dina medier, visar bara ytterligare på det. Jag har sökt frenetiskt efter böcker som talar om dessa ämnen, utan vidare resultat. Böckerna jag har hittat har känts som facklitteratur. Jag vill ha en persons historia. Det är vad som berör och gör skillnad.

    Självtvivel är en stor del av processen att skriva en bok. Jag “tog hand om” en författare i vintras som var på gymnasiet jag går på för att göra research för hans bok. Vi pratade mycket om skrivandet och då frågade jag just det här med hur man behåller motivationen och inte blir nedslagen av tvivlet. Han sa acceptera det enda man kan göra och fortsätta, trots att det känns pissigt.

    Jag ser framemot att läsa din bok!<3

    • Reply Isabel Boltenstern 15 juli 2019 at 17:58

      Wilma <3 jag blev så jäkla glad av din kommentar - TACK! Så mycket fint, så mycket klokt. Jag tror och hoppas att boken blir allt det vi båda verkar ha saknat. Ibland blir det bara så ensamt att sitta med (så jäkla mycket) text själv, så det var skönt att få ventilera lite och få respons från läsare och följare. Så himla viktigt! KRAM

  • Reply Louise 16 juli 2019 at 20:56

    Satt helt ärligt här hemma häromdagen och tänkte att ”fan kan inte Isabels bok komma snart. Behöver den!!”

    Jag hoppas läsa om hur jag nu, 4år efter första sjukskrivningen, fortsätter. Jag är bara frisk om jag tänker mig för, anpassar livet och är noga med att känna efter/leta efter varningssignaler. Är helt ok med att det nog kommer vara så för resten av mitt liv men skulle vilja höra tankar kring detta, pepp att fortsätta välja sig själv före alla måsten.
    Känner en sorg att inte kunna ”gå tillbaka” ibland. Valet finns liksom inte. Är dessutom ensamstående med en 1 åring så jag har behövt och behöver verkligen prioritera.. så ja, det skulle jag verkligen vilja och behöva läsa om!

    Ser fram emot din bok!
    All kärlek!

    • Reply Isabel Boltenstern 20 juli 2019 at 10:57

      LOUISE! Tack för din kommentar, jag längtar också tills man kan hålla boken i handen!

      Jag har skrivit ett kapitel om “livet efter”, alltså när man är där du är nu, där man behöver pussla men inte lika frenetiskt som i början. Tror du kommer gilla det <3

  • Reply Maja 18 juli 2019 at 10:07

    Alltså känner igen mig 100% i tvärt om syndromet. JAG ÄLSKAR PETRA MEDE JA.

    Och boken kommer bli galant. Du har massor av vettigt och viktigt att säga. Jag längtar att läsa!!

    • Reply Isabel Boltenstern 20 juli 2019 at 10:52

      TACK, vad fin pepp <3 tror ju egentligen också att det blir bra men det är FÖR lätt att tveka när man sitter med projektet 24/7 i så många.. ÅR?! Åh ja.

  • Reply Carro 19 juli 2019 at 12:42

    I detalj få veta hur en dag såg ut i början vad du orkade inte orkade göra dö du fått ums. Hur kroppen kändes? Hur du på upp dagen för att orka? Samt hur dagarna ser ut nu? Hur mycket orkar du? Vad har du för strategier? Hur känns kroppen idag och vad har du för varningssignaler? Hur fungerar koncentration och minne idag respektive när du gick in i väggen? Det nämns nästan aldrig i biografier

    • Reply Isabel Boltenstern 20 juli 2019 at 10:55

      TACK, sparar ner alla dina frågor och ser vad jag får med och inte. I början orkade jag ingenting, alltså max gå till kylen och bre en macka. OM en det. Kunde ju skippa lunch eftersom det inte fanns något färdigt hemma till exempel. Jag la inte upp dagen på något sätt eftersom jag inte gjorde något, så det var en nobrainer. Det svåra med att skriva om det här är att det ju (såklart) är föränderligt. Det jag orkade efter fyra månader orkade jag INTE vecka två. Det är ju ett förlopp som vilket som helst, men min huvudtes är att hellre spara på krutet än att göra av med all energi man har. Strategier skriver jag om, och man får liksom följa med i hela processen! HOPPAS du kommer gilla den!

  • Reply Carro 19 juli 2019 at 12:43

    *Hur du planerade dagen för att orka?

  • Reply Linn 24 juli 2019 at 19:04

    Hej!
    Jag insåg efter lite funderade vad jag tror hade varit av stor vikt för läsarna att få ta del av. Alla läkarbesöket, vad en riktigt bra läkare kan göra, vilka rättigheter har en som patient, när ska en kämpa för sin sak.. Hur ett tamt läkarbesök kan se ut (in, sjukskrivning ut), hur det kan påverka en med uttmattning att höra att det är bra att röra på sig (som du beskriver, kan en inte gå till kylen behlver en absolut inte höra att konditionsträning är bra (för depression *insett arg emoji*)).

    Det hade också varit så fint med tips på vårdcentraler i landet som är duktiga på utmattning. Eller fysioterapeut. Vårdcentraler med fungerande psyk osv.

    När en inte orkar berätta för vårdis att som vägrar ta emot en att jag visst kan byta vårdcentral mitt i ett “aktivt ärende” (klart som fan man kan, fritt vårdval, hur gör personer som flyttar mitt i en sjukskrivning om den vara i ÅR) så be någon ringa och uppge ditt namn. Nä det får man inte men dom kommer fan inte märka det och en utmattad kan inte både jobba som sin egen vårdcentral, sin läkare och försäkringskassan.

    Tack för att du skriver boken. Och för dina inlägg å videos om utmattning
    ❤️❤️❤️

  • Leave a Reply

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.