Med tungt hjärta skrivs det sista Games-brevet. Som många av er vet fick Team Alioth säga taco-hej till tävlingen idag efter två superinsatser i först en sprint, och sedan en tung chipper. För att sammanfatta lite kort: i sprinten blev det en överlägsen heatseger i första kvalet efter ett GENIALT taktiskt drag. Alla lag skickade ut kille-tjej-tjej-kille, medan Team Alioth körde kille-kille-tjej-tjej. På så sätt drog de ifrån en hel del på andrasträckan, och därefter kändes det som om de andra lagen knappt trodde de kunde komma ifatt. I finalheatet blev det en femteplats efter tighta marginaler.
Inför chippern såg det ganska tungt ut. De behövde besegra Team Don’t Stop (förlåt, men lagnamn som dessa skaver i själen) med sisådär 30-40 poäng, vilket femteplatsen inte räckte till. Laget hamnade utanför cutten och slutade på 8:e-plats totalt. Även Lukas Högberg fick packa väskan när individuella herrarna gick från 20 till 10 deltagare efter sprinteventet.
DAGENS SCHEMA
COACHENS ORD
Det är med en enorm stolthet (och liten tår i ögonvrån) som jag nu klipper av coacharmbandet. Trots att jag kommit med noll värdefulla tips och snarare varit parkeringsansvarig och nyhetsbrevsskribent har min lilla coachtid ändå varit fin. Det har värmt i hjärtat när jag gått ner till frukosten och mötts av att Mia och Synne ropat ”HEJ COACH” i kör, eller när Phil dag ett gav mig en pamflett med ”Isa’s magic coach book” skrivet på framsidan. Alla har varit så välkomnande och fina, trots att vi inte kände varandra för 10 dagar sedan. De kanske inte vann något jävla Games, men jag kan gå i god för att de är de varmaste och mest ödmjuka människorna, och i min bok är det vad som räknas.
Glad coach i sällskap av Mias härliga pappa Niclas.
Nu ska jag byta ett word-dokument mot ett annat, för imorgon lämnar jag in det sista kapitlet på min bok till förlaget. Det känns så konstigt att återgå till the good old vardag nu när man haft tävlingspuls i flera dagar, men det ska också bli skönt. Att komma hem. Att krama valpen Ingrid. Att slippa spänningshuvudvärk. Dessutom: bor man med en person som tränar 11 pass i veckan och aldrig är ledig greppar man tag i efter-tävlings-vilan med näbbar och klor.
OCH TACK TILL ER!
När jag släppte Games-brevet tänkte jag att de 20 närmast sörjande skulle skriva upp sig, men ni är över 730 personer som fått mailet och ytterligare 20.300 sidvisningar har gjorts på bloggen denna vecka! Otroligt vilket engagemang Crossfit Games väcker! Jag vill verkligen att ni ska förstå hur glad jag är för er respons, hur rörd jag bli av alla era hejarop till laget. Skickar en kram via cyberspace till er alla!
EN SISTA ÖNSKAN
Eftersom detta eminenta brev varit en kostnadsfri historia förstår jag att många av er tänker: åh heliga gudinna, hur kan vi någonsin återgälda denna magnifika bevakning? Jo, det finns en grej ni kan göra som bara tar en minut. Just nu nomineras nämligen kandidater i kategorin årets kvinnliga programledare till Kristallengalan (det svenska tv-priset) och jag är en av dem. Om ni går in på https://getdplay.com/kristallen2019/ och kryssar i Isabel Boltenstern innan ni skickar in formuläret så är jag evigt tacksam. Röstningen avslutas den 11:e augusti och man kan rösta hur många gånger som helst, så jag förutsätter att ni alla ägnar resten av er semester åt att rösta frenetiskt.
(Fick lite meddelanden om att ”det bara blir vitt” efter att man röstat, men det är för att man är nedscrollad på sidan och bekräftelsemeddelandet visas högst upp – scrolla upp så ser ni!)
Så nu återstår det bara att säga hej då för sista gången. TACK för en grym vecka. Lova att säga hej om vi springer på varandra på någon box runtom i landet. Ta hand om er själva och varandra.
För sista gången,
Coach Boltenstern
3 Comments
Stort tack för dessa brev! Det har varit en fröjd att få vakna på morgonen och att få börja dagen med att läsa dina brev :D
Tack för breven! ?
Röstat! ?