0
Q&A

Ge upp något man brinner för

3 december 2018

Ni kanske känner igen att man på en måndag hoppar på ett överseriöst träningsschema med höga ambitioner? Eller lägger faslig massa tid på att starta upp något som inte växer och faktiskt genererar inkomst, glädje eller ens tillfredställelse? Ni kanske kan relatera till känslan av att en hobby snabbt förvandlats till ett måste, och att glädjen växlats in mot press?

Jag fick en fråga för ett tag sedan från en tjej som undrade när man ska ge upp ett projekt man brinner för, med slutklämmen att ”det blir ju inte alltid lyckat”. Utan att veta mer om projektet i sig klickade något i mig – den där känslan har jag ju känt flera gånger!

isabel-boltenstern-zero-fucks-given

Jag har tre frågor jag brukar ställa mig själv när jag behöver revidera vad fanken jag lägger min tid på, så låt oss ta de i tur och ordning.

Sliter det mer än det ger?

Vissa projekt har en tendens att börja som något kul, och sluta som ett måste. Ni som följt bloggen ett tag vet att jag har en av-och-på-relation med bland annat YouTube. Ena veckan känner jag att det är så förbaskat kul att jag bara vill skapa videor dagarna i ända, men sedan vänder det tvärt och jag inser att det varken finns tid eller ork. Det pirriga, roliga och hobbyaktiga med att göra video vänds istället till en press, ett orosmoment och en ständig känsla av att allt blir halvhjärtat och dåligt. Det roliga försvinner, och det sliter mer än det ger. Denna insikt är en god fingervisning att något inte står rätt till, och då får man fortsätta med nästa fråga, nämligen…

Varför gör jag det jag gör?

Om det handlar om prioritering, för många bollar i luften eller att man tappat riktningen på sitt projekt är detta en lysande fråga. Ofta lägger vi tid på saker av ren vana och autopilot: så som att lägga 25090 plagg i varukorgen på nelly.com för att sedan inte köpa något av de. Om man går till botten med varför tvingas man motivera för sig själv varför man håller på – och det kan ge en knuff i rätt riktning. Man får bli sin egen psykolog, helt enkelt. Om svaret på frågan är att det är roligt/givande/utvecklande men att tiden eller orken inte finns kommer nästa fråga till undsättning…

Måste det vara allt eller inget?

Jag har en tendens att bli så radikal i alla mina beslut. Allt blir svart eller vitt. Antingen ska jag göra ett YouTube-klipp i veckan, annars känns det inte lönt. Förr resonerade jag likadant med träningen: om det inte blev 3 pass i veckan var det halvhjärtat och inte bra nog, då kunde jag lika bra strunta i det helt och hållet. Därav det ständiga nystartandet.

Nu försöker jag sänka ribban: måste jag skippa hela projektet, eller kan jag göra det på halvfart och ändå känna att det är gott nog? Snarare ändra ramverket för projektet än att fimpa det direkt? Kan jag pausa projektet och ta upp det när jag fått en nytändning eller mindre att göra i övrigt?

Avslutningsvis tycker jag det kan vara på sin plats att nämna att man kan göra hur många start-och-stopp-perioder som helst på projekt. Bara för att du bestämmer dig för att slopa ett projekt idag betyder det inte gravöl och sorgestämning för att något inte blev av – du har ju för fanken hela livet på dig att göra en massa saker, what’s the rush?

Slut på klämkäcka tips, nu ska jag äta en lussebulle.

LÄS OCKSÅ: 
✖️ Den som gör mest vinner – inte
✖️ 4 frågor om min utbrändhet
✖️ Att slösa liv

You Might Also Like

1 Comment

  • Reply Frida Ljungdahl 8 december 2018 at 23:48

    Tack för att du tog upp detta ämnet och skrev om det. Det där med svart eller vitt är så stor igenkänningsfaktor för mig, och hur skönt att höra att man kan göra hur många start- och stopperioder man vill! Jag är så nära att lägga ner mitt projekt för att jag just nu inte har tid och inte vet om jag ska ge upp pga avsaknaden av framgångar, men nu vet jag att jag kan stoppa/pausa med lugn i sinnet. Tack <3

  • Leave a Reply

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.