Hej då papperskalendern – hej digitala kalendern!

Fram till för en månad sedan tillhörde jag den unika lilla skara som vågat vägra digitaliseringen – åtminstone på kalenderfronten. Så länge jag kan minnas har jag älskat papperskalendern. Att köpa den när det nya året närmar sig, att skriva långsamt och fint, att planera och ha koll. Jag har för helvete skapat mitt eget kalendersystem från scratch i en bullet journal?! Men nu har dagen kommit, den jag aldrig trodde skulle se dagens ljus.

Mina vänner, jag har gått över till en digital kalender!

OCH JAG ÄR SÅ FÖRBANNAT NÖJD MED MITT VAL! Jag kan ändra saker utan att behöva sudda eller stryka över! Jag kan färgkoordinera utan att det ser rörligt ut! Jag kan tacka ja till Google-inbjudningar och se dem per automatik flyga in i min kalender! Jag slipper kånka på papper och pennor! Jag kan få påminnelser! Såhär ser det ut i min Google-kalender som synkar per automatik mellan webb och mobil:

Det här var veckan som gick, och jag hoppas att ni (precis som jag) tycker det är spännande att kika på andras planering. Vet nog få saker som är så pirrigt som att se hur folk strukturerar upp sina liv? Nåväl, jag har några olika färger för att få en bättre överblick över hur mycket tid jag lägger var. Detta kopplar an till konsten att prioritera. Att notera var man lägger sin tid och energi.

Turkos – socialt
Gult – arbete med boken
Rosa – fysisk aktivitet
Rött – påminnelser
Grått – Alexander
Vinrött – jobb
Limegrönt – tv-sändningar
Lila – övriga fix-och-don-saker

Som ni ser på veckan här ovan har jag haft noll tv-sändningar eller konkreta ”arbetsdagar”, vilket har gjort att jag haft mycket tid att skriva på boken och träffa vänner. Såhär fullsmetade ser inte alla veckor ut, måste jag poängtera! Sedan utmattningen pusslar jag ju med vad jag orkar – och att titta tillbaka på veckor och rannsaka hur skiten kändes gör att man får lite bättre koll på energikompassen.

Igår (söndag) var jag ganska trött och kände mig sliten – och när jag ser kalendern här ovan blir jag inte förvånad. Det tar ju på krutet att vara social, hur trevligt man än har det. Att sova över med folk två dagar i rad var kanske att ta sig vatten över huvudet, så nu vet jag det tills nästa gång.