Skåne är alltid fantastiskt, inte minst nu på våren när rapsfälten blommar och temperaturen tvåsiffrig. De senaste dagarna har jag hälsat på familjen och passat på att introducera Ingrid för nya saker som tågåkande, golfspelande och sandkutande.
Vi började småskaligt med fyra hål golf på fredagen, och lillvalpen var en klart lysande stjärna. Hon stannade så fint vid bagen och väntade när jag puttade fram och tillbaka över greenen. Mina vänner säger att jag kommer bli outhärdlig när jag får barn om jag gör som med Ingrid: pratar non-stop om hennes FANTASTISKA framsteg. Men hur kan man hålla truten när stoltheten spritter i kroppen? NÄ men precis.
Solnedgångspromenad vid rapsfälten. Som en förbannad tavla! Pappa körde en spännande look i form av vinterjacka, matlagningsshorts och sneakers.
Och såhär såg det ut när Tutan testade sand. Hon sprang som en vilde och upp och ner på stranden, och jag misstänker att vi kommer göra fler besök här i framtiden. För mig var det lite nostalgiskt: senast jag var vid Rydebäcks strand var när pappa bodde där då jag var utbränd. Det enda jag orkade med var att ta med familjens labrador Chippen hit, så att han fick springa av sig medan jag satt på en parkbänk och stirrade ut över havet. Nu finns han inte mer, så att ta Ingrid hit var som en fin cirkel som slöts på något vis.
No Comments