Hola Madrid, och världens häftigaste träd!

Señores pasajeros! Hola! Dessa trevliga hälsningsfraser baserar sig på faktumet att jag just nu befinner mig i Madrid. I helgen ska Alex tävla Crossfit Regionals (motsvarande ”EM”) här i Madrid, så vi passade på att åka ner några dagar tidigare.

Låt oss ta en titt på hur första dagen såg ut!

Jag hade skoskav och var irriterad på att jag kände mig ful. Hehe… Min utstyrsel påminde om något Agneta Sjödin skulle ha i Fångarna på fortet, PLUS att mina babyhår levde sitt helt egna liv. Dagen började iallafall med att vi tog en promenad rakt genom stan i jakt på brunch.

Om ni undrar varför det bara är en massa bilder på mig är förklaringen följande: så fort jag höll i kameran spelades det in video – FÖR PÅ MÅNDAG KOMMER EN VLOGG HÄRIFRÅN! Hela veckan ska jag försöka spela in lite snuttar från både crossfittävling och fritid. Hoppas det blir något av ’et nu när jag annonserat ut. *nervöst skratt*

Efter någon timmes vandrande hittade vi en restaurang som serverade de största laxbitarna jag sett i mitt liv. 400 gram grillad lax per person, enligt ögonmåttet. För att dämpa matkoman gick vi och tittade i butiker, men oh-ade och ah-ade mest eftersom alla byggnader är SÅ vackra här! Och balkongerna! Och växterna! Och pensionärernas klädstil! Allt är så fint.

För att bevisa mitt tidigare påstående kan ni kika på bilden ovan. Detta måste vara Madrids häftigaste vägg, bestående av vildvuxna växter. Jag TJÖT när jag såg den!

På bilden nedanför ser ni VÄRLDENS  antagligen märkligaste men finaste träd. Kan det vara så? Vet någon vad trädet heter..? Blev nämligen helt betuttad, givetvis.

Efter en massa strosande och spräckt skoskavsblåsa slog vi oss ner i parken och hämtade andan, innan vi gick tillbaka till hotellet. Så här kommer den sista bilden för dagen, den på mig och Alex. Jag är så glad att jag får vara här med honom, som en +1:a på hans mission.

Och TÄNK att vi satt i just den här parken, för exakt ett år sedan, och la upp vår första pussbild. Minns att det var så pirrigt då, och nu blir det lite tår-i-ögat-nostalgiskt att tänka att vi är tillbaka men i version 2.0.