Min favoritårstid börjar lida mot sitt slut, så nu pressar jag verkligen den sista hösten ur 2018. I söndags åkte vi till Umeå för att mysa hos Alexanders föräldrar, och igår tassade vi ut i skogen för att hitta trattkantareller!
Vårt sällskap, förutom Alexanders mamma som har den sjukaste kantarellradar jag någonsin skådat, var de två vovvarna Maggan och Zelma. Kolla bara den här bildsköna godbit:
De två senaste nätterna har bjudit på frost, så svamparna gick tillfredställande lätt att bara knäppa av.
Bild på kille som plockade kanske tre svampar men fotade 350 bilder:
Katrin vann givetvis slaget om den fylligaste svampkorgen vid dagens slut, och då hade hon ändå ropat in Alex och mig till de lummigaste partierna flera gånger. Är det ett knep föräldrar använder för att barnen inte ska tröttna? *rannsakar hela mitt svampplockarliv som säkerligen varit en lögn*
Skörden genererade nog för två kantarelltoasts var – toppat med lokalenlig västerbottensost och RÖDPANG. Nyp mig i armen, this can’t be real life!
No Comments