Valpen sover i min famn och jag har inte hjärta att väcka honom för att hämta datorn. Därför skrivs detta inlägg via mobilen, alltså lägger jag ner blod, svett och tårar i detta inlägg. FULLKOMLIGT AVSKYR att skriva på mobilen. Pyttesmå, vedervärdiga knappar som sätter eld på den redan korta stubinen.
Först och främst: stort jäkla tack för all fin respons på senaste videobloggen. Ni verkar vara så vansinnigt många som varit i samma eller liknande situation, eller känt igen er ändå. Mitt i det fula kommer något fint i gemenskapen och förståelsen.
Igår var första gången på nio dagar jag var utan Leif Loket mer än en minut. Trots att han är världens sötaste och att han sover 75% av tiden var det ändå en befrielse att promenera UTAN att behöva hålla koll på om någon knaprade på stenar, slukade snusprillor eller tuggade i sig fimpar. Promenaden till Splay-kontoret var EN FRÖJD. Sa inte ”NEJ NEJ NEJ” en enda gång.
Jag hade möte med min gumma, Louise! Därefter gick jag till jobbet och hade OS-möte.
*känner mig vuxen när jag skriver att jag hade möten*
Och vid elva gick jag till Crossfit Solid och tränade med the one and only Api. Hon hade satt ihop ett ”apper badi”-pass med bland annat bänkpress. Har aldrig bänkat förr, och kände mig genast 50% douchigare. Fick även lite hybris när Api berömde och kallade mig Isabänk.
Därefter körde vi följande pass, sju varv!
- 7 pullups
- 7 dips i ringar (skakig historia)
- 7 handstand pushups
- 7 toes to bar
- 7 kettlebell-svingar med 16 kilo
När jag kom hem satt mina favvokillar på balkongen och hade det supermysigt. Här kommer två bilder på när Lokets framtänder introducerade sig för Alex bröstvårta:
Idag ska jag fixa deklarationen, greja redoviningstjaffs för företaget och gå igenom alla mail jag slarvat med. PLUS betala fakturor. Vem har jag blivit? Blondinbella? Känner mig lite häftig av det här. VARFÖR?
No Comments