Q&A Träning Utbrändhet

Hur fan tränar man efter utbrändhet?

4 april 2019

isabel-boltenstern-traning-efter-utmattning

Vi har kommit fram till frågan som så, så, så många undrar över. Hur fan tränar man efter en utbrändhet, egentligen? Svårigheten uppstår ofta när man efter utmattningens värsta skede försöker sig på samma träning som man genomförde innan det smällde, och plötsligt står man där med hjärtklappning, panikångest och tårar. Ångestpåslaget håller i sig, orkeslösheten stegrar kommande dagar – eller så blir man sjuk i någon förbannad influensa. Vet du vad? Allt detta har en naturlig förklaring. 

Först behöver vi dock prata om VARFÖR vi envisas med att träna. Dels finns det en samhällsrörelse där träning och välmående ständigt är i fokus, men också för att utmattningen ofta kommer med en passivitet som vi förknippar med lathet. Jag måste komma igång med träningen för att få energi har jag hört så många gånger att det snart blöder i öronen på mig. En annan teori är att stillasittandet medför viktuppgång, och med den kommer ångesten – därför vill många träna för att “komma tillbaka till sitt gamla jag“.

Oavsett varför du vill träna tycker jag det är en god idé att påminna sig själv om att du i en utmattning har mindre energi än någonsin, och måste hushålla med den för att ens ha en dräglig vardag. Att man som frisk “får” energi av att träna är ju en upplevd boost av härliga endorfiner och grejor som snurrar kring i omloppet. Som sjuk däremot, misstar hjärnan ofta pulshöjningen för fara. Vi får upp i panikläge, får ångestpåslag – eftersom kroppen tänker att vi är i en stressad situation. 

Att orken och eventuella förkylningar letar sig på beror på att vi bränt vårt sista krut på att just träna – ingen energi finns nu kvar till att upprätthålla ett bra immunförsvar. (Nu är jag inte läkare, så ursäkta mina lättsamma formuleringar.) Jag vet inte HUR många gånger jag gick i denna fälla – att jag efter en förkylning brände av två intensiva cirkelträningspass för att sedan bli sjuk igen. “Det är så himla konstigt, jag måste nog äta vitaminer”, tänkte jag, utan att begripa att jag tog mina sista krafter till några jävla burpees.

Så hur ska man då träna? Det beror på hur dåligt man mår, och jag har gjort ett gediget inlägg (som är mitt mest lästa någonsin) om hur jag tränade i de olika perioderna i min återhämtning. Jag rekommenderar så klart att ni läser det. 

Stora inlägget om träning efter utbrändhet

I grova drag tänker jag såhär: se de första månaderna, kanske det första året, som en tid då du snarare behöver röra på  kroppen än att träna. Ta små promenader i långsamt tempo. Håll nere pulsen, njut av att få lite syre och solljus. Därefter kan man testa mjuk träning. Något yogapass, 10 minuters styrka med lätta vikter alternativt kroppsvikt. Återigen: lugnt tempo för att inte få de där pulshöjningarna.

Ju mer din kropp och hjärna återhämtar sig från utbrändheten kommer du kunna stegra intensiteten i träningen, men återigen, för att inte hamna där du en gång var: fråga dig själv varför du måste träna så jävla hårt, länge och ofta? OM du inte ska tävla OS i någon obskyr sport: varför är du då så manisk med att pusha dig själv till att träna tills svetten lackar för att det ska “räknas”? Mycket av problemet sitter i vår snäva definition av vad ett lyckat träningspass är.

Du kanske också gillar:

6 kommentarer

  • Reply emma | www.emmae.se 4 april 2019 at 09:17

    Älskar verkligen din blogg <3

  • Reply Sandra Liedberg 4 april 2019 at 20:40

    Tack tack tack för svar på min fråga! ??
    Har väl tänkt ungefär så som du skriver men är väldigt skönt att höra från en med erfarenhet av liknande situation!
    Tack för en fantastisk blogg och viktiga diskussioner kring detta ämne! ❤️??

  • Reply Kajsa 5 april 2019 at 23:06

    Tack för kloka ord! Läste även igenom dina andra inlägg och såg tipset om PT med erfarenhet av utmattning. Vart hittar man det? Bor i Stockholm, men tycker mig inte se att någon marknadsför sig för det? Något tips?
    Jag är 1,5 år efter utmattning och vill våga träna mer pulshöjande men tycker fortfarande att det är förjävligt (och sover fortfarande powernaps på helgerna)

    • Reply Isabel Boltenstern 6 april 2019 at 10:06

      Hej Kajsa!
      Jag har ingen kontakt inom den världen tyvärr, men kan givetvis fiska lite åt dig om du vill! Generellt tycker jag att du inte ska pusha den där pulshöjande träningen om du får obehagskänslor – din kropp är ju bevisligen inte redo för det. Tänker såhär: du har hela jäkla livet på dig att träna pulshöjande träning? Varför just nu? Varför riskera att pusha – få bakslag – pusha – få bakslag och därmed fastna i flera års dålig loop för att du ständigt “tror” att du “behöver” det?

      Jag powernappade dagligen i två år och lärde mig älska det – se det som min tid då jag bara fick koppla av och ladda batterierna. Träningsmässigt var jag jäkligt försiktig, och gav mig själv (och min kropp!) de bästa förutsättningarna att återhämta sig utan att jag ständigt låg på gränsen för vad jag orkade.

      Hoppas det går framåt för dig! (Tänker nu att jag ska gå en PT-utbildning, heh… sansa min hjärna.)

    Lämna en kommentar

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.