Hur fan tränar man efter utbrändhet?

Vi har kommit fram till frågan som så, så, så många undrar över. Hur fan tränar man efter en utbrändhet, egentligen? Svårigheten uppstår ofta när man efter utmattningens värsta skede försöker sig på samma träning som man genomförde innan det smällde, och plötsligt står man där med hjärtklappning, panikångest och tårar. Ångestpåslaget håller i sig, orkeslösheten stegrar kommande dagar – eller så blir man sjuk i någon förbannad influensa. Vet du vad? Allt detta har en naturlig förklaring. 

Först behöver vi dock prata om VARFÖR vi envisas med att träna. Dels finns det en samhällsrörelse där träning och välmående ständigt är i fokus, men också för att utmattningen ofta kommer med en passivitet som vi förknippar med lathet. ”Jag måste komma igång med träningen för att få energi” har jag hört så många gånger att det snart blöder i öronen på mig. En annan teori är att stillasittandet medför viktuppgång, och med den kommer ångesten – därför vill många träna för att ”komma tillbaka till sitt gamla jag”.

Oavsett varför du vill träna tycker jag det är en god idé att påminna sig själv om att du i en utmattning har mindre energi än någonsin, och måste hushålla med den för att ens ha en dräglig vardag. Att man som frisk ”får” energi av att träna är ju en upplevd boost av härliga endorfiner och grejor som snurrar kring i omloppet. Som sjuk däremot, misstar hjärnan ofta pulshöjningen för fara. Vi får upp i panikläge, får ångestpåslag – eftersom kroppen tänker att vi är i en stressad situation. 

Att orken och eventuella förkylningar letar sig på beror på att vi bränt vårt sista krut på att just träna – ingen energi finns nu kvar till att upprätthålla ett bra immunförsvar. (Nu är jag inte läkare, så ursäkta mina lättsamma formuleringar.) Jag vet inte HUR många gånger jag gick i denna fälla – att jag efter en förkylning brände av två intensiva cirkelträningspass för att sedan bli sjuk igen. ”Det är så himla konstigt, jag måste nog äta vitaminer”, tänkte jag, utan att begripa att jag tog mina sista krafter till några jävla burpees.

Så hur ska man då träna? Det beror på hur dåligt man mår, och jag har gjort ett gediget inlägg (som är mitt mest lästa någonsin) om hur jag tränade i de olika perioderna i min återhämtning. Jag rekommenderar så klart att ni läser det. 

Stora inlägget om träning efter utbrändhet

I grova drag tänker jag såhär: se de första månaderna, kanske det första året, som en tid då du snarare behöver röra på  kroppen än att träna. Ta små promenader i långsamt tempo. Håll nere pulsen, njut av att få lite syre och solljus. Därefter kan man testa mjuk träning. Något yogapass, 10 minuters styrka med lätta vikter alternativt kroppsvikt. Återigen: lugnt tempo för att inte få de där pulshöjningarna.

Ju mer din kropp och hjärna återhämtar sig från utbrändheten kommer du kunna stegra intensiteten i träningen, men återigen, för att inte hamna där du en gång var: fråga dig själv varför du måste träna så jävla hårt, länge och ofta? OM du inte ska tävla OS i någon obskyr sport: varför är du då så manisk med att pusha dig själv till att träna tills svetten lackar för att det ska ”räknas”? Mycket av problemet sitter i vår snäva definition av vad ett lyckat träningspass är.