Efter inlägget ”30 sekunder till live” fick jag en fråga här på bloggen! Malin undrade hur jag hanterar nervositet på bästa sätt, och jag tycker det här är en otroligt intressant fråga! Som jag skrev i inlägget: hur förberedd man än är, hur lugn och trygg man än är – så kommer adrenalinpåslaget och nervositeten.
Det här kan man ju se på två sätt. Antingen som att det är en jobbig, tryckande känsla som är ganska obehaglig. Eller: att man är nervös för att det betyder något för en, och att man är extra allert. Jag satsar på en kombination av båda. Låt mig förklara!
Alla har vi någon gång stått framför en uppgift som gör oss skakiga av bara tanken. Även om vi vill gå på den där första dejten eller hålla en presentation, så är det som att kroppens alla celler vrider sig av obehag. Nervositeten gör att vi vill backa undan, ställa in och sjukanmäla oss, men mitt i den där fula känslan finns ju också frigörandet. Att klara av något vi på förhand tycker är jobbigt är en av de största självförtroendeboosterna, och samtidigt vet vi att erfarenheten gör oss tryggare. Den tionde dejten är inte lika handsvettsframkallande. Den fjärde sändningen är inte lika pirrig som den första. Vanans makt och erfarenhet, osv osv osv.
Men jag kan tycka att det är något fint i det fula. När jag är nervös vet jag att det spelar roll, att jag faktiskt utmanar mig själv på något vis. Om man inte känner alla de där känslorna i livet måste det bli ganska grått – det är ju topparna och dalarna som gör det spännande.
Däremot finns det ju gränser för hur övertagande nervositeten får vara. När jag skulle göra min första fotbollssändning fick jag panikångestattack på hotellrummet (men förstod inte det då), och där handlade nervositeten om total brist på kontroll. Jag hade inte grepp på vad jag skulle göra, visste för lite om det jag skulle prata om och var inte redo för att stå på Celtic Park och hålla en monolog. Den paniken jag kände var mer än nervositet, och handlade snarare om för snabba kliv rakt in i hetluften utan trygghet.
Så nu, hur jag resonerar när det kommer till min nervositet:
Hur hanterar man nervositet?
- UNDVIKA KATASTROFTANKAR – tidigare kunde jag ägna dagar innan en sändning åt att måla fan på väggen. Tänk så säger jag fel namn? Eller tappar bort mig mitt i en intervju? Och tänk så skämmer jag ut mig totalt? Jag oroade mig så mycket i förväg att energiläckaget var dränerande, och trissar man upp sig själv i den negativa spiralen blir det sällan avslappnande.
- FÖRBEREDA FÖR TRYGGHET – om jag inte gör min research har jag inget att falla tillbaka på. För mig är det viktigt att ha en trygg grund för att kunna freestyla efter bästa förmåga. Däremot gjorde jag inledningsvis det stora misstaget att förbereda precis ALLT, vilket snarare fick motsatt effekt. Jag kan skriva mer om det en annan gång.
- ANDAS MED MAGEN – med risk för att låta som en meditationsguru är det mitt sätt att lugna kroppen. Det är så vanligt att nervositeten gör att vi tar kolibri-andetag och höjer axlarna till öronen, och då är det bra att påminna sig om något så simpelt som att ta stora, djupa andetag. Jag har en tendens att sucka och stånka när jag blir nervös, och typ… skaka runt med armarna? Det är mitt sätt att försöka slappna av.
- INSE ATT JORDEN INTE GÅR UNDER – katastroftankarna man målar upp kring sina egna misslyckanden är ofta överväldigande. Det är ganska skönt när man inser att konsekvenserna oftast är lika med exakt noll, och att folk omkring sällan ens märker när en gör fel.
- CHARMIGT NÄR DET BLIR FEL – mina bästa minnen från mitt jobb är när det blir fel! Det är oftast när man bryter de vanliga mallarna som det blir roligt för både en själv och tittaren. Som när vi skulle stänga studion från simningen häromdagen och en mikrofon trillade i backen. Att ta saker på uppstuds är oftast det absolut bästa:
2 Comments
Har snappat upp att du köpt lite nya kameratillbehör, skulle inte du kunna göra ett inlägg om det?
Det kan jag göra! Jag har bara köpt ett objektiv, men kan skriva lite om det. Är inte överförtjust i det dock?! Den här tekniska djungeln är inte min bästa kompis just nu, haha..