Jag har tidigare skrivit om tillståndet jag just nu upplever, nämligen att det blivit för mycket av det goda. Så blir det ibland, och det är helt okej. Jag var förberedd på att både släktgolf och tredagarsbröllop skulle ta på krafterna, och därför lämnade jag denna fredag helt oplanerad för att bara ta igen mig efter en helt magnifik vecka. För helvete, vad roligt jag haft!
Tyvärr gör utmattningen sig påmind när jag lever över mina tillgångar, men det är något jag lärt mig vara beredd på. Något jag aktivt valde. För er som tror att jag sällan känner av min utmattning kommer här en väldigt ärlig video om hur en skitdag kan kännas, och hur något man tycker så vansinnigt mycket om ändå får sina konsekvenser.
Det värsta med bakslaget är när jag har något inplanerat. En tid att förhålla mig till, ett klockslag då jag måste må bra igen. Som imorgon, då jag 15.00 måste stå vattenkammad och klar på Arlanda för ett fyradagarsjobb. Att jag inte är säker på om jag mår 100 procent, eller om jag ens kommer göra ett bra jobb. Att någon annan kanske får lida för att jag tagit mig friheten att vara lite social. Saker jag tidigare tog för givet, att orka, är inte så simpelt längre.
MER PÅ ÄMNET:
✖️ Vad är avkoppling för mig?
✖️ Att sova mycket efter utbrändhet
✖️ Jag är upplevelsebakfull
9 Comments
Tack isabel för denna video, vet att jag imorn kommer ha en liknande dag. Helt slut men också uppe i varv vilket gör att jag inte kan slappna av och sova pga en krypande oroskänslan kring hur jag kommer må imorn om de blir så illa som jag är rädd över att de ska bli eller om de kanske är en dag som blir lättare.
Vet du, jag tycker att du förklarar jättebra och jag känner känslan och relaterar så starkt att jag fick tårar i ögonen fler gånger. Stor fanfar och eloge för att du orkade göra en film, stirra in i en vägg eller helst ut i en skog är det enda jag orkar sådana dagar… Det värsta är att jag också har börjat få ångest innan roligheter för att jag inte vet hur jag ska orka ta mig igenom efterspelet, även om det på festen, det sociala, troligen inte märks alls och jag har sjukt roligt så har jag numera ångest både innan och efter. Inte kul. Men jag ska lära mig hantera det också. Heja dig! <3
Det där kan jag verkligen känna igen, att saker nästan blir mindre kul för att man vet att allt kommer få konsekvenser efteråt. Men också att det alltid verkar komma med ett jävla ifrågasättande av sig själv också?! Så tröttsamt. KRAM och tack för din kommentar <3
TACK Isabel för detta klipp?
Tack för denna video och i allmänhet för dina tankar kring detta ämne. ”Att ge sigsjälv de bästa förutsättningarna” har verkligen satt sig hos mig! Det har gjort det lite lättare ibland att göra valen som är bäst för mig.
Det du beskriver i videon känner jag också igen, men har inte riktigt kunnat sätta ord på innan.
Du har min röst i alla lägen, både för den du är i TV men också för det du förmedlar som privatpersonen Isabel!
Så fint av dig att dela med dig. Tror många kan känna igen sig, det kan iaf jag. Känns som det är viktigt att våga prata om detta för att orka minska pressen o inse att det är så jävla rätt och okej att känna så här fast en haft hur kul som helst. Ta hand om dig!
Tack för att du delar med dig, Isabel! Jag kan bara ana hur mycket det tog på krafterna att göra det här klippet. För mig, som har sett många av dina andra klipp, gjorde det här klippet som gick i ett långsammare tempo att jag känner att du som blogg-person blev tydligare för mig som läsare. Jag är väldigt tacksam för att du orkar och vill dela med dig. En sak jag funderade på när jag tittade var om du har något alls du ”måste” göra under en sån här dag? Jag brukar försöka ha tomma, obokade dagar, men märker att de så ofta går åt till att tvätta, städa eller fixa något annat hemma, som jag inte har hunnit de andra dagarna. Jag är helt enkelt nyfiken på hur du förhåller dig till de här återhämtningsdagarna. Om du gör något? Och i så fall vad? Det hade varit intressant att läsa eller höra dig berätta mer om det. Tack igen! Och hoppas att veckan har gått bra. <3
Åh, igenkänningen är lite fin ändå <3 det tar tid att vänja sig, men det är skönt att påminna sig om att livet är långt och att det inte är någon brådska med att varken umgås, göra saker eller må prima, för den delen. KRAM
Jag har precis börjat jobba efter min sjukskrivning och har förgäves googlat på den där känslan jag har. Hittade den här videon och inser att det är ju det här jag känner och jag är inte ensam i det. Idag som är min lediga återhämtnings dag orkar jag inte annat än att ligga i soffan och spela mario kart och jag försöker fortfarande acceptera att det är såna dagar jag behöver ibland när bakslagen kommer. Tack för att du delar dina erfarenheter och sätter ord på det där som jag inte lyckats förklara.