0
Bebislivet Livet

Hur vi delar nätterna med bebis

19 november 2021

JAHAPP, då var det den självutnämnda bebisexperten här igen då. ”Jag ska inte BARA blogga om bebislivet” skrev jag i början men look at me now – det finns verkligen inget annat i mitt huvud att komponera text om. Så återigen ska vi in i föräldraskapets härliga och fullkomligt förvirrande värld.

Idag ska vi beta av mitt nya favoritsamtalsämne: hur man hanterar nätterna med bonusperson. Det finns lika många varianter som familjer, och jag ÄLSKAR att lyssna på hur folk gör. Så om ni har barn: hur gör/gjorde ni med ungarna?! Om ni inte har barn: vad tänker ni hade varit optimalt om ni visualiserar?

Vi har kört två upplägg, och de är egentligen baserade på samma idé, fast med och utan ersättning. Den som har bebisansvaret (The Night’s Watch á la Game of Thrones) har varit på bäddsoffan ute i vardagsrummet, och den som laddar batterierna gör det högkvalitativt inne i sovrummet med öronproppar i. Alex har kört 22.00 – 02.00 (ungefär) och därefter har jag tagit 02.00 – 08.00. För oss funkar detta strålande, men då har vi också en tämligen ”enkel” bebis om nätterna.

Först: två veckor utan ersättning

De första två veckorna efter BB försökte vi helamma, alltså inte ha någon flaskmatning, men det slutade med att jag satt och skrek/grät i sängen av panikångest. Till en början är brösten så sönderslitna, såriga och ömmar något fruktansvärt, och eftersom småbarn vill äta ofta fick de aldrig någon chans att läka. Mitt sovpass (22.00-02.00) blev alltså upphackat i småbitar eftersom Alex skulle väcka mig när Ilse behövde äta.

Problemet var: hon ville äta hela tiden. Och ville hon inte äta, så tjöt hon, vilket Alex tolkade som att hon ville äta. När klockan slog 22.00 och jag precis borstat tänderna gick jag sömndrucket mot sovrummet och pep ett ynkligt ”jag går och lägger mig nu” – då svarade Alexander nästan varje gång: ”hon smackar med munnen så jag tror vi måste försöka amma lite till”.

Bild fotad 4 oktober 04:34 – s¨å vansinnigt kär i den där lilla!

”DET ÄR FAN INTE MÖJLIGT”, gormade jag då, efter att precis ha varit fri i exakt 20 minuter. Skulle hon äta IGEN? Jahapp, det var bara att torka bort Purelansalvan från bröstvårtan, sätta sig i soffan igen och hålögt amma vidare. Därefter gick jag mot sovrummet med ovan nämnd ångest krypandes i kroppen. När jag la huvudet på kudden hade jag bara en tanke:

”Om 60 minuter kommer Alex in med en gallskrikande unge, så jag måste hinna få lite sömn nu.”

Ibland kom han efter 75 minuter, men oftast hann jag inte ens somna innan jag hörde honom tassa utanför dörren. Han smög så försiktigt, givetvis helt uppgiven även han, för några sekunder senare skulle han behöva säga de bevingande orden som återigen skulle få mig att storgråta i desperation. ”Jag tror hon vill ha mer mat”.

Det är så vidrig känsla att vara bestulen på sin sömn och samtidigt veta att man inte heller kommer få sova framöver. Det finns inget ljus i tunneln, om man säger så. Alexander var också uppgiven, för han fick den otacksamma rollen att hjälplöst behöva föreslå att vårt barn var hungrigt till en mamma som bara grät. Antingen gjorde han sitt barn ledset genom att inte ge henne mat, eller sin flickvän ledsen genom att föreslå att hon skulle kämpa sig igenom ytterligare ett amningspass.

När BVC gjorde hembesök lade jag (stormgråtandes) fram förslaget att Alex skulle ge henne en flaska när han hade Night’s watch för att jag skulle få sova lite mer sammanhängande. Vi har turen att ha en fantastisk BVC-kontakt, och hon sa direkt: ”det tycker jag absolut att ni ska prova, helst igår”. Redan samma natt testade vi vad som skulle bli Den Stora Lösningen™.

Nu: fem veckor med ersättning

Vår uppdelning är rent tidsmässigt likadan nu, men den stora skillnaden är att jag nu sover sammanhängande mellan 22.00 och 02.00-ish. Jag vaknar inte en gång, eftersom Alex löser all matning med ersättning mellan dessa klockslag. Vill hon bälga en hel flaska och totaldäcka? Fine. Vill hon smånmutta flera gånger? Då fixar han det. Han kommer inte in och väcker mig om det inte är kalabalik, och när vi då byter vid 02.00 har jag fått en chans att bunkra lite energi. Detta har gjort hela skillnaden för mig.

Jag har alltid varit en stark förespråkare av att delamma, och det var vår initiala plan innan Ilse kom. Men när hon väl var här hände något. Det är svårt att veta om det är någon neandertalarinstinkt som lever kvar, eller om jag blivit så påverkade av mödravårdens tjat om att få igång amningen och aldrig neka barnet bröstet… men jag kände mig nästintill hjärntvättad? Mitt i bebisdimman tog jag det nästan som en personlig förolämpning när Alex föreslog att vi skulle ge henne en flaska, trots att det var min idé från start. ”NEJ, JAG MÅSTE AMMA HENNE”, gormade jag. Rädd att missa den viktiga anknytningen jag läst om, eller att mjölkproduktionen inte skulle sätta igång på ett optimalt sätt.

Med facit i hand kan jag säga såhär: att börja med ersättning om kvällarna blev vår räddning. Den sammanhängande sömnen gjorde att jag slutade panikgråta vid minsta motgång, och jag fick en chans att faktiskt uppskatta första tiden eftersom jag inte mådde katastrofalt längre. Detta, i kombination med att brösten och snittet läkte och att man kunde sova även på sitt nattpass, har gjort jäkligt gott för oss alla.

Hur sover vi om nätterna?

Eftersom jag födde med kejsarsnitt kunde jag röra mig så bra de första dagarna och nätterna. Vi väntade därför med att bädda ut bäddsoffan, och jag sov med henne på den rymliga divanen. De första nätterna försökte vi med babynest, men det var helt omöjligt. När vi frågade en läkare om det ens var lagligt att samsova svarade hon ”jag får inte tipsa om att samsova, men det viktigaste är att man sover över huvud taget”.

Att sova ihop är ju en vattendelare eftersom det verkar öka risken för plötslig spädbarnsdöd. Enligt Libero rekommenderar Socialstyrelsen att spädbarn sover i egen säng tills de är tre månader, men det finns ändå mer säkra sätt att göra det, vilket vi anammat. Jag vill inte tipsa om något som potentiellt kan vara farligt, så det här är ingen rekommendation från min sida, bara en transparent beskrivning av hur vi gjort och gör. *ansvarsfriskrivning sker nu*

En väldigt mysig vy på morgonen!

Under en av mina första sömnlösa nätter fick jag tipset om att se videon om säker samsovning från babybaby.se, och den gav mig kött på benen. Inledningsvis ville hon bara sova uppe på våra kroppar, men med tiden lurade jag ner henne bredvid mig. Vi byggde till exempel ett eget nest av rullad filt så att Ilse inte skulle tumla i sömnen och få något för näsa och mun. På så sätt kunde jag ändå säkert ligga intill.

Till en början sov jag nästan ingenting eftersom jag (som de flesta nyblivna päron) behövde säkerställa att hon andades exakt varje sekund. Jag hade Suits rullande på tvn i bakgrunden och klämde några säsonger första veckan, men därefter kunde jag slappna av mer och sova när hon sov.

Nu blev detta världens längsta blogginlägg, och ändå har jag inte nämnt ett ord om världens bästa uppfinning: liggamning. Det får bli ett framtida inlägg, tillsammans med de tidsscheman jag skrev om nätterna för att hålla koll på hur matningen gick!

Återigen: det är så spännande att höra hur andra delar på nätterna, så skriv gärna i kommentarsfältet hur ni gör eller önskar göra!

You Might Also Like

24 Comments

  • Reply Rebecka 19 november 2021 at 16:02

    Vi hade en väldigt ”ovanlig” bebis som jag förstått nu i efterhand, han ville inte alls amma så ofta som många bebisar gör. Utan han åt ”ordentligt” och sedan var han nöjd två/tre timmar. Detta gjorde att jag gick upp varje gång som han vaknade. Om vakenperioden varade i mer än två timmar så väckte jag min man som fick ta över och se om han kunde få bebisen att somna, gick inte det så väckte han mig igen och då testade jag att amma.

  • Reply Anna 19 november 2021 at 16:04

    Du bara måste skriva en bok sedan. Så bra inlägg du gör. Och, du är den första tror jag som inkluderar alla i en fråga som rör barn. ”Ni som har barn…ni som inte har barn…” SÅ uppfriskande. Heja dig!!!

  • Reply Nathalie 19 november 2021 at 16:13

    Jag vet inte om det är nåt fel på mig … men när bebis kom kände jag noll lust för amning och jag slutade redan dag två på BB. Kände direkt att det här pallar inte mitt psyke efter en jobbig graviditet och snitt. Körde helt på ersättning efter det och har varken känt sorg, skuld eller skam. Har snarare blivit beklämd när jag haft vänner som mått så dåligt av att helamma och inte ens velat prova komplettera med ersättning. Heja ersättning säger jag!! Min bebis har haft noll magbesvär, följt sin kurva perfekt, varit mätt, glad och sovit hela nätter. Vi måste ta hand om oss själva lika mycket som bebis!!

  • Reply Clara 19 november 2021 at 16:16

    Vi körde typ samma första tiden! Han tog till 02 och väckte mig för amning och sen körde jag. Vår dotter tog dock inte flaska så valet med ersättning fanns inte. Därför anammade jag samsovning och liggamning fort så in i helvete trots rekommendationer och pang poff så sov jag helt plötsligt okej! Så bra man kan sova med ett par uppvak och någon som bor med ens tutte i munnen, I mean.

    Det blev dessvärre väldigt många månader av tutte i munnen för att hon skulle kunna sova öht och månad sex, när jag för 4738397373 kvällen i rad behövt lägga mig kl 18 pga gick inte att komma ifrån henne i sängen eftersom hon bara,
    vaknade så ville jag typ dö så så började vi introducera mat ordentligt och från en dag till en annan tog Cleo BÅDE NAPP OCH FLASKA. Och sedan dess har livet förändrats helt och hållet.

    Så om delamning fungerar för er så HERREGUD KÖR! Jag kommer köra in den där flaskan i munnen på kommande bebis när hen är på väg ut genom fiffi och så är det med det.

  • Reply Emma 19 november 2021 at 16:17

    Alltid lika bra skrivet Isabel! Intressant att höra hur ni gör. Jag har en 3,5 månaders dotter som alltid sovit väldigt bra på nätterna. Första tiden behövde jag ställa klocka för att väcka henne och mata henne för att hon skulle få i sig tillräckligt. Sen blev det väl 2-3 uppvak och nu 1-2. Därför har jag tagit alla nätter då jag känt att jag pallar det med så få uppvak, men min sambo har tagit de flesta ”sista flaskan matningen” vid 22-23 och så tar han en morgon varje helg så jag får sovmorgon 1 dag i veckan då våran dotter är väldigt morgonpigg. Trevlig helg!

  • Reply Clara 19 november 2021 at 16:19

    Vi körde typ samma första tiden! Han tog till 02 och väckte mig för amning och sen körde jag. Vår dotter tog dock inte flaska så valet med ersättning fanns inte. Därför anammade jag samsovning och liggamning fort så in i helvete trots rekommendationer och pang poff så sov jag helt plötsligt okej! Så bra man kan sova med ett par uppvak och någon som bor med ens tutte i munnen, I mean.

    Det blev dessvärre väldigt många månader av tutte i munnen för att hon skulle kunna sova öht och runt månad sex, när jag för 4738397373 kvällen i rad behövt lägga mig kl 18 pga gick inte att komma ifrån henne eftersom hon bara
    vaknade, så ville jag typ dö så då började vi introducera mat ordentligt och från en dag till en annan tog Cleo BÅDE NAPP OCH FLASKA. Och sedan dess har livet förändrats helt och hållet.

    Så om delamning fungerar för er så HERREGUD KÖR! Jag kommer köra in den där flaskan i munnen på kommande bebis när hen är på väg ut genom fiffi och så är det med det.

  • Reply Cecilia 19 november 2021 at 16:21

    Men herregud vad tufft ni måste haft det i början..❤️ Och va SKÖNT att ni hittat en lösning på det. Att vara utan sömn är det värsta.
    Vi blev kvar på neo i en vecka med våran skrutt, och iom all stress runt om oss där så vart det inte många timmars sömn den veckan för mig. Vill inte ens tänka mig att vara utan sömn en längre tid.
    Otroligt nog har vi en tacksam och lätt unge, nu vid 4v somnar han runt 23-00 tiden, sover fram till 03ish, ammar ca 30-40min sen somnar han om fram till 07-09tiden. Och min sambo är helt otrolig (obs ironi) och vaknar INTE av våran sons gallskrik mitt i natten?? Så jag sköter allt sj på natten

  • Reply Maria 19 november 2021 at 16:40

    Intressant att läsa hur alla gör och det beror ju helt på bebisen :) jag slutade amma dag 3 efter vår son kom då jag hann sova ungefär 1h på mer än 24h. Jag kände att både jag och min sambo höll på att gå in i väggen igen och varken jag eller vår bebis mådde bra! Fick höra från BVC på hembesöket att hon tyckte det var tidigt att jag slutat amma och har hört flera kommentarer från vården ”att det bästa är ju att amma”. Jag fick såklart dåligt samvete hela tiden i början för att jag hade ”gett upp”. Men efter att flera familjemedlemmar pushat och hejjat på att börja med ersättning så känner jag att det är det bästa beslutet vi tagit 🙌 vår son som är två månader sover nu ungefär 7/8h per natt utan mat! 🙌🥰 ha en fin helg! 🌸

  • Reply Anneli 19 november 2021 at 17:14

    Kul att lösa immandes erfarenheter när man själv är i bebisbubblan.
    Jag är ensamstående med en bebis på 2,5 månad. Så att dela nätter är liksom inte ens ett alternativ. Jag har nog haft det förhållandevis bra ändå. Nestet funkar IBLAND för oss men det är i så fall endast vid insomning på kvällen, efter första uppvaket är den endast sked som gäller. Helammar och det funkar bra. Min bebis har sen första natten hemma vaknat för mat ca var tredje timme och det har räddat min sömn. Liggammar ibland men oftast vaknar jag av att jag sitter upp i sängen med bebis i knät och tutten ute… såklart har jag haft en del vakennätter där bebis varit vaken 23-05 otröstlig och klarvaken, men tack och lov inte allt för ofta.
    Nu försöker jag mata så mycket jag bara kan för att hon ens ska somna på kvällarna. Mitt största problem är att bebis bara kan somna PÅ mig/i famnen. Så fort jag lägger ner henne vaknar hon.
    Just nu funkar det. Imorrn kanske det inte gör det. Gäller att hitta sitt sätt som funkar så man får några sammanhängande timmars sömn, för herregud vilken skillnad det gör.

    • Reply Leona 10 december 2021 at 21:06

      Du är grym!

      Också ensamstående, min sov på mig fram tills… Ja han har inte slutat än. Nu 3år. Men det är bannemig det mysigaste som finns. Men också kämpigt. Så kämpa på. Allt har sin tid. Följ med flört och gör vad som funkar. ❤️

  • Reply Fredrika Persson 19 november 2021 at 18:23

    Bästa du. Vad intressant att läsa om hur ni lagt upp det/löser det. Har en bebis på 4 månader som jag helammande i början men det var ju kaos. Hon grät, jag grät. På BB sa de ”jaaa vill de vara på bröstet 24/7 så får de det”. Min tjej åt vid bröstet ibland 3 timmar non stop och när jag tog bort henne började hon skrika. Jag var på sömndepriverad och utmattad att jag ett tag sa att jag snart går ut och hänger mig. Obs skred såklart aldrig till handling men det var så tufft. Efter 3 veckor beslöt vi oss för att köra vartannat pass amning och vartannat ersättning. Funkade skitbra. Till slut ammade jag bara kvällar innan läggdags för jag inte ville vara låst om dagarna och till slut gick vi över till ersättning 100%. Hon går upp i vikt (vilket hon inte gjorde på min mjölk), jag känner mig mer fri och pappan kan mata och vara med henne på ett annat sätt. Jag trodde ALDRIG jag skulle känna skam över att amningen inte ”funkade”. Har aldrig lagt någon värdering i hur någon annan matar sitt barn och precis innan förlossningen sa jag ”jaaa funkar amningen så gör den, men om inte finns ju ersättning”. Sen kommer det där dåliga samvete som mamma eller neantalfasonerna om du vill kalla det. Sämst i världen för jag inte kan nära mitt barn vid mitt bröst?! Hemsk känsla. Men man är så ensam om att tycka så. Ingen annan bryr sig ju! Så försöker släppa det. Sen helt plötsligt är det dags att prata om introducerande av mat så tiden går snabbt men det kan man inte acceptera när man är mitt i det och inte får sova. Gör det du mår bäst av. Jag själv är uppvuxen på ersättning 100% och vem fan bryr sig om det nu, 36 år senare haha. Kram!

  • Reply Rebecca 19 november 2021 at 18:48

    Så mycket igenkänning i det du skriver, känslorna och hur livet med nykläckt bebis var där precis i början. Nu är vår son 11 månader och i efterhand så fattar jag inte hur jag pallade. Eller det gjorde jag ju stundtals inte. När man ammat hela kvällen, bebis somnat i famnen för att läggas över i pappans famn. Går och duschar men hinner inte ens skölja ur schampot innan de står i dörren med otröstlig liten och en sambo som säger jag tror han vill äta igen. Vår lösning med helamning var inte optimal för mig men körde på då amning kommit igång så bra. Till ett ev syskon så är det guld med såna här perspektiv så man kan testa tidigt om det skulle vara aktuellt!

    Hittills har vår lilla inte sovit en enda hel natt, men somnar vid 19 och har kanske 3-4 uppvak för lite mat eller napp och ofta har vi hela kvällen lugn numera och man har lärt sig uppskatta såna saker!

  • Reply Miranda 19 november 2021 at 19:00

    När jag väl släppte stoltheten och gav ersättning på kvällen vände livet och man blev människa, så skönt. Och ja jag har samsovit sen första veckan och gör än (15 mån) vilket har varit det bästa för oss som har en närhetsberoende barn ❤

  • Reply Viktoria 19 november 2021 at 19:15

    Spännande att höra om någon annans upplägg eftersom jag själv kommer få en liten om ett par månader. Låter som ett väldigt bra upplägg eftersom jag själv vet att jag är väldigt känslig för för lite sömn. Men hur funkar det för din kille att bara sova 02-07? Tänker att min sambo kommer bli totalt paj på sitt jobb med det upplägget :O

    • Reply Terese 19 november 2021 at 23:00

      Jag gissar på att hennes kille mycket väl kan sova mellan 22-02 också, den tid då bebis också sover. Poängen med uppdelningen är ju att den som har ”vakten” tar all matning, blöjbyten, vyssning etc., men om bebis väl sover är det ju fritt fram att passa på att göra detsamma!

  • Reply Emelie 19 november 2021 at 20:51

    Jag är ensamstående med en 3mån bebis, så jag delar inga nätter. Men man klarar det också :)

    Tack och lov så äter hon ersättning och sover i sin egna spjälsäng = god sömn för oss båda. Mätt bebis som vaknar 2ggr/natt och en mamma som kan sova gott utan att ha i bakhuvudet att ”tänk om jag skulle råka lägga mig på henne”.
    Alla sätt är bra förutom de dåliga – man ska köra på det som funkar!

  • Reply Julia 19 november 2021 at 22:49

    Så intressant att få läsa hur andra gör 🙏🏽 Då jag hade en tung historia med mycket ångest och tungt mående samt 9månader sängliggandes pga illamående var valet för oss enkelt. Flaskmatning blir det om vår dotter ska få en mamma över huvud taget. Hon tog flaskan från start och jag fick tillbaka mig själv direkt. Vi körde att sambon tog kvällsflaskan vid 22-23 och då gav vi redan från start lite extra jämfört med de andra flaskorna. Hon höll sig mätt längre på den så nästan flaska vid ca 02 tog jag oftas och han tog den som blev vid 06. Tog hon sovmorgon som hon brukade till halv nio-nio sov vi båda kvar men vakande hon till tog vi varannan morgon. Värt att nämna, sambon jobbar skift så var 4:e natt var jag helt själv och resten av dagarna fick jag hjälp hela dygnen. Att snabbt vänja dottern att dricka fulla flaskor och inte snutta var en räddning för oss. Hon fick mer ro och mådde bättre av mer sammanhängande sömn och vi fick så mycket energi extra av de timmar hon sov sammanhängande.
    Fortsätt dela om föräldraskap och livet med en liten. Vi är många som uppskattar det!

  • Reply Sara 20 november 2021 at 00:40

    Vi gjorde så att jag tog alla nätter, hela natten första typ sex månaderna. Helammade men var sjukt nojig för att samsova och amma i sängen så barnet sov i egen säng från början och sen när hon vaknade så gick jag upp med henne till vardagsrummet och ammade i min fina fåtölj och sen gick jag och la henne igen. Det fungerade finfint för oss, men efter typ en vecka så började min man ta över vid fem tiden på morgonen så jag fick sova lite, men då hade jag börjat pumpa så fick oftast sova till åtta -nio iaf :) Dock hade dottra mi gulsot och var för tidigt född så var tvungen att amma minst varannan timme första tre veckorna så då blev det inte mycket sömn. Men det gick! Och nu kan jag nästan längta tillbaka för vi hade många mysiga stunder mitt i natten i vår fåtölj ❤️

  • Reply Maria 20 november 2021 at 13:47

    Tack för att du delar med dig, det är så viktigt!!!

    Våra barn har sovit relativt bra på nätterna, dock helst på oss och alltid på mage. Ångest!!!

    Vårt andra barn helammades och jag hade sååå ont i början. Hade oxå en underbar BVC-tant som såg till alternativ o hjälpte oss sätta lite regler, för att jag inte skulle vara en levande o blödande napp. Max 10 min amning o inte oftare än med viss tidsintervall. Det gjorde det hanterbart.

  • Reply blåmesen 22 november 2021 at 10:14

    Vi hade väl tänkt oss någon sorts 50/50-lösning men eftersom jag helammade (ersättning provade vi aldrig, men bröstmjölk på flaska blåvägrade bebisen att ta) och vi upptäckte att min man varken kan somna om på nätterna eller ta igen sömn på dagen så blev det helt enkelt så att jag i allmänhet tar nätterna. Är fortfarande så trots att vårt barn närmar sig ett och ett halvt och det är mannen som är föräldraledig. Ser det som nyttomaximering. Jag vinner inget på att min man går runt som en zombie om dagarna, bättre att jag kilar upp och stoppar om någon gång per natt. (Sen var det absolut inte kul första halvåret eller så när barnet ville äta var 90:e minut eller så. Fattar inte riktigt hur jag höll mig på benen då men tydligen gick det.)

    • Reply blåmesen 7 januari 2022 at 04:17

      Joke’s on me för att jag trodde jag var så förträfflig. Någon dag efter förra inlägget började barnet vakna flera timmar per natt och bara hans pappa kan få honom att hålla sig lugn och så småningom somna om. Går trots detta snart under. Tur (synd?) att barnet är så härligt på dagen…

  • Reply Jessica 1 december 2021 at 15:22

    Vi har inga barn (än), men jag är helt inne på linjen att delamma om det nu ens funkar att amma alls och vi båda gillar det. Jag kan nästa känna att jag absolut inte vill helamma pga slippa vara så pass låst som jag tänker att man blir och att det blir ett naturligt steg att inkludera min partner typ.

  • Reply Leona 10 december 2021 at 21:34

    Tack för att du delar med dig.
    Läst alla inlägg på kvällen här och känn r igen mig i så mycket. Nu är jag ensamståendee med 3åring. Men.

    1. Ensamheten i början. Att jag ens överlevde.. kompisar avlöste varann för att jag inte skulle vara ensam. Så tacksam för det! Jag var sist av alla att få barn, de hade dessutom då stora barn. Så ingen var riktigt i den svängen och mindes hur det var men de ställde upp som tusan!

    2. Samsov sen första natten på BB. Min kille vaknade minst var 40e minut, med ett gsllskrik, i 1,5år och sedan när 2årsdagen närmade sig sov han 4h i sträck för första gången. Det var obeskrivligt. Jag förstår nu inte hur jag klarade det då, men det var värt allt. Nu är han lugn och trygg i sömnen, vaknar till nån gång vid 05 och vill gosa och somnar sedan om till 6-7.

    3. Ammade fritt till 23 månader, sista halvåret bara när han skulle somna och på nätterna. Iom att sömnen var kaos så var amning räddningen för att få sova alls. Att amma ett större barn var väldigt härligt, tex så berättade han en dag att mjölken smakade potatismos. Så en dag, då slutade vi amma och så var det med det. Alltså. Heja liggamning!

    4. Ta sig hemifrån. Man hittar strategier och knep så snart kommer du kila ut på promenad lätt som en plätt! För min del så sov han enbart i vagn på dagarna första 6månaderna, okt-apr. Jag fick då tipset av min BVC-tant att klä honom tunt för att enkelt kunna ta upp och amma, byta, trösta utan att ha tio kläder att skala av och istället satsa på en bra åkpåse, en kofta på överkroppen och en filt för att bona om upptill. Det räddade mig som innan hade honom inbäddad i overall osv.. när han vaknade så hade jag exakt 0,2 sekunder på att få upp, av med kläder och vara nära eller amma.

    5. Tröttheten, utmattning i bagaget. Sömnen är helig. Du är så klok som löst det på bästa sätt för att få sömn! Hej flaska och amning ju! Dela på natten. Sova tillsammans. Vara klok och försiktig med sin energi. Men samtidigt balansera ensamheten. För min del hjälpte mycket rutiner. Jag behövde saker som återkom om dagarna på bestämda tider för att känna att dagen gick och inte blev ett enda gråtkalas av ensamhet. Fika med dopp klockan 15 år sen gammalt vet du. ;)

    6. Mottot under mina första år har varit: Det går över, det är inte många vuxna som.. (sätt in aktuellt ämne) ..skriker varje gång dom vaknar. ..ammar 3 ggr i timmen. ..sover med sin mamma och gosar med sina fötter på mammas mage. ..ligger på golvet i ilska och vägrar klä på sig. ..kletar mer mat i håret än i vad den får in i munnen. Osv osv.

    Och ett tips: BLW. Låta barnet utforska och äta själv från 6mån, så himla mysigt och häftigt att se barnet på egen hand utforska riktig och färgglad mat istället för att mata med beige barnmat. Måltiderna blev roliga och väldigt härliga när jag tex fick se honom titta på broccoli, rysa av obehag, ta upp den och direkt släppa ner på golvet. Eller när vi var på restaurang vid 8mån och han på egen hand ’äter’ en stor bit oxfilé och killen som serverade oss skrattande med värme i blick frågade om han fick berätta för kocken att det fanns en liten kille som verkade älska hans köttbit. Absolut sa jag. Kocken, stor 50+ man, kom sedan ut och hälsade på oss och sa att det skulle bli en redig kille av den där, och så frågade vad han kunde bjuda på för efterrätt till oss båda.
    Och läs smakäventyret av Ann fernholm!

    Du har redan sträckkollat Suits. Tipsa gärna mer. Be följarna om tips. Skriv det ultimata inlägget med serier för den ensamma föräldralediga! Eller för oss som njuter av tv-tid på kvällen när barnet äntligen sover själv nån timme.

    Kram kram kram!

  • Reply Josefine G 28 december 2021 at 15:59

    Vi kör varannan natt och bara flaska på nätterna. Babybrezzan står på nattduksbordet 😏 och den som inte har bäbis sover i ett annat rum. Vi mår toppen båda två!

  • Leave a Reply

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.