ni vet när man inte hunnit umgås med sin sambo på ett tag, och efter många om och men lyckats boka in en weekend ihop? man har bokat hotell, planerat, fixat och donat. man tänker att det ska bli ljuvligt att sova i en säng man inte behöver bädda, kränga en frukostbuffé man inte behöver laga till själv och man ska äntligen få tid.
tid att ta det lugnt, och tid vara med varandra.
den känslan hade jag när min telefon surrade till av ett meddelande från min svärmor. hon skrev att det skulle bli så mysigt att ses den där helgen. DEN DÄR HELGEN då jag och hennes son skulle bo på hotell i en annan stad.
först tänkte jag att det var lite väl fräckt av henne att bjuda in sig själv på vår romantiska weekend. därefter tänkte jag att hon måste förväxlat några datum. men det visade sig att det bara var min (annars oklanderliga) sambo som inte använt den där att-göra-listan jag gett honom. inte heller den kommunikativa förmågan jag vet att han besitter. och en papperskalender vägrar han köpa.
när jag tidigare GÅTT I TAKET av att han dubbelbokat sig har han tyckt att ”mobilens kalender funkar utmärkt”. då har jag vänligt men bestämt påpekat att den bara fungerar om man använder den. det vill säga: skriver in saker man ska göra. uppfinningen om automatisk uppdatering via tankeöverföring har inte kommit ännu. dessvärre.
så nu blev det ingen romantisk get-away för två. det blev en pokémon go-weekend för en istället.
men i framtiden kommer vi säkerligen undvika dessa missöden eftersom alexander tagit sitt sunda förnuft till fånga och beställt en kalender på nätet. han döpte den pedagogiskt nog till:
3 Comments
Hej Isabel,
Jag har precis upptäckt dig och din blogg genom vår gemensamma nämnare utmattningssyndromet. Jag blev sjuk under min juridtutbildning och spädde på tillståndet ytterligare genom att jobba heltid inom på en arbetsplats som uppfyller alla 15 av dina kriterier på dåligt ledarskap. Jag har tagit lång tid på mig att tillfriskna men ska nu ut i arbetslivet igen. Jag har en lucka i mitt cv på två år så jag har svårt att mörka min sjukperiod utan att ljuga. Jag undrar över dina erfarenheter kring att söka jobb efter utmattningssyndrom, har du fått frågor om det på intervjuer? Har du varit öppen med din historia för din/dina arbetsgivare? Jag har svårt att komma igång för jag tänker att ingen anställer en f.d. utmattningssjuk. Känner du att du lider av ökad stresskänslighet? Hur har du gjort för att klara att anpassa dig åter till arbetslivet? Jag är så rädd att jag är oförmögen att jobba for life….
Med vänlig hälsning, Stephanie
Stephanie! Detta är så jäkla svårt och viktigt ämne, så jag skriver ett helt inlägg om det. Skickar ett mail till dig när det är publicerat! KRAM!
Åh toppen! Tänkte föreslå att du skrev ett inlägg om det men glömde lägga till det :) vi hörs då! Kram!