Ibland blir man bara så utomordentligt trött på sig själv. Som igår, när Alex hämtat kostymen hos skräddaren och jag testade klänningen inför Idrottsgalan som äger rum på måndag. Vi började prata om var vi skulle sitta under middagen, varpå jag hämtade pappret som kom med posten för ett bra tag sedan, och då insåg jag mitt stora misstag.
Det var en inbjudan, inte en biljett. En inbjudan måste man svara på, och enligt anvisningarna skulle detta ha skett den 11 december, alltså för en månad sedan. Undertecknad hade HELT missat att det skulle OSA:s, och när klockan är 20.35 en fredagkväll svaras det knappast i Idrottsgalans telefonväxel. Samboskapet och jag kommer alltså med största sannolikhet sitta hemma på måndag kväll och speja på världseliten via dumburken istället för på plats.
”För dig är det ju ingen fara,
du kommer säkert få gå nästa år.
Men att bli +1 på gympagalan,
det händer bara en gång i livet”
– citat från besviken Alexander.
× × ×
När jag ändå satt i pappershögen och var irriterad på min egen dumhet passade jag på att kolla inbjudan till ELLE-galan, som äger rum på fredag. Även den hade jag glömt att OSA till. Oh well, vad är väl en bal på slottet… (GIVETVIS SKITKUL MEN BEHÖVER TRÖSTA MIG SJÄLV MED NÅGOT!!!)
× × ×
Idag har jag hjälpt mina fina vänner Johanna och Anton att flytta! De väntar tillökning och behövde en större lägenhet, så idag har vi kånkat flyttkartonger, plantor och andra lösa föremål från en ö till en annan. Jag berättade i senaste inlägget om min stora besatthet av det Tetrisliknande spelet Blocks Mania Puzzle, och fick idag alltså IRL-spela detta när två hela liv skulle struktureras in i en flyttbil. Såhär såg det ut när Johanna tog en paus och projektledde:
× × ×
Och nu till annan, supermärklig, händelse! Igår fick jag för mig att jag skulle ut på en löprunda?! Ni vet att jag är en löphatare av rang som hellre häckar på ett varmt, behagligt och förutsägbart gym, men igår blev det en löprunda. Jag kan inte med några logiska argument förklara hur det blev såhär, för infallet kom som en blixt från klar himmel.
Det blev 30 minuters ihållande löpning utan att varken stanna eller gå! Jag kan inte med ord beskriva hur nöjd jag är med min insats, så här får ni en bild som säger mer än tusen.
No Comments