Utbrändhet

Jag är så slut

9 september 2019

Urlakad. Jag tror det är mitt bästa ord för hur jag känner precis nu. Den senaste veckan med lägenhetsköp och en bortrest sambo har lett till en emotionell overload som tog ut sin rätt igår. Redan när helgen började kände jag att det låg något och bubblade i kroppen, och nu smällde en superförkylning till som ett brev på posten. Hela gårdagskvällen låg jag och kollade film i soffan, var verkligen helt slut efter veckan som gått. Jag orkade inte svara i telefon och ville mest stänga in mig i en människosized kokong av något mjukt material.

Idag skulle jag egentligen åkt till Öland för att ha presentation för alla Sveriges Stadium-butikschefer, men fick dessvärre ställa in. Jag hade längtat som fasen efter det här, och efter den underbara resan till Finland förra veckan fick jag verkligen blodad tand. Så ohyggligt tråkigt att behöva ställa in roliga saker för att det bara inte vill sig kroppsmässigt. Helvete. Men jag vet, det kommer fler chanser. Man blir bara så matt.

Ni är så många som brukar fråga om jag känner av min utmattning, såhär sex år efter att jag insjuknade. Till vardags gör jag inte det, men i situationer som dessa, när en massa grejor hopar sig samtidigt, är smärtgränsen lägre än vanligt. Immunförsvaret kajkar ihop och det är inte samma stuns som förr. Tårarna kommer fortare, rör-mig-inte-irritationen ligger och bränner i huden. Jag behöver vara mer vaksam än tidigare, bromsa innan det fattar eld totalt.

Så nu får jag plikttroget lyda: ställa in, dra ner på tempot och vila. Hitta avlastning i andra, sänka kraven och tänka att livet är långt. Allt behöver inte ske nu.

Du kanske också gillar:

30 kommentarer

  • Reply Fridah 9 september 2019 at 10:10

    Många kramar! Jag är på samma plats just nu!
    Man får sakta ner…

  • Reply johanna 9 september 2019 at 10:14

    Att dra i bromsen när allt roligt händer samtidigt är inte det enklaste, snarare otroligt svårt. Skickar många kramar <3

    • Reply Isabel Boltenstern 11 september 2019 at 10:34

      Tack <3

  • Reply Maria 9 september 2019 at 10:16

    Skickar en kram! Ta hand om dig!

  • Reply Elsa 9 september 2019 at 10:18

    Så bra skrivet. Vi är nog många som känner igen oss. Det gör jag i alla fall. Viktigt att du vågar stå upp och visa på det verkliga livet. Livet är långt som du säger, så vi måste ta hand om oss själva och om varandra <3
    Förresten, jag älskar Michael Kors väskan! Tack fina du!

    • Reply Isabel Boltenstern 11 september 2019 at 09:43

      Vad roligt att du gillar väskan – så kul att den hamnade helt rätt! Och tack för din omtanke!

  • Reply Josefine 9 september 2019 at 10:18

    Känner igen mig <3

    • Reply Isabel Boltenstern 11 september 2019 at 09:42

      <3

  • Reply Emma 9 september 2019 at 10:28

    Ta hand om dig bästa Isabel!

    • Reply Isabel Boltenstern 11 september 2019 at 09:42

      Tack <3

  • Reply Daniella 9 september 2019 at 11:15

    Du är iallafall min stora inspiration ändå. Oavsett prestation!
    Tacka kroppen för att den säger till, säger ifrån och ger dig signaler till att sakna ner istället för att bli arg på den.
    Lyssna på kroppen, vila, tillåt dig att göra det du JUST NU behöver! Stor kram <3

    • Reply Isabel Boltenstern 11 september 2019 at 09:42

      Tack för peppen, bästa björnen <3

  • Reply Linn 9 september 2019 at 11:24

    Älskar att du skriver om detta <3 kan relatera så mycket. Önskar det fanns en sån kokong du snackar om… krya på dig gumman ?

    • Reply Isabel Boltenstern 11 september 2019 at 09:23

      Tack bästa du <3 längtar efter dig!

  • Reply Sarianna__ 9 september 2019 at 11:50

    Men du är så klok som stannar upp ❤️ Vila ut ordentligt och känn ingen press av att behöva uppdatera sociala medier. Vi läsare finns här ändå. Så roligt med lägenhetsköp dock, stort grattis!

    • Reply Isabel Boltenstern 11 september 2019 at 08:53

      Press för sociala medier känner jag (tack och lov) aldrig numer sedan jag slutade med YouTube, men tack för omtanken <3 Tror mest jag behövde ta det piano ett tag. Lite mycket som bunkrat upp och tryckte på samtidigt!

  • Reply Ajli 9 september 2019 at 14:53

    Jag tycker att du gör helt rätt. Jag blev utbränd 2016 och jag känner inte av det till dagligdags, MEN jag kan klappa ihop vissa dagar. Och jag tror att det är för att jag inte riktigt har lärt mig vad jag blir sådär urlakad av. Jag har bytt jobb och blir INTE urlakad av jobbet, men jag TYCKS bli det av att äta offentligt. Trots att jag inte har någon ätstörning eller så.

    • Reply Isabel Boltenstern 11 september 2019 at 08:47

      Det kan ju ligga i hur mycket intryck hjärnan utsätts för – konversationer, koncentration, ljud som sorl och skrammel. Jag tycker att jag har ganska bra koll på varför det blir sån här “overload” för mig, men man kan inte alltid påverka den själv tyvärr… Ändå så glad att man förstår varför det händer, innan tänkte jag mest att jag blivit totalt galen och att jag lät “otacksam” om jag “klagade”.

  • Reply Karro 9 september 2019 at 15:28

    Fasen vad bra du är!❤️ Det känns skit nu men fasen så bra det känns sedan när du kommer i balans igen??❤️

    • Reply Isabel Boltenstern 11 september 2019 at 08:45

      <3 <3 <3

  • Reply Karin 9 september 2019 at 18:21

    ❤️❤️❤️ skickar tusen kramar och en bunt med igenkänningsfaktor. Min sambo är förstående och refererar jämt och ständigt till ”upplevelsebakfull”, känns verkligen som han förstår mig ännu bättre genom just din förklaring till fenomenet uppleveldebakfull. Underbart ❤️ tusen tack för allt du gett och allt du fortsätter ge.

    • Reply Isabel Boltenstern 11 september 2019 at 08:40

      Upplevelsebakfull kan vara mitt bästa uttryck. HELSIKE, vad det sätter fingret på vad som skett. Tack för att du bollar tillbaka med det man behöver höra när man själv glömt bort det <3 Kram och tack!

  • Reply Marie 9 september 2019 at 21:04

    Dina ord är så sanna ✨
    Att sänka kraven & dra ner på de tempot som är lätt att hamna i är verkligen viktigt.
    En stor sorg efter en förlorad & älskad mamma, slog undan mina ben när årsdagen närmar sig.
    Influensa fick mig på fall.
    Sänder krya på dig hälsningar från en annan sjukstuga ❤️❤️

    • Reply Isabel Boltenstern 11 september 2019 at 08:39

      Vad tråkigt att höra, skickar mina tankar! I tider som dessa är det extra viktigt att vara förstående mot sig själv varför orken inte räcker som förr <3

  • Reply Matte 10 september 2019 at 20:05

    Tråkigt för dig. Krya. Samtidigt, tack, att du hjälper mig att förstå. Jag har anhöriga i samma situation och som närstående är det ofta svårt att veta vad man ska göra.

    • Reply Isabel Boltenstern 11 september 2019 at 08:38

      Tack för din kommentar. Det bästa man kan göra, i min mening, är att avlasta och att låta hen vara ifred. Ge det tid, minska kraven och låt tid gå. Håller tummarna!

  • Reply Anna 10 september 2019 at 22:02

    Grattis till lägenhet! Var finns den där underbara skogen med spång? Nära Stockholm hoppas jag!! Jag är själv mitt uppe i en utmattning och kämpar med acceptansen att jag inte kan göra så mycket utan att bli helt slut. Tror skogen hjälper!

    • Reply Isabel Boltenstern 11 september 2019 at 08:37

      Tyvärr ligger just denna i Umeå-trakten! Och helvete, vad tråkigt att höra. Håller tummarna för dig – det BLIR bättre när acceptansen kommer och man slutar kämpa emot det så krampaktigt. Först när man låter sig själv få den återhämtning man behöver går det åt rätt håll <3

  • Reply sophie 11 september 2019 at 10:34

    Kämpa på! Fin bild förresten!

  • Reply Nikki 12 september 2019 at 15:19

    Efter flera stressiga veckor som ledde till en rätt stor filminspelning som jag roddade i kom febern som ett brev på posten. Lite tacksam över den så jag kan vara hemma idag och imorgon och ladda om. Tre år efter utmattningen och de här dipparna kommer fortfarande. Bra då att kroppen säger ifrån och att vi lyssnar på den. Ta hand om dig och stor kram! <3

  • Lämna en kommentar

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.