0
Livet

Jag kan inte vara tyst längre

12 november 2017

Jag samlade kraft så jävla länge. Funderade på om jag skulle orka riva upp alla sår från förr som ledde fram till min utbrändhet. Berätta sanningen. Ni som följt mig de senaste åren vet att jag pratat om utmattning, härskartekniker och dåligt ledarskap. Allt bottnar i hur jag blev behandlad av den chef som nu får stanna på sin post. Den psykiska misshandel han utsatte mig (och andra) för förklaras nu som ”dåligt placerad humor”. Jag kan inte vara tyst längre.

Det som började omskrivas som sexuella trakasserier i #metoo-rörelsen gick snabbt över till maktstrukturer. Det kom att handla om oacceptabelt beteende, maktmissbruk och arbetsplatsmobbning – och på det ämnet kan jag skriva en bok om mina upplevelser från den utpekade chefen. Jag (tillsammans med andra) samlade kraft och berättade, för tredje gången, och återigen blev påföljderna ett eko i rymden.

× × ×

Trots att jag berättade min historia 2014 hände inget. Den enda utvägen var att säga upp mig 2015, och redan då berättade jag att anledningen var den utpekade chefen och hans ledarskap. Jag sa det till den utpekade chefens ansikte. Ville att han skulle förstå att han förstört min då 23-åriga hjärna till den milda grad att den aldrig skulle kunna repareras helt igen. Hans enda svar var att han själv tyckte att han ”alltid varit snäll mot mig”. Ingen skuld. Ingen ånger. Ingen ursäkt. Så jag berättade för hans dåvarande chef i hopp om agerande.

Hur jag blev psykiskt nedbruten av min dåvarande chef, hur jag jobbade ihjäl mig för att alla mina ”nej” vändes till att jag ”inte pallade branschen” eller ”kunde bli ersatt om det inte passade”. Hur han satte i system att jag aldrig skulle känna mig trygg, för då var jag inte längre hans marionettdocka. Hur han kunde ögna mig upp och ner och häckla mitt utseende. Ren och skär mobbning, utstuderad psykisk misshandel, som nu vänds till ”dåligt placerad humor”.

× × ×

Chefen hånade öppet medarbetare på redaktionen och förnedrade oss inför varandra. Han kunde under redaktionsmöten lyfta fram något från en sändning som han inte gillade för att sedan skälla ut den ansvarige personen, framför alla andra, med en äcklad blick. Han valde ofta ut ”lätta offer” som han attackerade inför andra, och ingen vågade säga emot eftersom risken då fanns att själv hamna i skottgluggen. Detta ledde till en kultur där man antingen skrattade med eller själv blev utsatt.

Det här är inte dåligt placerad humor, det är ett avskyvärt ledarskap som baseras på en vidrig människosyn. En elitism där offer systematiskt valts ut på grund av deras lägre status. Ett maktmissbruk.

Jag gjorde allt han bad om. Slet ihjäl mig för en man på ett företag som nu får sitta kvar eftersom det bortförklaras med att han blivit bättre nu. Han har mognat, sägs det. I själva verket har de flesta av hans offer lämnat, både män och kvinnor, bakom och framför kameran. Något som däremot inte blivit bättre, eller ersatts på något sätt, är min hjärna som fått bestående men. Aldrig kommer jag få tillbaka de kvalitéer jag hade.

Och om chefen nu mognat och mirakulöst blivit en human, bra person: hur kommer det sig att han aldrig bett om ursäkt? Istället har han sagt till en gemensam vän att jag ”profiterar på min utbrändhet” när jag försöker hjälpa andra med mina utmattningsvideos. Så tillåt mig ifrågasätta om han verkligen förändrats…

Jag har länge varit rädd för honom och hur han med några enkla telefonsamtal skulle kunna förstöra mina karriär. Nu har jag nått någon form av gräns där jag högaktningsfullt skiter i om jag blir portad från den här branschen – jag kan inte vara tyst om det här.

× × ×

När jag för några månader sedan blev nominerad till Kristallen för årets sport-tv-profil benämnde jag det som en revansch i intervjuer. Det antogs att jag menade revansch från utbrändheten, men i själva verket var det en revansch mot honom. Ett bevis på att det inte var mig det var fel på. Det handlade aldrig om att jag inte ”pallade trycket i branschen”. Allt handlade om hans dåliga ledarskap, hans psykiska terror och vidriga människosyn.

Men tänk. Han får fortsätta.

(TILL JOURNALISTER: allt jag har att säga just nu står skrivet här ovan. Ni får citera, men jag har i nuläget inga vidare kommentarer.)

isabel-boltenstern-blogg

You Might Also Like

15 Comments

  • Reply Sofia 12 november 2017 at 14:39

    Fy vad hemskt och orättvist att han får vara kvar! Starkt av dig att berätta <3

  • Reply Tommy Bergstrom 12 november 2017 at 15:15

    Hej!
    Jag har inte arbetat på ”din karriär nivå”, men har helt klart liknande erfarenheter. Jag producerade massor, långt över snittet. Men en ny chef kände sig ”hotad?” av min närvaro och startade 2 års helvete av mobbing, sexsnack/skitsnack om min sambo osv. Det slutade med trista psykiska diagnoser, långvariga besvär och krossat självförtroende.
    Ingen hjälp från ledning (tvärtom, de hade investerat pengar i svinet (n). ) De inblandade gaddade ihop sig emot mig. Facket agerade tandlöst, trots en del bevis på papper.
    Jag stod ut, bet ihop och säkrade inkomst för barnen, stenhård på utsidan… tränade 5ggr/v stenhårt för att ventilera ut allt ont.
    Blev nu placerad med arbetsuppgifter som jag inte hade kunskaper inom, och inte heller klarade fysiskt längre. Jag skulle bara bort.
    Och ändå kände JAG skam!?

    I slutet hjälpte inte ens facket med förhandling av avgångsvederlag, fick jag göra själv.
    Tills allt rasade… Det var 6 år sedan. Jag kommer nog inte tillbaka mer.
    Fast, jag är man. Japp, det händer oss också :-)
    Och vi ska vara vuxna, civiliserade människor på 2000-talet. Det är bara dags att konstatera: det skulle finnas omfattande tester vid tillsättande av chefspositioner. Få bort psykopater.

  • Reply Gustaf O 12 november 2017 at 15:57

    Personens namn borde få figurera fritt så kanske läget blir aningen jobbigare för denna person. Finns så mycket värdelösa människor som inte förtjänar sin plats på sitt arbete och dessa personer borde skämmas över att dom får en lön som ger dom en god ekonomi till följd av att andra mår dåligt. Fy fan .

    Den dagen du droppar hans namn så hoppas jag att han kommer få det så pass jobbigt att han framöver får slita som en gris för att få ihop mat på bordet och för att förhoppningsvis kunna mogna och få tillbaka ett uns av respekt hos den krets som han tror sig bemästra.

  • Reply Emma 12 november 2017 at 16:30

    Isabel! Vill bara säga ROCK ON. Fan, vad du regerar. Fortsätt lyfta viktiga ämnen och ta kampen, jag beundrar dig för den styrka du besitter. Inspireras av dina videos och inlägg. Tar kraft i dessa när jag behöver stöd och framtidstro. Fortsätt stå på dig, för du är fan i mig värld hela jävla världen. Kram!

  • Reply Cecilia 12 november 2017 at 16:55

    Så jäkla bra skrivet och modigt!! Vi står bakom varandra, vi backar varandra. Det RÄCKER nu!

  • Reply Feffe 12 november 2017 at 17:01

    Otroligt tråkigt att höra om dina erfarenheter och jag är glad att du körde vidare och inte lämnade! För du är verkligen väldigt duktig på ditt jobb och du har imponerat iaf på mig ända sedan tiden du höll i presskonferenserna för Djurgårn på hovet. Alltid väldigt professionell och kunnig! Kör på för snart är den där kristallen din! / Fredrik

  • Reply Linda 12 november 2017 at 17:22

    STARKT Isabel!
    Även om det är jobbigt att riva i detta så hoppas jag att du får tillbaka massor av energi genom att du är en så fantastisk bra förebild för så många, och förhoppningsvis inspireras andra att ta makten över sin situation och visa att detta inte är OK!
    KRAM

  • Reply Astrid 12 november 2017 at 19:01

    Otroligt bra berättat! Stor fet tumme upp till dig!

  • Reply Sofia Johansson 14 november 2017 at 19:18

    Otroligt starkt och modigt av dig att våga berätta! Så viktigt att dessa frågor lyfts och ifrågasätts på alla nivåer. Tycker det är helt sjukt att chefen inte bara kommer undan med beteendet utan också får fortsätta. Tycker arbetsrättsexperten Tommy Iseskog beskriver det bra här: https://aktuellt.iseskog.se/2017/11/lyfter-man-pa-ett-dasslock-sa-luktar-det-skit/.

    Med andra ord, det du har utsatts för är inte bara vidrigt och oetiskt utan även olagligt. Din före detta arbetsgivare borde straffas, skämmas och göra om istället för att hålla svin om ryggen.

  • Reply Henke 45 14 november 2017 at 23:02

    När Sladjan började på Viasat var fd kommentatorn P*r T*ll*nder sportchef på Viasat. Han har väl inte kunnat vara kvar på Viasat ända tills nu?

  • Reply Henke41 15 november 2017 at 09:54

    Att P#r Nu#nst#dt var en sdan jkla idiot var faktiskt lite överraskande. Att han kunnat vara kvar sedan 2008 är helt otroligt och säger mycket om MTG som företag. Bra att du berättar och att svinen får stå till svars för vad de sysslar med. Sladjan försvann ganska snabbt från Viasat-..och många undrade varför.. nu vet vi varför du försvann..frågan är hur mycket en sådan som Ola Wenström vet när det gäller detta.. han sitter tyst som en mus..

  • Reply Henke 45 16 november 2017 at 17:41

    Varför plocka bort inlägg som handlar om den chef som du hade? Varför står du 8nte för drt fullt ut? Nu misstänks flera på MTG som inte har med detta att göra. Har du sagt A får du säga B..

    • Reply Isabel 16 november 2017 at 18:59

      Kommentarer där folk gissar på olika namn ser jag ingen vits med att ha kvar. Dessutom är det publicistiska riktlinjer som behöver följas ang. namnpublicering. För övrigt har du exakt ingen bestämmanderätt över vad jag delar med mig av och inte.

      • Reply Henke 45 16 november 2017 at 19:09

        Isabel.. Det är väl ingen hemlighet vem som var din chef mellan 2013-2015? Sladjan hade ju samma chef när han var på Viasat 2008.. Jag gissade ju inte.. ändå plockar du bort inlägget..

        • Reply Isabel 16 november 2017 at 19:19

          Som sagt: publicistiska riktlinjer behöver följas.

    Leave a Reply

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.