Jag överlevde min första löptävling!

Med onda knän, spända höftböjare och en extremt trött skalle hälsar jag er välkomna till ett inlägg där svetten lackar. Idag var det nämligen dags för Sukhothai Marathon! För två månader sedan valde jag distansen 10 km, och med facit i hand är jag e-x-t-r-e-m-t glad att jag inte fick någon hybrisidé om att satsa på en halvmara. Det hade varit helt ogenomförbart. Med tanke på att min löphistorik är exakt noll rundor under 2017, följt av en i månaden sedan årsskiftet är jag extremt stolt över dagens insats.

Mitt mål var att springa hela tiden – alltså aldrig trappa ner till gång. Och det höll jag! Mitt andra mål var att springa under timmen, men det visste jag redan från start skulle bli svårt. Eftersom mina löperfarenheter är lika imponerande som Argentinas spel i fotbolls-VM hade jag ingen koll på vad motorn gick för – och vilket tempo jag skulle hålla?

Min sluttid på 10,7 km blev 1:11, och det gick som en dans första fyra kilometerna. Ungefär vid sju kilometer började blicken stirra ut i tomma intet, men tack vare ett konstgjort vattenfall från en brandslang på ett lastbilsflak fick jag kyla ner mig lite. Under den sista kilometern var jag längst ner på min spellista – och det var SÅ segt att lunka på till takterna av MGMT – Kids. Hatar mig själv i ett kort ögonblick när jag insåg att det var omöjligt att byta låt utan att tråckla ut telefonen ur midjebältet.

En annan fullkomligt knäckande faktor var att loppet var 700 meter för långt. Det låter som en bagatell, men när man mentalt tänker att det är 300 meter kvar till målsnöret och istället får ånga på i en kilometer – då är det exakt noll härliga känslor i kroppen.

Malin vann hela kalaset på 10,7 km, Joanna vann sin åldersklass på 21,1 km och Manne erövrade ännu ett fullängdsmaraton efter att ha startat sin löparkarriär för 2,5 månader sedan. En imponerande trio man lyckats ta rygg på!

Nu ska jag försöka sova några timmar och njuta av att jag klarat det här! 10 km är ungefär dubbelt så mycket som jag tidigare sprungit, och det ska baskemig firas när jag är tillbaka på hemmaplan.