Jag skulle baka rawfood-bollar. Det gick åt helvete.

Gårdagen var ett haveri. Tanken var att testa göra rawfood-bollar för första gången i mitt liv, och trots att jag inte är en fantom i köket lät det inte som världens klurigaste grej. Fel skulle jag tydligen ha. Infallet kom sig av att jag några timmar senare skulle möta upp min gravida vän Johanna, och ville ge henne och minimänniskan i magen något gott, energirikt och nyttigt. Naiv tanke, inser jag såhär i efterhand.

Steg ett var att gå till matvarubutiken och googla vad jag skulle behöva. Jag valde receptet med minst antal ingredienser, varav samtliga gick att uttala. Bestämde mig såklart för att walk the extra mile och ”göra dubbel sats” med två olika smaker, för VARFÖR INTE. 350 kronor senare tassade jag hemåt. Who knew att några nötter och torkad frukt var en klassfråga. Tänkte att pengen inte spelare någon roll. ”Min gravida kompis ska inte behöva äta vilken skit som helst”, motiverade jag det med.

Väl hemma mortlade jag 400g cashewnötter, friskt inspirerad av Mandelmanns gård. En vanlig människa hade mixat det, men jag ville liksom ARBETA MED HÄNDERNA. Identitetskrisen är tydlig, såhär i efterhand.

Det första problemet uppenbarade sig när jag skulle få ihop de superklibbiga dadlarna med cashewsmulorna. Det nämndes stavmixer i receptet, men eftersom jag gett bort min till behövande kollega p.g.a ”när fan ska jag använda den?” så försökte jag med en ballongvisp. I tre sekunder, innan jag ifrågasatte hur jag ens kan få bo själv utan vårdnadshavare.

Som alltid när saker skiter sig tog jag till min bästa problemlösarteknik: att vänta ut det. Istället gick jag på kokosoljan, som har ett kilopris dyrare än guld. Förpackningen var omöjlig att få upp. Jag kämpade i kanske en kvart innan jag såg min desperata spegelbild i ungsluckan. Förevigade ögonblicket:

Och precis när jag tänkte ge upp SÅ GICK DET! Firar med en bild på min söta gomspene.

Endorfinlyftet som kom med att jag besegrat kokosoljeburken gav mig ny kämpaglöd. Jag hittade min sambos smoothiemixer och öste ner hela smeten där, för att sedan köra på ettans kraft. Det lät jäkligt mycket till en början, men efter någon minut lät det inte alls. Tydligen höll den inte för dadlarnas motståndskraft och motorn brände sönder.

Jag försökte ändå sleva upp smeten och rulla i pärlsocker. Och jag vet: pärlsocker är inte rawfood-kompatibelt, men kokosen luktade märkligt och hade säkert två år på nacken. Efter att jag gjort en, tämligen missformad boll, såg jag att kokosfettklumpar och hela dadlar låg kvar i smeten, varpå jag gav upp och slängde ALLT. Okej, åt först lite med skeden men SEN slängde jag allt.

Resultatet blev alltså noll rawfoodbollar, men 350 spänn fattigare på ingredienser. Det skulle avslutas med ytterligare 400 kronor straight out the window eftersom den där mixern skulle ersättas med en identisk så min sambo inte skulle märka något. Rawfood-bollar har alltså stulit 5 timmar, 750 kronor och hela mitt självförtroende.