jag vet inte om ni minns det, men innan vi åkte till kanada hade jag en förhoppning att hans olsson skulle vara en ”frisk fläkt”. där och då hade jag ungefär ingen förkunskap om karl’n mer än att jag snabbläste hans wikipediasida på arlanda innan avfärd. det skulle dock visa sig att han inte bara var en bris, snarare en jäkla orkan av energi och… braighet. jag har nog aldrig fått sådana storebrorsa-vibes av en människa på kortare tid. och just det där är så förbannat viktigt när man ska stå i rutan med en främling – att man lär känna varandra rekordsnabbt och hittar ett bra flow i snacket.
lördagen bjöd på en femteplats för kajsa kling, och det hade börjat krypa ner mot -11 grader. det kändes i fingrarna efter några timmar utomhus, kan jag lova. lärdom jag dragit av denna alpina helg: ALLT är så bökigt. man ska ta på arton lager kläder för att sedan svettas i hissen, sedan går man ut och fryser ÄNDÅ. plus att man inte kan hålla papper, penna, mikrofon, mobil och hörlurar när man har skidhandskar, men om man tar av de förfryser man nävarna på nolltid. har någon en lösning på detta otroliga i-landsproblem?
efter sändningen åkte vi till hotellet och redigerade inslag till söndagen, och miljön var såhär fin:
söndagen gick så snabbt, men ändå så långsamt. när klockan ringde vid 06.00 var det ”kräksnö” ute, alltså ett jämt flöde utan slut. vi harvade på bäst vi kunde trots att starten blev uppskjuten dryga timmen.
det var så roligt när folk i mediecentret började prata om att det kändes extra kallt ”’cause it’s so moisty out there” och jag bara ”mhm YES”, precis som att jag hade en aning. helst av allt ville jag säga: ”well, acutally i can’t tell the difference ’cause i’m from skåne and we don’t have a lot of snow there”. har aldrig känt mig så korkad som när jag stod och tittade på snön på min vante och försökte analysera den. ”den ser puffig ut idag, snön… är det ett uttryck man kan slänga sig med?”.
när väntan var som segast spred sig en söt och lite bränd doft i mixade zonen. det var en medelålders kvinna i krokodildräkt som delade ut marshmellows till alla under fem år, men ändå lyckades vi i tv-teamet kuppa in oss. ett litet ljus i mörkret!
nederbörden höll sig stadig, men tävlingen blev av och kajsa kling slutade på en fjärdeplats. några efterintervjuer senare rusade vi mot bilen, slängde in all packning och begav oss mot flygplatsen. eftersom halva skidtävlingen skulle åka med samma plan som vi blev det förseningar. skidor, pjäxor, trunkar och koffertar tog två timmar att få ombord, vilket betydde att ungefär INGEN hann med sitt connecting flight i frankfurt. i väntan på mitt zürich-plan köpte jag in mig i loungen, och det första de sa när jag betalt avgiften var: ”vi har duschar här, så du vet”. ungefär där har ni en målande beskrivning av min look efter elva timmar på ett flygplan.
SÅ, det var en grundlig genomgång som säkert inte intresserar fler än närmast sörjande. nu sitter jag på ett flyplatshotell i zürich – imorgon sänder vi växjö:s CHL-match här nere! SNART JULLOV!
No Comments