Alla pass jag kör är inte superintensiva WOD:ar, och jag vill verkligen vara tydlig och transparent med detta. Så många av mina fellow utbrända kamrater undrar hur i helvete jag orkar slita som jag gör, och därför vill jag reda ut denna fnula på tråden. Hur något ser ut i ett Instagramflöde är inte alltid verkligheten – att jag publicerar en bild på mig själv med en hantel betyder inte att jag slitit med 170 i puls – det kan vara ett långsamt myspass där jag mest vill röra på kroppen.
Ett sådant pass, ett mer lågintensivt pass där jag övar på svagheter, kommer här. Mina axlar är som bekant ganska klena, och mitt drag är inte mycket att hurra för. Därför gjorde jag detta pass i extremt långsamt tempo med fokus på att hitta rätt teknik:
EMOM 12 minuter:
Minut 1: 1 rope climb
Minut 2: 10 ringrodd
Oljeutsläppstoppen hittar ni HÄR
Byxorna hittar ni HÄR
Så ja, ibland behöver det inte vara svårare än så. Men jag får nästan lite invärtes panik av hur många som verkar tro att träningen inte räknas om det inte går snabbt och är slitigt. Varför sätter man kravet så jäkla högt? I min kalender bockar jag av halvtimmespromenader med hunden som träning. Det är rörelse. Det skapar fysiska fördelar för framtiden. Det räknas.
2 Comments
Det sistnämnda- JA!! Har nyss behövt ta beslutet att ta en paus från innebandyn då min kropp tror att maxpuls är stress vilket ger mig VÄRLDENS påslag av ångest när jag tränar.
Däremot får jag väldigt ofta kommentaren ”Men kom ihåg att träning är viktigt!” när jag nyss har berättat om varför jag har börjat med mer lågintensivt träning. Det är som att träning som får en att vilja kräkas är det enda som räknas som träning idag. SUCK. Värt att nämna är att jag älskar sådan träning också. Men jag tränar för att må bra, inte för en ”superkropp”.
All rörelse kan väl klassas som träning? det viktiga är väl att man rör på sig? Har en kollega som anser att alla träningspass på mindre än 1h på gymmet knappt gills, får panik nästan direkt då mina pass oftast är max 40 min.. Tur att man är olika!